Att gå sin egen väg

Jag insåg redan i höstas att skulle jag komma någonstans med den Grå, utan att det skulle ta en halv evighet och träningen skulle hålla den höga kvalité som jag är van att kunna få tag i från hästvärlden så skulle jag aldrig kunna hålla mig till enbart den träning som min lokala bruksklubb kunde erbjuda. Det är inget hackande på klubben som jag är ute efter, klubben är helt OK och agilitysektorn är fylld av trevliga glada människor men trevligt, det kan bara ta en så långt.

För en ytterlighets-människa som jag de facto är, fungerar det inte. Jag måste hela tiden pressa mot gränserna, se hur långt jag kan gå, hur långt jag och den Grå kan ta oss. Jag är tacksam för att jag har en hund som matchar mig, som fungerar bäst när det blir svårt som absolut inte fattar vitsen med ställandet i lydnadsklass 1 men som fixar "dumrutan" ur de högre klasserna, där ställandet ingår som om han aldrig har gjort något annat. Visst är det frustrerande att vi slarvar med det enkla för vi måste sätta det med men samtidigt är det lite underhållande och mellan varven kan man behöva boosta sitt ego med att göra något "över" ens nuvarande nivå.

Jag har valt att gå min egen väg, med egenordnade instruktörer och träning. Gruppträningar deltar vi i för att den Grå ska kunna jobba med andra hundar närvarande. Att gå sin egna väg är föga uppskattat i landet lagom men vad ska man göra om man vill komma någonstans? SBKs system har i mina ögon havererat. Det är alldeles för varierande kvalité på instruktörer, alldeles för varierande kursutbud på de olika klubbarna vilket stjälper klubbarna som släpar efter helt. Klart som korvspad att folk byter till den klubb/privattränare som kan ge en den hjälp och stöd man behöver.

Det är inte helt lätt att gå sin egen väg men samtidigt känner jag att jag har tagit rätt beslut, att satsa på mig själv och min hund. Jag ser så fram emot att få reda på om vi kommer nå elitklass som lydnadsinstruktören förutspådde. Att se hur långt vi kan ta oss i agility, spår mm mm. En av mina inspirationskällor inom hundvärlden säger att om han tar sig an en tävlingskategori så satsar han alltid på elitklass, annars är det slöseri med tid. Det ligger en poäng i det...

/Sanna som ständigt väljer den lilla dåligt upptrampade stigen