Trött jag blir då!

Jag har en knäpp vad det gäller ägg. Jag tycker inte om att köpa ägg när de kommer ifrån höns som sitter i bur. Jag tycker att hålla höns i bur är fullständigt förkastligt, det är grymt på alla sätt och vis. Höns ska kunna sprätta, picka och röra på sig. Samtidigt så tycker jag att det är ekonomiskt ohållbart att köpa de ekologiska ägg som finns i affären. Det går rätt mycket ägg i dethär hushållet. Lösningen har blivit en kompromiss, jag köper ägg från frigående höns inomhus. Hur glad blir man då som medveten konsument när man läser att det fuskas med märkningen och att ägg som kommer från just burhöns, märks upp som ägg från frigående fåglar.

Nu har jag precis nyligen övergått till att köpa ägg av en kollega som har duktiga värphöns i sin hönsgård. Det kan nog inte bli mer ekologiskt än de har det. Möjlighet att vara ute, kan sprätta och picka av hjärtans lust, bra foder och boende - perfekt! Att äggen är billigare än vad ägg från burhöns i affären gör inte saken sämre och det är helt otroligt goda ägg med en fantastisk gula i.

/Sanna som inte gillar burhönshållare eller fusk

Ingen heder!

Jag tycker att det är bra att det finns djurrättsrörelser som lyfter fram information om hur försöksdjur har det och som berättar om hur djur som föds upp för pälsindustrins räkning mår. Jag tycker det är toppen, då vet dessa verksamheter att man har ögonen på sig, måste sköta sig. Det öppnar också ögonen på oss övriga och vi blir medvetna. Toppen!

Allt som händer efter det har ingen som helst förståelse för och jag tycker att det är så urbota dumt och motbjudande. Det resulterar bara i att det som är bra försvinner bland allt det som man inte kan ha respekt för. Förlorar man sitt budskap kan man lika gärna lägga ner verksamheten för ett brutet förtroende är något av det svåraste att reparera någonsin.

Att ge sig på anhöriga till folk som man anser gör fel är så otroligt lågt att det inte finns. Jag tycker så helt otroligt synd om kvinnan i Bjärred som blev hotad av djurrättsaktivister. Hennes man jobbar visst på Astra Zeneca och det gjorde det visst legitimt att hota henne - patetiskt djurrättsrörelsen!

Det är lika patetiskt som när man eldar upp lastbilar och släpper ut minkar. Det enda man skadar, förutom hela ekosystemet (men det är inte så viktigt antagligen) är sin egen trovärdighet och ännu mindre trovärdigt blir det när alla organisationerna skyller på varandra alternativt hävdar att de inte tar ansvar för vad individuella medlemmar gör. Ni har förlorat helt hos mig nu, det är inte ens lönt att ni försöker laga det heller, det är på nivå finmalt stenmjöl.

/Sanna som inte gillar fega människor som hotar oskyldiga

Vissa ska inte ha djur

Att ha djur är ingen rättighet. Man har ett ansvar och med det ansvaret kommer det förbaskat mycket skyldigheter och en av de mest grundläggande är att se till att ens djur inte kommer till skada. Det är mycket enkelt, man vidtar de åtgärder som krävs och håller alltid utkik och jobbar förhindrande så långt det möjligt går. Visst det finns undantag, tjänstehundar som i arbetet kommer till skada, jakthundar vars jaktintresse sätter dem i klammeri. Är det någon vettig hundägare som har en jakthund och som inte har kortisontabletter med sig i när de har hunden lös i skogen? Vissa hundar kan bara inte motstå huggormar och kortisonet köper tid. Jag har haft hårda battaljer med lokala veterinärkliniken för att de har slutat sälja tabletterna. De påstår att de inte hjälper, jag vet av erfarenhet att de gör det.

I dagens press hittar vi ett ypperligt exempel på en som nog inte ska ha husdjur. Människan har på kort tid inte fått en utan tre hundar överkörda av tåget! Hur är det möjligt? En olycka kan hända det köper jag, men tre!?! Då brister man banne med i sitt ansvar. Jag vet personer som har vuxit upp alldeles intill järnvägsspår och vare sig hundar eller barn har någonsin varit nära olyckor och där har det inte funnits tillstymmelse till staket. Får man på kort tid tre hundar påkörda så brister man i mina ögon i sitt ansvar. Det kan inte vara så svårt att sätta upp ett ordentligt staket runt trägården så att hunden inte kan rymma och vid alla tillfällen hunden är utanför tomten, ha den kopplad. Eller har jag missat något?

/Sanna som undrar hur vissa människor tänker...

Folk gör så märkliga saker

En kille kör in i biltvätten och av någon anledning tycker han att det är en jättebra idé att kliva ur under pågående biltvätt. Borstarna kommer farande och killen fastnar i bildörren och jättepådraget i form av ambulans, räddningstjänst och polis dras igång. Nu hände det inte här nere men jag är smått förvånad att det inte händer oftare. Man ser ganska ofta folk som ska springa ut ur biltvätten trots att majoriteten av biltvättarna aktiveras med kod när man rullar in. Visst det är inte kul att åka biltvätt, faktiskt inte alls men så tråkigt att man ska riskera både sig själv, bilen, mackägarens biltvätt och samhällets blåljusresurser, är det faktiskt inte. Man kan köpa en dricka och något litet gott inne på macken när man ändå betalar för tvätten, sedan kan man sitta i lugn och ro och fika medan borstarna gör sitt. Man kan även roa sig med att fotografera biltvättandet..... :0>
Dagens största "jag ville göra rätt men det blev så fel" står nog kvinnan som stannade sin bil vid vägkanten för att det satt en undulat på vägen. Medan kvinnan jagade fågeln blev hennes bil påkörd av en annan bilist och hennes väninna som satt kvar i bilen fick åka till sjukhuset med nacksmärtor. En av ambulanssjukvårdarna fångade in den lilla pippin och blev biten av fjäderfäet som tack för besväret. Så vad landar vi på - 2 krockskadade bilar, en person till sjukhus, en men mycket troligt två ambulanser till platsen, en fågelbiten ambulanssjukvårdare och en polisbil till platsen samt eventuell bärgningsbil och definitiv pressfotograf. Kvinnan har fågeln hemma hos sig nu och tycker den är jättefin. Dyr pippi det där, de är onekligen billigare i djuraffären och ingen blir skadad. Det är hedervärt med djurvänner men ibland blir det som sagt lite fel...Bild lånad på http://www.husdjursguiden.com/

/Sanna som bara skakar på huvudet

El Lurvo & jag!

Det har hundvaktats i dagarna två. El Lurvo har varit på besök. El Lurvo är måttligt förtjust i mig. I hans ögon är jag bara något pestigt som stör i hans bekväma liv där han för det mesta styr och ställer efter eget huvud. Det där med att stanna innan man går över övergångsställen och inte dra i kopplet tycker El Lurvo är för mesiga hundar som har dålig disciplin på sina hussar och mattar. El Lurvo noterar ytterligare ett minustecken i protokollet för att jag inte låter honom gå längst ut i ett 5m långt flexikoppel.
Medan vi ändå tjuvtittar på El Lurvos protokoll kan notera att jag även har fått minus på godisutdelningen och det tycker jag är ogint. Vi körde ju faktiskt klickerträning nere vid havet, men jag antar att det är godiset som sådant som fick minus eftersom det inte var Frolic. Jag har även fått minus på köttbullskontot ser jag. Kan bero på att jag med häpnad konstaterat att El Lurvo är den första hund jag någonsin har träffat som har krav på att han ska ha en belöning för att han äter sin mat. Hur många hundar känner ni till som man måste muta för att de ska äta sin middag?
Ett extraminus för att jag inte tillät att han drack upp Östersjön när han var i och badade tassarna och ytterligare ett minus för att han var tvungen att vara still mellan varven när jag fotograferade. El Lurvo gastar något om att jag minsann kan hålla på med min fjantiga hobbyfotografering när han inte är med! Största minuset av alla är att jag krävde att han skulle vara själv på balkongen i hela tre minuter medan jag hämtade filt och dator. Det blev tom en skallmarkering på det - underbart El Lurvo, väck alla dem som har jobbat natt!Nåja, jag gillar El Lurvo trots att han är en gammal surgubbe. Jag har ju alltid haft djur omkring mig på något sätt så jag kommer tycka att lägenheten är tom och tråkig när jag har lämnat tillbaka honom ikväll. Jag får trösta mig med att det i helgen blir massor med hundar att titta på inne på hundutställningen och jag ska sitta och klappa de fina grå tjejerna som uppfödaren har med sig ner - länge!

/Sanna som har fått en mikroskopisk del av sitt hundsug stillat

Vad var det jag sa....

Jag har aldrig förstått vitsen med att släpa hundar kors och tvärs över världen för att ge dem "bättre hem i Sverige". Jag har alltid varit av åsikten att det finns massor av hundar som far illa innanför vårt eget rikes gränser och vill man hjälpa en hund så kan man börja på hemmaplan. Vill man prompt hjälpa till utomlands så känns det mest rätt för egen del att bidra så att det möjliggörs till avlivning av smittobärande djur och kastration av de som man anser vara livsdugliga och som har möjlighet till ett hem. Att adoptera samtidigt som det hela tiden föds nya som blir nya smittbärare, känns ju föga lönt. Är jag en elak och känslokall människa nu?

Jag liksom många andra såg säkert Uppdrag gransknings program om de spanska hundarna. Jag är fullt medveten om att de vinklar historien så den tjänar deras syfte. Jag gick in på berörd organisations hemsida och där låg det vad jag refererar till som en dåres försvarstal - en granskning av Uppdrag Granskning.

Jag är fullt medveten om att hundar i många länder inte får den pamprade och skyddade tillvaro som de flesta av våra svenska hundar har. Jag förväntade mig inte att få se någon perfekt skött storkennel. Men jag förväntade mig att se friska hundar för sig och sjuka hundar för sig, hundar som man inte behövde tvivla över att de fick mat, ett ställe för akutsjukvård och korrekt pappershantering. Berörd organisation får säga vad de vill, tjata om veterinärsekreterare tills korna kommer hem - på inga villkor ska det vara någon annan som fyller i vaccineringarna, än veterinären. Finns det två olika handstilar på raden för injektionen skall den betraktas som ogilltligt. Jag har aldrig varit med om en veterinär som inte fyller i allt själv och det gäller även för utländska.

Vem i hela friden placerar förresten en gammal trött hund, oavsett om den är frisk eller sjuk, med en hög ystra valpar? Ingen hundmänniska som jag har hört talas om. Är det något man vill så är det väl att gamla hundar ska få lite lugn och ro. Jag gick nästan i taket när hon hävde ur sig den medeltida flosklen att ”ingen hund som har ont, äter!”. Vilket dravel! Personligen undrade jag vad hundarna får att äta, på organisationens hemsida finns många gåvor just till hundmat och eftersom adoptionspengarna skulle gå just till hundmat och hundhärbärgets andra omkostnader. Läste någonstans på deras sida att de vuxna hundarna fick foder för juniorhundar, jo där finns ju garanterat allt de behöver – inte!

Att sedan sitta och ha mage att jämföra rucklet till hundhärbärge med Cesar Millans center är ju ett skämt som man bara kan gråta åt. Ja, Cesar Millan har förvisso sina hundar lösa i en stor flock på sitt hundcenter men det finns ett par detaljer som organisationen verkar ha missat på vägen – Cesar Millans center är rent och välskött. Där finns rena vattenskålar, möblerna som finns där är rena, hundarna är rena och välnärda med välskötta pälsar. Där finns bäddar som hundarna kan söka sig till och där är inga hundar som parar sig om det inte är meningen. Där finns en träningsanläggning för hundarna och där finns faktiskt staket som skiljer avdelningar åt. Hundar som inte mår bra, orkar med flocken – har egna utrymmen. Ska jag fortsätta...

Jag kan bara säga det jag sa i början. Vill man hjälpa en hund så finns det massor här, på hemmaplan som behöver hjälp (vilket för övrigt är Jordbruksverket ståndpunkt) istället för att plöja ner pengar i en oseriös organisation som inte tror på avlivning och inte kastrerar hundarna i härbärget. Måste man prompt släpa hem något från utlandet så kan man ju vara så vänlig att göra sig omaket att kolla upp organisationen och inte lita på dokumenten utan testa hunden när den kommer hit. Sedan vill jag bara påpeka en sak – du är enligt lag skyldig att registrera din hund hos Jordbruksverket – SFS 2007:1150 §2. Hade alla hundar som förs in, korsavlas ute i stugorna mm blivit inreggade som de skulle så hade vi haft lite bättre koll på situationen här hemma...

/Sanna som tycker att saker och ting behöver styras upp

Spänningen är olidlig

Jag får ju regelbundet bilder på mamma-vovve och hennes växande mage. Jag håller mina tummar stenhårt för att det ska ploppa ut ett litet grått knyte med mitt namn på i början av februari. En liten weimiz-kille som har mycket motor och rejäl arbetsvilja. Något litet med humör så den matchar sin ägarinna. Personlighet är ett måste och sedan är utseende inte det viktigaste för min del.

Det kan inte bli början av februari fort nog för min del :0)
Jag lägger inte upp bilderna här. Kennelägaren är fotograf till yrket och jag har inte bett om lov. Jag vet att hon dessutom är noga med bilderna som hon lägger upp på sin egen hemsida och eftersom de jag har inte ligger uppe får ni helt enkelt ge er till tåls tills jag har frågat eller tills jag har bilder på mitt egna lilla grå knyte.

/Sanna som väntar och hoppas!

Blir trött ibland

Jag ska skaffa de grövsta vandringskängorna jag kan hitta, ett par av de dyraste brallorna för "leva murvelliv i skog/på fjäll", en asful fleecetröja från 80-talet och så ska jag gå upp 70-kilo och släpa runt på en fet och mycket ouppfostrad schäfer nere på lydnadsplan på närmsta brukshundsklubb. Går det på häcken är det inte mitt fel, det är hundens, för den har inte lyssnat på mig och det är någon annans fel att den inte gör det - antagligen är det uppfödarens, veterinärens, tränarens, hunddagisets - nej vänta, den sista tar jag tillbaka, som det sanna proffs jag är, har jag alltid hunden med mig. Alla som inte har det är djurplågare!

Utöver det ska jag titta snett på alla som inte tränar sin hund som jag, för den tekniken jag använder är den enda rätta! Att tekniken inte fungerar på just min hund är för att den är mycket speciell och behöver specialtränas. Att hundfan är något av det mest ouppfostrade som har vandrat på norra jordklotet och träningsmetoden består av att konstant köra ner godis i truten på den och jag är är jordens mest okonsekventa person, hör inte hit! När jag inte är upptagen att gnälla över all specialträning som min hund behöver ska jag leende sucka och sedan basunera ut att mitt hundägarskap inte är en hobby utan en livsstil!

Jag ska placera mig mitt i klubbrummet och ha åsikter om precis varenda hundras som jag aldrig någonsin har varit i närheten av och ännu mer åsikter om människorna som äger och föder upp dem. Jag ska fördöma all form av nytänkande och glöm att man kan göra saker på annorlunda sätt. När jag inte är upptagen med att tjata ihjäl folk på klubben ska jag ta internet i besittning för där finns det obegränsat med utrymme på diverse hundforum och skriver man bara tillräckligt mycket och länge, droppar lite häftiga tränarnamn mm så är man snart forumets allvetande skräphög och nåde den som har åsikter som går emot mig då - bäva ni okunniga!!!!

Förlåt - jag drack tranbärsjuice till frukost och blir lite konstig då *hick*

Naturligtvis ska jag inte gå upp 70kg och naturligtvis kommer jag inte skaffa vare sig en ful 80-tals fleece eller svindyra out-doorbrallor och bra kängor har jag redan :0) Jag blir bara lite lätt irriterad på folk som inte vet någonting alls om mig, börjar göra uttalande om vad jag inte kan och vad jag inte bör göra. Orsaken till mitt ovanstående utbrott är att jag mellan varven har lite svårt för brukshundsfolk.

Nu ska jag inte vara ogin och dra alla över en kam, för det finns massor med trevliga och helt fantastiska brukshundsmänniskor men så finns det den där bisarra lilla klicken som tyvärr syns, hörs och tar upp en förbaskad massa plats. De tillåts ofta ta plats också för de som är trevliga, drar sig åt sidan för att göra sin grej i lugn och ro. Jag får ta fram karta, kompass, pannlampa och leta efter de vettiga. Någonstans måste de ju finnas...

Mamma-hund börjar bli rejält rund om magen nu i femte veckan och nu är det inget snack om saken. Det blir valpar! Det som är tråkigt är att parningen inte tog på den andra tiken och att vi nu är många som vill ha valp. Jag kan bara hoppas på att jag har stått i kö så länge att jag faktiskt får en. Tiken som inseminationen inte tog på, kommer paras vid nästa löp och så kommer även en annan tik så där blir ju valpar till oss alla, förr eller senare. Dock förälskade jag mig så i just den tiken som ska ha valpar just nu...

/Sanna som fick ett litet utbrott

Ny favoritsida

Jag hittade tack vare Lyckans förtjänst en ny sida som får mig att fnissa!

ex:

/Sanna som är barnsligt förtjust i tramsiga bilder med hundar

Förklara

detta för ditt försäkringsbolag....

http://www.kvp.se/nyheter/1.1361609/hundar-kraschade-bil-i-skurup

Ytterligare ett skäl till att husdjur som befinner sig i bilen skall befinna sig i bur eller bältessele.
Jag fattar inte när folk skall lära sig. Jag och den Elaka häxan ifrån norr, har haft otaliga argumentationer kring ämnet. Hon envisades nämligen med att ha familjens skottar i framsätet - lösa. Jag tyckte det var idiotiskt från första början och ännu mer idiotiskt när den ena hunden tog för vana att ha handbromsen som huvudkudde och delvis blockera växelspaken. Men det var visst gulligt, skit i trafiksäkerheten då - eller kanske inte!

Jag har aldrig haft lösa djur i bilen. Katterna jag har kört har varit väl instängda i burar och burarna har varit fastsatta med bilbälten. Hund har alltid körts i någon form av bur - kalla mig präktig - jag tar det! Trafiksäkerhet går först och det är en säkerhet att hunden sitter fast eller är instängd och katter ska definitivt vara instängda i transportburar.

/Sanna som med intresse lyssnar på exakt hur hundarna fick bilen i rullning

Vårvinter

Jag undrar hur länge det är meningen att jag ska känna mig som en stel 80-årig tant som inte kan vända sig själv i sängen, måste sträcka sig efter saker med försiktigthet och inte kan lyfta eller flytta något tyngre - jäkla muskler! Det hade varit rätt trevligt om de ville släppa den där feta nerven de har satt i kläm så att man kunde komma vidare någon gång. Just nu känns det mest som om jag skulle behöva hjälp av hemtjänsten. För att fördriva tiden sitter jag och stickar (precis som en gammal tant) och jag får väl lägga upp resultatet så småningom. Min luvtröja är ju faktiskt färdig så jag har några andra projekt på gång nu.

Igår var det fint väder och idag vräker regnet ner. De hade förvisso lovat snöstorm så regnet är ju rätt välkommet. Mer snö tycker jag inte behövs även om jag för egen del tillhörde dem som hade kvar vinterdäcken på bilen och inte brydde mig nämnvärt. Dessutom stannade jag hemma tills det hade både saltats, plogats och töats, denhär vintern har jag bestämt att min bil (oavsett om det är min egen eller jobbets) ska förbli på vägen! Fast det är ju inte vinter längre. En expert satt och orerade på radio om att nu kunde det inte bli vinter, det kunder bara bli ett återsteg för våren - mhm, säg det till snöhögarna nere på gården....

Men för att återgå till gårdagen. Vi har hållit igång Damen med hjälp av longering sedan min flygtur ("Thank you for flying Carmen Air, please fly with us again") och jag har dessutom suttit upp två gånger. Första gången har jag ju redan berättat om och andra gången var i förrgår. Efter att ha longerat satt jag upp och red ett varv åt vardera håll och i vardera gångart. Absolut inget som gjorde från eller till för Damens del, men jag kom upp utan smärtor, utan väst och jag kände att jag hade kontroll på den prilliga märren under mig och då slappnade kroppen av. Igår satt en av stallägarna upp och red henne åt mig. Det var nog mycket nyfikenhet från hennes sida på Damen men också hjälpsamhet. Damen var inte helt snäll men jag föredrar att en häst visar delar av sitt register från början så man vet var man har den. Tog några bilder när det började se hyfsat ut.













Väl hemma från stallet kändes det fel att stanna inne i det fina vädret så det blev en promenad. Det märks att det börjar bli vår för alla fåglarna nere i stadsparken är tillbaka. Där finns massor av ankor, höns mm som strövar fritt. Det finns förvisso en inhängnad damm till dem men inhängnade verkar mer vara till för att hålla störiga människor borta än hålla fåglarna inne eftersom de knatar runt över allt. Mina personliga favoriter är påfåglarna även om de är lite risiga i sin fjäderdräkt såhär års. När de har bytt till de nya fjädrarna kommer de bli så otroligt otroligt vackra. Tog några bilder här med:

/Sanna som försöker njuta av våren mellan snöbyarna och det onda i nacken

Vad i hela friden!!!

Jag älskar Lemurer, de tär tokiga, galna och toksköna varelser som vet hur man ska ställa till rackartyg! De är dock inte söta som barn!!!

Jag har suttit och fnissat åt bilden en bra stund nu!