Att stå fast vid sin princip!

Är väldigt nöjd med mig själv just nu. Gick ner i en svacka i samband med att flytten var överstökad och förklyning och trötthet tog över snabbare än jag hann blinka. Tankarna blev mörka, tröttheten rev i kroppen och alla planer som vi skapat kring huset, kändes som kvävande måsten. Den inre stressen slet sig lös och skapade osäkerhet, sömnbrist och en känsla av att falla mot avgrunden.

Försöka sova ut, när man inte kan sova, är bara slöseri med tid och den lilla energi som tillåter en att snava ur sängen. Personer som säger att "en god natts sömn, löser alla problem", har man ärligt talat, bara lust att slå ner, när man befinner sig i det tillståndet. De hade gjort världen en tjänst genom att vara tysta istället.

Själv satte jag mig ner och författade en to do-lista som är fördelad över totalt 7 dagar. Varje dag har sina arbetsuppgifter. Det är realistiska saker i förhållande till mängden tid jag har genom veckan och vad tid det tar att genomföra respektive uppgift. Hundträning och personlig träning, räknas även de som uppgifter. Hitentills har jag klarat av 3 av 7 planerade dagar och är mycket nöjd.

Så vad ska detta syfta till?

Jo att genom att stryka på listan, efterhand som uppgifter slutförs, är ett mycket enkelt sätt att bevisa för en stressad själ, att det faktiskt blir massor gjort. Det ger kroppen styrka att mota tillbaka in den elaka stressen i sin fålla och genom att hela tiden, kroppsligt hålla igång och samtidigt arbeta strukturerat, får man så småningom, både en känsla av tillfredsställelse men även ett sömnbehov. Sömn ger energi att ta sig upp och vidare från svackan - vinst!

Man lär sig hela tiden nya saker. Idag insåg jag hur såbar jag är i dessa perioderna, hur jag påverkas av andras negativitet och hur jag gärna griper efter den negativa energin eftersom att kroppen ljuger och säger att all energi, även den negativa är välkommen. Verkar det flummigt?

Jag ger ett konkret exempel:

I dag var jag på brukshundsklubben och tränade med hunden. På plats fanns även två personer vars hundträningsmetoder, ligger så långt ifrån min egen träningsfilosofi som vi kan komma. Det gapas, ryts, rycks, dras och trycks betydligt mer än det belönas och jag har aldrig sett den minsta skymt av vare sig träningsglädje, arbetsglädje eller samspel. Allt kring dem andas negativitet.

De befann sig på en planhalva och jag på en annan. En bit in i min egen träning kom jag på mig själv med att vara betydligt vassare i tonen och mer benägen att ta tag i min egen hund när saker inte blev som tänkt. Jag hejdade mig i steget och insåg hur jag sög åt mig av all deras negativa energi och hur den påverkade mig.

Efter det tvingade jag mig själv att bli en soligt glad förare som berömde massor, ofta och som ignorerade misstag och började om från början med attityden att det kommer bli bra. När jag lade om still fick jag och hunden till ett grymt bra fritt följ och riktigt snygga om än ej, 100% ställanden. Det är skönt att ha struktur och principer i det man gör, det ger en livlinor att kasta sig efter när man har mindre bra dagar.

/Sanna som har lärt sig en viktig läxa om sig själv idag.

Hundbett - vems är felet?

Vi har strikt hundägaransvar här i Sverige. Det säger lagen, så är det, inget att diskutera! Eller så är det kanske det. Jag tycker att det är motsägelsefullt i vissa lägen.

Läste precis om en 2-åring som blivit hundbiten och hamnat på sjukhus. Läste också att det var en främmande hund som flickan skulle hälsa på. Därefter saknades det som alltid i kvällspressen, en massa relevant information. Var var de vuxna? Var fanns hundägaren? Var befann sig barnet och hunden när det hände? Var de på hundens tomt? Var det ett möte på gatan? Jag kan fortsätta ställa frågor och be om svar. Det saknas massor med svar i artikeln.

Vi lämnar artikeln och så kan ni få ta del kring mina tankar på ämnet barn och hundar. Jag är till att börja med förbaskat trött på alla dessa latte/curling-föräldrar som är av åsikten att deras barn är ett så viktigt tillskott i denna värld att de uppenbarligen inte ska ha några som helst gränser. Föräldrar i denna kategorin har en förmåga att tycka det är OK att deras avkommor skenar hej vilt mot främmande hundar för att i första hand klappa men det har även i andra hand hänt att det ska matas. Låt mig göra en sak klar, min hund får mat hemma. Han är inte i behov av äckliga soggiga kex och allsköns skit som stoppas till ungarna för att "mata hunden med". Dessutom så är det inte ni som sedan måste upp mitt i natten, i panik slänga på er kläder och till grannarnas förtret dundra ner för trapporna när hunden har akut diarré pga vad era ungar stoppat i den. Ge den i att mata andras hundar!

Nästa sak som jag förstår är fullständigt chockerande för denna föräldrakategori är "min hund är inte allmän egendom!" Hur märkligt det än kan låta så är hunden min. Det är mitt namn som står på samtliga papper som rör hunden under titeln "ägare". Det betyder att det är mina regler som gäller. Säger jag att man inte får hälsa så får man inte det sedan skiter jag högaktningsfullt och Torsten, Sixten, Angnes, Märta eller vilket annat vidrigt retro-namn ni nu har gett ungen, blir ledsen. Vill era ungar klappa djur finns det djuparker och 4H-gårdar som tillhandahåller den tjänsten, vill era barn klappa hund - skaffa en egen! Precis som min hund mår bra av att ha regler som talar om vad han inte får göra så lovar jag att era barn mår bra av att lära sig att man kan inte alltid få det man för stunden vill. Ge den i att klappa varenda hund ni träffar på!

Slutligen, lär barn att respektera djur! Min hund har mottagit smällar på nosen, blivit dragen i päls och öron samt stampad över svansen, av barn. Det är dessutom gjort avsiktligt. Barnet som stampade över svansen satsade verkligen. Den som slog honom över nosen gjorde det i allra högsta grad avsiktligt. Föräldrarna bara skrattar åt sina tellingar och bortförklarar beteendet med att "åh de vet inte bättre" eller det värsta av allt "så brukar han göra med hunden hemma". Det finns få saker som får mig att bli så irriterad som när jag ser djur förväntas och faktiskt härdar ut i tysthet samtidigt som de blir orättvist behandlade. Jag lider så med det djuret och blir så arg på de som låter det fortgå. Våra hundar har vi med oss under kort tid, under den tiden ska de behandlas med respekt. Det som gör mig än argare är de människor kräver att hunden ska acceptera en omild behandling. De bannar inte barnen för att de behandlar djuret illa men nåde hunden om den faktiskt skulle visa att den har fått nog!

Jag har som hundägare strikt ägaransvar, jag ska se till att min hund inte skadar någon. Det säger lagen. Lagen säger däremot ingenting om elaka små barn som provocerar fram en reaktion genom att behandla hunden illa. Lagen säger att jag har ansvar och jag lovar att jag tar det ansvaret. Däremot kommer jag aldrig kräva av min hund att han ska acceptera att blir illa behandlad...

/Sanna som tycker att det mellan varven lastas lite väl mycket ansvar på hundägare och alldeles för lite på föräldrar.

Vad är det för fel på folk?

Här lägger man ner massor med timmar på att träna sin hund och uppfostra den och så kommer andra bara och sabbar!

Dubbelkollade noga innan jag släppte hunden på morgonrundan. Gick och höll utkik medan jag väntade på att djuret skulle få tummen ur och göra sin hög. Från ingenstans dyker dam med lös Golden Retriver modell äldre upp. Börjar omedelbart att kalla in men naturligtvis tycker j den grå olyckan att nu är ett ypperligt tillfälle för att lägga den där högen.

Han är för långt borta för att jag ska hinna fram innan han är klar så jag gör det jag kan göra. Kallar in med både röst och handtapp mot låret som jag gör i agilityn när jag vill att han ska komma in till min sida. Samtidigt som jag är på väg emot honom. Naturligtvis är andra hund med ägare ute ur passagen de kom igenom och naturligtvis väljer min slyngel att ignorera mig och dra rakt mot dem.

Damen som håller i Golden frågar bara om det är en hane, får ett jakande svar och kopplar sedan helt sonika lös sin hund och tycker att de ska leka - DRA ÅT H-LV-TE vad jag blev sur. Jagade efter odågan och sade bestämt ifrån att han får inte leka med andra hundar. Damen verkade lite stött men hjälpte till slut till med att få tag i den grå slyngeln. Naturligtvis var han helt uppspelt och drog som en tok i kopplet och där brann min sista säkring av.

Skopade upp högen i påse, satte högsta hastighet mot tunnan för påsar och gick raka vägen hem. Det grå debaclet förstod att nu var det kokt och uppehöll sig preussiskt vid min sida och med god kontakt samt när vi kom in visade han underkastelse. Då blev jag ännu surare, han kan uppföra sig och han kan göra det riktigt bra. Vad sjutton visar han bara det för när man är förbannad?

Vad är det för folk som bara släpper sin hund med en helt främmande hund?

Jag fattar inte!

/Sanna

Ordlös Onsdag - I rörelse

Fler tolkningar på temat hittar ni här.

/Sanna

Känner mig levande

Påbörjade en långpromenad med den Grå men avbröt och gick hem. Dök ner i källaren och släpade ut cykeln. Kändes halvt livsfarligt, cykel som har stått tre till fyra månader i källaren och bara vanligt halsband och koppel på den Grå men iväg trampade vi!

Grå tyckte det var toppen att få springa intill cykeln igen och satte iväg i ett högt och ganska okontrollerat tempo. Det tog väl någon kilometer innan vi hade rostat av oss och fått ihop samarbete, kommandon och tempo. En stackars farbror fick kasta sig ur vägen när Grå satsade på att försöka hälsa på honom samtidigt som han kom i full fart. Förlåt farbrorn!

Vi cyklade inte den längsta av våra rundor men det var inte heller den kortaste. Den Grå sprang på som om det inte fanns någon morgondag och jag trampade på för att hålla tempo. Varma och flämtande anlände vi hem. Cykeln är parkerad i källaren och ska definitivt ha mer luft i däcken innan nästa äventyr. Den Grå har ätit och fortsätter hjälpa våren genom att demolera ishögen ute på balkongen. Själv ska jag ta en dusch och avnjuta god mat innan det åter är dags att köra den långa vägen till jobbet. Det är sådana här laddningar man behöver innan nattpass, de får en att känna sig levande.

/Sanna som är nöjd med dagens motionspass

Bjuder på en cykelbild, den är tagen i december och då såg vi inte mycket sol :0)

Positiv insomnia?!

Har vaknat från och till under hela förmiddagen men inte pga störande ljud. Det är det underbara vädret i kombination av något inom mig skriker VÅR!!!! Som en katt ligger jag ihopkurad under täcket i solfläckarna och bara njuter av värmen. Den Grå ligger utsträckt på golvet nedanför och solbadar magen och mellan varven kommer det lyckoljud.

Kan lika bra ge upp, masa mig ur sängen, äta god frukost och ta den Grå på en längre promenad. Vill helst hinna duscha och fixa till mig lite innan jobbet. Inte för att någon på jobbet vare sig bryr sig eller ser mig. Jag sitter bakom en vägg av dataskärmar och de obligatoriska arbetskläderna ser aldrig pigga och fräscha ut hur man än gör - svart & grått är ju inte de gladaste färgerna men känslan av att vara fräsch är ju trevlig att ha hur som helst.

Ska komma ihåg att ta med mig lite tidsfördriv idag. Glömde det igår och det enda jag hade att pilla med var Grås träningsplanering och den är liksom redan klar. Fyllde i de sista två träningspassen i träningsdagboken men det tog 10 minuter. Vad gör man sedan? Internet blir ens vän men det känns som om man har surfat på allt som går att surfa på. Internet har helt enkelt tagit slut! Idag får det nog följa med en stickning eller två. Har en hel drös påbörjade som har blivit liggande och det är bra tidsfördriv som får tiden att gå. Dessutom har det ju den positiva bieffekten att det faktiskt resulterar i något konkret!

Men nu frukost och sedan i min ledig-uniform! Dvs underställ, "hund"-byxor, fleece, rejäla dojor och en varm jacka :0)

/Sanna som känner sig pigg trots lite sömn

Hur dum tror de att man är?

Sitter och letar efter begagnade ihopfällbara hundburar på blocket.se och som vanlig häpnar man. Hur dum tror folk att man är?

Det flesta burarna som annonseras ut, säljs antingen för vad en ny bur kostar i djuraffären eller till så marginellt sänkt pris att man inte ens tänker göra sig besväret att ringa, bestämma tid, åka och titta på eländet och eventuellt köpa. Ärligt talat, ligger prislappen på 200:- under nypris, då åker jag hellre till djuraffären och köper en sprillans ny! Visst man kan alltid pruta på blocket-annonser men varför göra sig omaket?

Likaså älskar jag alla annonser där det står att buren är lite, sparsamt eller inte använd alls. HA! Då kanske man inte ska lägga in en bild på buren där man klart och tydligt kan se hur burtaket buktar inåt och burdörrarna är skeva. För den oinvigde kan jag meddela att inåtbuktande burtak beror på att man har förvarat tyngre saker ovanpå buren vid mer än ett tillfälle. Är burdörrarna skeva beror det i regel på att dörren inte har varit ordentligt stängd och hunden har tryckt sig emot den och därmed pressat fram en skevhet.

Det blir till att leta upp billigaste nya bur istället, i en djuraffär som man enkelt svänger inom. En bur som man inte får börja med att städa och som inte kräver överdrivet mycket engagemang att komma över.

/Sanna som tycker att blocket har förlorat sin charm

Så rök 2 till

Ja ni har gissat rätt - ytterligare 2 träningar inställd pga snö!


see more dog and puppy pictures

/Sanna - inte road

Träningen inställd igen!

Nu har de tröttnat på att flytta fram en vecka i taget och jag fick SMS om att det är den 4e mars som är nästa datum att sätta hopp och tilltro till. Den Grå skulle behöva ut på en riktig appellplan igen, han börjar bli kaxig. På sin nattrunda ställde han en SUV, då har man rätt höga tankar om sig själv och sin förmåga.

Den Grås motor står och bara varvar upp när det är sådant här stiltje, han blir rätt odräglig. En bekant tipsade om att låta honom dra mig när jag står på skidor. Bara ett minus där, undertecknad äger inga längdskidor men en runda på blocket kanske kan resultera i ett par till en billig peng. Hittade ett par där skidorna var av rätt längd men pjäxorna ett halvnummer för små. Kollade raskt upp vad ett par nya pjäxor samt stavar till skulle gå lös på och då kunde jag lika bra köpa ett komplett nytt paket på Team Sportia - jag är usel på att fynda begagnat!

Har försökt trötta ut honom med sök-övningar men den tröttheten är högst kortvarig. Så är det när man skaffar sig en grå arbetsnarkoman med massor av vilja, massor av motor och massor av livsglädje. Allt är ett äventyr som ska genomlevas i högsta hastighet och med största möjliga utmaning. Bara att hänga på även om man känner sig trött bara av att titta på honom där han far fram.

På tisdag blir det dock träning för då bär det av till Halmstad/Falkenberg. En lydnadsduvning på förmiddagen för Jenny Wibäck på förmiddagen och sedan en agilityduvning för Jenny Damm på eftermiddagen. Har skrivit ner massor av saker som jag vill ta upp på respektive träning. Att bli arg på den Grå är ungefär lika effektivt som att stå och banka huvudet i väggen. Ta tag fungerar bara som en genväg till hans envisa sida och så kommer man inte vidare det hållet heller. Agilityn ger mig så mycket gratis i allt det andra som vi gör så jag har massor av saker som jag vill fråga om där med.

Träningen att se fram emot efter det är som sagt den 4e mars. Då ska jag och den Grå åter vara katten bland hermelinerna. De 8 schäfrarna med sina förare också vi som det heludda inslaget i gruppen. Det är en rolig grupp eftersom alla pillar med olika saker, lärorikt och kul att som vanligt plocka russinen ur kakorna. Det som fungerar för mig och den Grå, behåller vi, resten kasseras. Sedan hade det varit roligt om all träning kom igång efter det, tycker det skylls lite väl mycket på att det är vinter just nu..

Synd att en del bruksfolk är så bekväma av sig. Det ska fikas, skvallras, gnällas och tjafsas. Det hade varit lite roligare om folk släppte sargen och kom in i matchen istället. Tränade och levererade, istället för att framhäva gamla meriter. Är trött på att höra om gamla meriter. Jamen grattis att du tog dig till SM artonhundra-frösihjäl. Hur många utövare var ni i hela Sverige inom din gren och varför kvalar du inte lätt som en plätt in nu för tiden? Jag tänker ofta på det när jag är på bruksklubben. Den är sorgligt tom den mesta av tiden. Jag och Grå tränar allt som oftast helt själva oavsett dag i veckan och tid på dygnet. Lite konstigt känns det allt när man har sina rötter i hästvärlden, där man kan hitta folk som sitter till häst tom på julaftons kväll.

/Sanna

Att gå sin egen väg

Jag insåg redan i höstas att skulle jag komma någonstans med den Grå, utan att det skulle ta en halv evighet och träningen skulle hålla den höga kvalité som jag är van att kunna få tag i från hästvärlden så skulle jag aldrig kunna hålla mig till enbart den träning som min lokala bruksklubb kunde erbjuda. Det är inget hackande på klubben som jag är ute efter, klubben är helt OK och agilitysektorn är fylld av trevliga glada människor men trevligt, det kan bara ta en så långt.

För en ytterlighets-människa som jag de facto är, fungerar det inte. Jag måste hela tiden pressa mot gränserna, se hur långt jag kan gå, hur långt jag och den Grå kan ta oss. Jag är tacksam för att jag har en hund som matchar mig, som fungerar bäst när det blir svårt som absolut inte fattar vitsen med ställandet i lydnadsklass 1 men som fixar "dumrutan" ur de högre klasserna, där ställandet ingår som om han aldrig har gjort något annat. Visst är det frustrerande att vi slarvar med det enkla för vi måste sätta det med men samtidigt är det lite underhållande och mellan varven kan man behöva boosta sitt ego med att göra något "över" ens nuvarande nivå.

Jag har valt att gå min egen väg, med egenordnade instruktörer och träning. Gruppträningar deltar vi i för att den Grå ska kunna jobba med andra hundar närvarande. Att gå sin egna väg är föga uppskattat i landet lagom men vad ska man göra om man vill komma någonstans? SBKs system har i mina ögon havererat. Det är alldeles för varierande kvalité på instruktörer, alldeles för varierande kursutbud på de olika klubbarna vilket stjälper klubbarna som släpar efter helt. Klart som korvspad att folk byter till den klubb/privattränare som kan ge en den hjälp och stöd man behöver.

Det är inte helt lätt att gå sin egen väg men samtidigt känner jag att jag har tagit rätt beslut, att satsa på mig själv och min hund. Jag ser så fram emot att få reda på om vi kommer nå elitklass som lydnadsinstruktören förutspådde. Att se hur långt vi kan ta oss i agility, spår mm mm. En av mina inspirationskällor inom hundvärlden säger att om han tar sig an en tävlingskategori så satsar han alltid på elitklass, annars är det slöseri med tid. Det ligger en poäng i det...

/Sanna som ständigt väljer den lilla dåligt upptrampade stigen

Tisdagstema

Då var det dags att delta i årets första tisdagstema! Denna veckan är det liggande som är temat.

Först en bild från en övning som jag fotograferade vid när väderleken var betydligt trevligare. Man ska hålla sig på rätt sida lagen annars kan man bli liggande när man träffar polisen ;0)

Och så ett bidrag till vad som verkar ha blivit ett sidotema denna veckan - en liggande hund :0)

Fler bilder hittar ni som alltid här.

/Sanna

Sylvesterloppet!

Då har man sprungit Sylvester då!
Blev förvånad över hur många som slöt upp för att springa och undan gick det. Snabbaste killen och tjejen var i mål innan 30 minuter hade passerat. Jag och den Grå ramlade in på 42 minuter och 32 sekunder. Inte så pjåkigt om man betänker trasiga muskler, naprapatbesök och att all träning i löpningens tecken har skett på löpband sedan dess. Lite tungt var det på slutet men vi kom i mål i full fart.
Ett himla härligt sätt att avsluta året på. Jag håller tummarna för att jag kan vara med och springa även nästa år :0)

/Sanna som hade ett roligt träningspass idag

Snart slut

Nu är det bara 24h och 24 minuter kvar på 2009!

Har plockat fram allt inför morgondagens Sylvesterlopp och förberett för de 7km ska avverkas då. Tjejen som var bäst förra året sprang på 30 min, det kommer inte jag göra, för min del kommer tempot vara lugnt och sansat.

Jag planerar dessutom att ha den Grå Fjanten framför mig, kopplad i baggen-bältet och han brukar ha lite svårt för att samarbeta när vi inte har löptränat ihop på ett tag. Det har vi inte gjort på evigheter för sedan min havererade axel och naprapatens knäckande så har jag hållit mig till att springa på löpbandet på gymmet.

Det är en lokal idrottsförening som fixar. Härligt opretantiöst, ingen tidtagning eller formalia. man dyker upp, betalar sin peng, springer när startskottet går från start till mål och väl i mål får man en sylvestermedalj, pepparkaka och varm blåbärssoppa. Ett trevligt sätt att fördriva tiden på sådär på årets sista dag :0)

/Sanna som ska krypa i säng nu

Blä!

Sedan i helgen har min nacke varit ihopkrampad i massor av små knutor kring den felläkta skadan. Jag har försökt med allt, liniment, värmekudde, panodil, varmt bad och Lyckan i den underbara rollen av vardagshjälte, trattade i mig Tramadol. Hög som ett litet hus blir man och musklerna slappnar av - för en kort stund, sedan är allt tillbaka igen.

Tror att allt försvinner bara jag får avklarat nästa veckas två inlämningsuppgifter och denna veckan omtenta och lördagens träningstävling. Sanna, den ständiga tävlingsmänniskan med expertis på att mentalt höja murarna och hindren som står i hennes väg. Jag borde ta kontroll över det där men det ligger 2000 sidor blandat rättspsykologi och neuropsykiatri/kriminalitet mellan som vill ha sin beskärda del av uppmärksamheten.

Jag vet inte varför jag stimmar om träningstävlingen, det är inte på liv och död. Det är jag och den grå fjanten som ska ut och testa Lydnadsklass 1 i träningsform. Vi kan inte alla momenten så vi kommer inte briljera på något vis. Det är jag som vill ha en avstämning på vad vi kan, vad vi inte kan och vad vi behöver slipa på fram till den 7e februari då jag har planerat vår tävlingsdebut. Så varför finns det då en liten ond varelse inom mig som skriker efter en perfektion och briljans som ännu inte existerar? Jag vill slänga ut den men varje gång jag försöker så springer den och gömmer sig! Irriterande till max!

Nu ska jag åka och träna min hund innan det är dags för jobb!

/Sanna som försöker jaga iväg sina inre prestationskrav

Fotoutflykt

Idag blev det fotoutflykt till en liten kustby som är så liten att den knappt finns med på kartan.
Den Grå gangstern var också med och konstigt nog var inte alla bilder på honom när jag lade över bilderna från kameran till datorn. Många bilder innehöll den Grå men fler än jag trodde var Grå-fria.

Jag lägger upp några av bilderna här och låter dem tala för sig själva.
Den sista bilden är ett perfekt avslut på en mycket trevlig men kall fotoutflykt - varm soppa och en öl till det
/Sanna som är en liten foto-mupp :0)

Tired Halloween

Jag vet inte vilken optimism jag var drabbad av när jag gick med på att jag skulle vara kl 10:30 hos frissan. Jag menar, jag slutar 06, innan jag är är hemma är klockan 07 och så ska jag ta den Grå odågan på morgonpromenad innan man kan sova. Klockan brukar vara närmre 08 innan man är i säng. Vaknade 10:15 och tyckte "jäkla skitlarm på mobilen, varför ringer det inte?" Med tanke på att jag låg och sov med mobilen i handen så hade det nog ringt både en och två gånger vid det laget...

Lyckan såg till att jag fick ner lite frukost i min vrålhungriga mage, innan att det var dags att ta "längre steg oftare" (en militär klyscha) och ila till salongen. Jag har världens bästa hårfrisörska. Hon jobbade stenhårt för att hinna klippa mig trots att jag var 10 minuter sen. Fick vänta en liten stund, för kunden som hade tiden efter skulle få håret tvättat och upplagt på rullar. Sedan klipptes det färdigt. Lite mjukare och snällare variant på min korta page blev det idag men just nu känner jag mig mjuk och snäll så det är väl passande och jag kan flika till den och göra den vassare och rufsigare om jag vill.

På väg hem gick jag genom köpcentrumet. Fanns en monter uppställd och en massa scrapbook-material. Behöver jag ens berätta att jag inte kom därifrån utan att ha handlat för 200:-? Men jag fick massor med fina papper och dekorationer samt kantfärgningsdynor för de pengarna. Tjejen som sålde har en internetbutik och jämnfört med de ställen jag brukar handla mitt scrapbook-material, var hon oförskämt billig. Bara som en jämnförelse gick jag in i den lokala bokhandeln och köpte några små kompletteringssaker och det kostade 100:-. Företaget heter Scrapstore och jag kommer definitivt handla av dem igen.

Dagens tröttsamhet inträffade i tvättstugan. Färdigmanglat påslakan och undertecknad får forsande näsblod som stänker ner alltihop. Blev till att tvätta om och jag hann inte mangla eländet igen innan tvättiden gick ut.

Dagen bästa var att jag och Lyckan har skapat en Halloween-tradition! Vi karvar till en Halloweenpumpa. Mina damer och herrar, jag presenterat stolt Pumpa anno 2009:Under arbetets gång kläcktes massor av idéer inför nästa års pumpa. Vi får väl se om vi kommer ihåg dem om ett år...

Imorgon är det dags för allra första ordentliga Lydnadsträningen på klubben. Kursinstruktörerna tyckte att det var en bra idé att vi skulle köra igenom momenten i Lydnadsklass 1 i tävlingsform för att se vart respektive hund låg - hahahaha säger jag bara! jag känner min Grå odåga. Han kommer vara heltoppad inför mötet med alla nya hundar och allt vad platsliggning, läggande, stående, tandvisning och fritt följ kommer vara som bortblåst i hans lilla hjärna. han kommer sätta linförigheten och hopp över hinder finns det väl en risk att han satsar på ny rekordtid på att ta sig från ena änden av appellplanen till den andra, i ren pur lycka. Men vi ska givetvis göra så gott vi bara kan.

/Sanna som är otroligt trött pga lite sömn och en lång dag

Tisdagstema

Veckans tema är rättvisa och eftersom jag just nu är som en hackig skiva som inte kommer ur agilityns värld så blir det en bild därifrån. Domaren ser till att hunden trampar ordentligt på kontaktfältet. Det ska vara rättvist för alla som deltar.
Fler tolkningar på temat hittar ni här!

Ha en bra tisdag!
/Sanna

Mörbultad men inte utan lösningar

Gjorde en inte alltför vacker vurpa igår på agilityträningen. Jag landade på lägre delarna på ryggen och är öm för att uttrycka det milt. Typiskt mig att braka omkull, jag har aldrig lyckats hålla mig på fötterna på halt gräs. Den enda gången jag lyckas är om jag har skor med dobbar och knappt då.

Har diskuterat valet av skor för agility med andra och har väl gått från tanken på att köpa traditionella fotbollsskor för gräs, till att titta på fotbollsskor för grus. Men nu fick jag ett nytt tips som verkar mycket logiskt - Lacrosseskor!

Nä inte märket - sporten. Den går på gräs och skorna har därför dobbar men är mjuka och sköna eftersom man inte ska sparka på något. Lite snabbt surfande på det allvetande träsket som också är känt som cyberspace och jag har hittat!

Säg hej till 'Nike Women's Team Destroyer'!

Fanns även med färre och grövre dobbar som heter Nike Speedlax Plus Women's Lacrosse Shoe.
Jag är osäker på vilka som är bäst så jag får konsultera min lilla agilityguru som kom med tipset :0)
En sak är säker dock, jag önskar mig ett par i julklapp!
Ska vara extra snäll och hoppas att tomten kommer ihåg det :0)

/Sanna som gillade de vita skorna

Vissa ska inte ha djur

Att ha djur är ingen rättighet. Man har ett ansvar och med det ansvaret kommer det förbaskat mycket skyldigheter och en av de mest grundläggande är att se till att ens djur inte kommer till skada. Det är mycket enkelt, man vidtar de åtgärder som krävs och håller alltid utkik och jobbar förhindrande så långt det möjligt går. Visst det finns undantag, tjänstehundar som i arbetet kommer till skada, jakthundar vars jaktintresse sätter dem i klammeri. Är det någon vettig hundägare som har en jakthund och som inte har kortisontabletter med sig i när de har hunden lös i skogen? Vissa hundar kan bara inte motstå huggormar och kortisonet köper tid. Jag har haft hårda battaljer med lokala veterinärkliniken för att de har slutat sälja tabletterna. De påstår att de inte hjälper, jag vet av erfarenhet att de gör det.

I dagens press hittar vi ett ypperligt exempel på en som nog inte ska ha husdjur. Människan har på kort tid inte fått en utan tre hundar överkörda av tåget! Hur är det möjligt? En olycka kan hända det köper jag, men tre!?! Då brister man banne med i sitt ansvar. Jag vet personer som har vuxit upp alldeles intill järnvägsspår och vare sig hundar eller barn har någonsin varit nära olyckor och där har det inte funnits tillstymmelse till staket. Får man på kort tid tre hundar påkörda så brister man i mina ögon i sitt ansvar. Det kan inte vara så svårt att sätta upp ett ordentligt staket runt trägården så att hunden inte kan rymma och vid alla tillfällen hunden är utanför tomten, ha den kopplad. Eller har jag missat något?

/Sanna som undrar hur vissa människor tänker...

Varmt i skogen?

Den stora frågorna att besvara för Gammelvargen denna veckan, har varit:
'-Har din tös gått och köpt en jakthund, har hon jägarexamen?'
'-Är den godkänd för eftersök?'
'-Varför är hon inte med här och jagar?'

Farsgubben ringde trött för att meddela att vi var efterfrågade och undrade om jag hade några svar som han kunde ge. Hans uppgivna 'de tror jag skämtar när jag säger att du ska köra bruks och agility med den' var nästan så att det förtjänade en Oscarsnominering. Hade han vetat mina fullständiga planer för hunden hade han kunnat gå upp och ta emot statyetten vid nästa utdelning..

Nä mina goda gubbar i jaktlaget, mig lurar ni inte! Jag fick nog av att sitta och frysa häcken av mig ute i skogen under min värnplikt och jag är inte lättlurad. Det finns minst två godkända hundar för eftersök i det jaktlaget och jag vet att deras ägare hellre vill jaga med sina hundar än att ha den väntandes i bilen. För vänta är det man gör om man har ansvar för eftersöket. Man väntar på att någon ska klanta sig och skadeskjuta ett djur, sedan ska man ta sig dit, få hunden att ta upp spåret och sedan leta, leta, leta tills man hittar djuret och så ska djuret tas ur sitt lidande. Gubbarna får lösa sitt eftersökande på egen hand inte för att det händer så ofta heller. De är väldigt duktiga på att inte klanta till det i det jaktlaget, vilket gör eftersöksbiten ännu tråkigare.

Varför jag inte är med och jagar längre är väl mer än tidsgrej än något annat. Jag brukar gå i drevet och hålla lite koll på de värsta jaktidioterna till hundar. Ganska trevligt med en långpromenad i skogen men som sagt, det är en hel del väntande och frysande också. Något jag undviker in i det längsta är att stå på pass. Dels måste jag stå ihop med någon för jag får inte skjuta, dels är det återigen förbaskat kallt om man inte har värsta Michelingubbes-utstyrseln på sig.

Nä, jag håller mig till att träna spår och apportering i lugnare tempo och med mindre åsikter kring vad jag sysslar med och hur jag utför det. Jag är nämligen för nya metoder, rön och utveckling. De flesta jag har träffat inom jakten, är väldigt konservativa och jag vet att jag efter att ha lyssnat på dumheter i flera timmar, inte kommer kunna hålla tyst. Det kommer aldrig sluta bra.

Ta bara en sådan enkel sak som täcke på hunden. Om ni visste hur många jägare som anser att det är pjåsk och trams att ha täcke på hunden när den inte jagar. De har noll och inga problem med att lasta in en hund som just har jagat i flera timmar i en iskall bil. Själv har jag täcke på den Grå när han inte jobbar, värmer upp och gå ner efteråt. Allt förnuft säger att vilken atlet som helst, oavsett sort, måste sköta sin kropp före, efter och under hård ansträngning. Jag orkar inte diskutera, jag går min egen väg. Dessutom har Grå inte att göra i skogen denna jaktsäsongen. Han jagar på alla sina instinkter, kontrollen över honom är däremot obefintlig. En sådan hund tar man inte med ut i skogen.

/Sanna som på sin höjd 'jagar' kantareller