Saker som stör mig just nu

Vuxna människor som argumenterar på barns nivå, blandar barnordssammansättningar med grova svordomar och kallar dem man argumenterar emot, för allt möjligt dumt som allt åsyftar att dem man argumenterar emot, har en lägre intelligens. Vem är det som inte är så smart egentligen?

Är trött på politisk korrekthet. Hade folk varit raka så hade aldrig politisk korrekthet fått ett så starkt fäste att folk numera knappt vågar säga vad de tycker i rädsla för att bli anklagade för att vara än det ena, än det andra. Vem behöver yttrandefrihet när vi effektivt belägger varandra med munkavlar så effektiva att de gamla diktaturerna bara kan se på med häpnad. Jo du får säga vad du vill men bara så länge det är politiskt korrekt.

Ineffektiva system där man blundar för lösningar och fortsätter putsa mässingen på det sjunkande skeppet. Min hjärna är riggad så att den hela tiden söker effektivitet, att saker ska vara smidiga, funktionella, enkla och tydliga. Det ska bara fungera. Min hjärna får panik när saker är ineffektiva och maskineriet bara rör sig i snigelhastighet och det inte finns någon som tar ansvar. När de som har ansvar leker strutsar och fortsätter putsa mässingen på luftslottet.

Det är skönt att kunna släppa det man stör sig på med tanken att man bara kan göra så mycket av sin egen lilla tilldelade tårtbit och får göra det som gör den tårtbiten så fantastisk som det bara går. Det är lätt att gå vidare då. Kanske något som fler borde reflektera över, istället för att spy galla, dölja sig bakom fasader som förr eller senare falnar och polera något som kommer hamna på en mental havsbotten nära dig, snabbare än Titanic.

/Sanna som paddlar vidare i sin egenskapade ankdam och trivs väldigt bra med livet

Drevet går

Har följt den väldigt urspårade mediabevakningen av SJ och konduktören som kickade en 11-åring av tåget. Bäst är väl ändå hur aftontabloiderna ska vaska ur ämnet till max uppmanar oss läsare att komma in med våra egna historier. Människor hörsammar och det är just historia de kommer släpandes med. En numera 18-årig tjej berättar hur hon för ett antal år sedan, minsann blev avslängd och pappa fick komma och hämta.

Jag får osökt Monty Pythons-gängets replik "You were lucky!" i huvudet. Själv blev jag avslängd som värnpliktig i Laholm och det var sista tåget för kvällen i norrgående riktning. Kompaniets otrevliga och snåla adjutant hade nämligen lekt med biljettsystemet och räknat ut att värnpliktskortet gällde tom Ängelholm och då behövde han bara betala för biljett mellan Ängelholm och Halmstad som var resans slutmål.

Förfarandet var godkänt av SJs biljettförsäljningspersonal. Konduktören godkände det också. Extrakontroll-personalen däremot, var av helt annan åsikt. De krävde mig på 300:- för en ny biljett. Jag hade inga kontanter och eftersom vi är och rotar i historien så gick det på den tiden inte att betala med kort på tågen. Följdaktligen blev jag ombedd att gå av tåget i Laholm, av alla jordens ödsliga hålor.

På den tiden hade SJ fortfarande en bemannad kundservice (tror inte att de har det sent om kvällarna numera) som jag efter mycket om och men fick tag i och som faktiskt gick att resonera med. De noterade allt, skickade en taxi och jag anlände, visserligen ett par timmar försenad men hela vägen fram till vakten. Sådana händelser, i kombination med lokala kollektivtrafikens aldrig fungerande verksamhet, gör mig till en flitig nyttjare av egen bil.

Jag åker i vuxen ålder, aldrig med kollektiva transportmedel, om jag kan undvika det. Kalla mig gärna miljöförstörare, själv ser jag det som själavård. jag slipper bli irriterad övar att någon skamlöst tar mina pengar utan att leverera en vara inom ramen av godkändhet. Inte kan jag få mina pengar tillbaka heller för jag har varit dum nog att betala till något som verkar stå utanför alla konsumenträttigheter.

Skillnaden på mig och 11-åringen är väl också just det. Jag är vuxen, jag har ett betalkort, mobiltelefon, jag kan argumentera för min sak och jag kan, för det mesta, klara mig själv. Jag tycker det är oansvarigt att sätta av yngre tonåringar på en station i ingenstans. Jag tyckte iofs att det var oansvarigt av SJ att sätta av mig som värnpliktig, på en station, varifrån det inte gick fler tåg den kvällen. Skillnaden var att jag var 18 och hade helt andra möjligheter att ta mig fram.

Däremot tänker jag inte rodda djupare i saken än så. Ja, det var hemskt att konduktören var av åsikten att flickan såg äldre ut, följde gällande regelverk och satte av henne på närmsta station. Ska man vara lite krass så tycker jag att det mediala efterspelet är betydligt hemskare. Uppkäftiga reportrar ringer till SJs pressansvarig och talar om att det konduktören har gjort är brottsligt och släpar fram historier som är så gamla att man häpnar. Konduktören har jagats med mediala facklor, liar och högafflar och flytt fältet.

Ännu mer intressant blir det att damen som tog hand om flickan, släpade hem henne och lät henne sova på soffan som ett annat upphittat bortsprunget husdjur, hyllas som hjälte. Jag blev, till skillnad från de som levererar lovsånger, irriterad på människan. Vad är det för fel på en människa som hittar en förvirrad och ledsen människa, förstår vad som har hänt och inte ringer polisen?!? Medmänniska i all ära men hur tänkte hon?

Jag ska nog lämna ämnet nu. Jag blir bara irriterad. Lika irriterad som alltid när jag befattar mig med kollektivtrafikens varande och icke varande och funktion. Bättre att släppa det med ett konstaterande att våra aftontidningar är lika motbjudande som vanligt i sin jakt på nyheter.

/Sanna som aldrig skulle drömma om att betala för att läsa aftontidningarnas "nyheter"

Inte imponerad av SVT

Det har nog inte undgått någon att SVT ska göra ett nytt hundprogram och att det ute i cyberspace, byggs barikader och protesteras hej vilt. Själv begriper jag inte varför det ska vara så förbaskat svårt att skapa ett hundprogram som är vettigt och på ett begripligt sätt kan föra fram det som är viktigt när man tar på sig ansvaret för ett husdjur.

I grunden kan idén vara nog så behjärtansvärd. Det finns massor av vuxna hundar som sitter i hundstallar och där engagerade frivilliga söker med ljus och lykta efter nya hem innan deras korta tidsfrist löper ut och man tvingas ta bort friska hundar. Det behöver belysas att det finns ett alternativ till att köpa hem en valp.

Det är förresten inte bara i hundstall som det finns hundar som behöver nya hem. Det finns massor av annonser på blocket och andra annonssidor. Det är inte heller ovanligt att kennlar har hundar som har kommit i retur av ett eller annat skäl. Hunden i vårt hushåll är ett exempel på den sistnämnda.

Det som jag inte tycker om med programidén är att familjerna ska ha hem en mindre flock hundar och sedan välja bort efter hand. Ansvariga för programmet jämställer det med att man lämnar hem sin hund hos en bekant ett par dagar och det tycker jag är beklagansvärt långt ifrån sanningen.

Lämnar jag hem min hund hos en bekant som har andra hundar så har vi varit där tidigare och "inskolat" oss på den platsen. Hundarna som finns där är redan trygga i de regler och den ordning som råder och det finns en rangordning. Viktigast av allt, där finns ett lugn och en trygghet.

För det är just lugn och trygghet som en omplaceringshund behöver. Den behöver få tid att hitta sin plats, få förtroende för sin nya flock, att få landa och känna att här, här är jag trygg. Det är inget som sker på ett par futtiga dagar. Det är inget som sker när det landar en mindre flock där alla hundarna är "new kids on the block" och där de som ska ha hundarna i sin vård, kanske inte är de mest rutinerade hundmänniskorna.

Det är nämligen min nästa kritiska punkt. Vad händer när SVTs kameror slutar filma och stålkastarna släcks? När SVTs okända men omskrivna "hundexperter" försvinner ur bilden? En omplacering har sina negativa sidor. Har hunden farit illa tidigare så kan den ha tillitsproblem som yttrar sig på olika sätt. Den kan vara rysligt understimulerad eller ovan vid regler. Vad händer när hunden sätter sig upp och utmanar sin nya omgivning?

Själv är jag uppvuxen med hund, Lyckan är uppvuxen med hund och vi stod bara och stirrade på den grå unghunden som hade gjort entré i vårt hem och hade starka åsikter om vem som bestämde och hur saker och ting skulle vara. Naturligtvis gick de rakt emot våra. Våra kunskaper skulle snart vara satta på prövning och det var ingen självklarhet hur utgången skulle bli. Dessutom var det ingen quick-fix, ingen falsk Cesar Millan-lösning på 15 min.

Att ta hand om en hund är ett enormt ansvar. Få hundar är lyckliga med att bara få godis, klappar och enstaka promenader. Vi ska visst påvisa att det finns massor med hundar som behöver nya hem men SVTs hund-Robinson är inte sättet att göra det på.

/Sanna som inte gillar när djur riskerar att fara illa för nöjes skull

Hundbett - vems är felet?

Vi har strikt hundägaransvar här i Sverige. Det säger lagen, så är det, inget att diskutera! Eller så är det kanske det. Jag tycker att det är motsägelsefullt i vissa lägen.

Läste precis om en 2-åring som blivit hundbiten och hamnat på sjukhus. Läste också att det var en främmande hund som flickan skulle hälsa på. Därefter saknades det som alltid i kvällspressen, en massa relevant information. Var var de vuxna? Var fanns hundägaren? Var befann sig barnet och hunden när det hände? Var de på hundens tomt? Var det ett möte på gatan? Jag kan fortsätta ställa frågor och be om svar. Det saknas massor med svar i artikeln.

Vi lämnar artikeln och så kan ni få ta del kring mina tankar på ämnet barn och hundar. Jag är till att börja med förbaskat trött på alla dessa latte/curling-föräldrar som är av åsikten att deras barn är ett så viktigt tillskott i denna värld att de uppenbarligen inte ska ha några som helst gränser. Föräldrar i denna kategorin har en förmåga att tycka det är OK att deras avkommor skenar hej vilt mot främmande hundar för att i första hand klappa men det har även i andra hand hänt att det ska matas. Låt mig göra en sak klar, min hund får mat hemma. Han är inte i behov av äckliga soggiga kex och allsköns skit som stoppas till ungarna för att "mata hunden med". Dessutom så är det inte ni som sedan måste upp mitt i natten, i panik slänga på er kläder och till grannarnas förtret dundra ner för trapporna när hunden har akut diarré pga vad era ungar stoppat i den. Ge den i att mata andras hundar!

Nästa sak som jag förstår är fullständigt chockerande för denna föräldrakategori är "min hund är inte allmän egendom!" Hur märkligt det än kan låta så är hunden min. Det är mitt namn som står på samtliga papper som rör hunden under titeln "ägare". Det betyder att det är mina regler som gäller. Säger jag att man inte får hälsa så får man inte det sedan skiter jag högaktningsfullt och Torsten, Sixten, Angnes, Märta eller vilket annat vidrigt retro-namn ni nu har gett ungen, blir ledsen. Vill era ungar klappa djur finns det djuparker och 4H-gårdar som tillhandahåller den tjänsten, vill era barn klappa hund - skaffa en egen! Precis som min hund mår bra av att ha regler som talar om vad han inte får göra så lovar jag att era barn mår bra av att lära sig att man kan inte alltid få det man för stunden vill. Ge den i att klappa varenda hund ni träffar på!

Slutligen, lär barn att respektera djur! Min hund har mottagit smällar på nosen, blivit dragen i päls och öron samt stampad över svansen, av barn. Det är dessutom gjort avsiktligt. Barnet som stampade över svansen satsade verkligen. Den som slog honom över nosen gjorde det i allra högsta grad avsiktligt. Föräldrarna bara skrattar åt sina tellingar och bortförklarar beteendet med att "åh de vet inte bättre" eller det värsta av allt "så brukar han göra med hunden hemma". Det finns få saker som får mig att bli så irriterad som när jag ser djur förväntas och faktiskt härdar ut i tysthet samtidigt som de blir orättvist behandlade. Jag lider så med det djuret och blir så arg på de som låter det fortgå. Våra hundar har vi med oss under kort tid, under den tiden ska de behandlas med respekt. Det som gör mig än argare är de människor kräver att hunden ska acceptera en omild behandling. De bannar inte barnen för att de behandlar djuret illa men nåde hunden om den faktiskt skulle visa att den har fått nog!

Jag har som hundägare strikt ägaransvar, jag ska se till att min hund inte skadar någon. Det säger lagen. Lagen säger däremot ingenting om elaka små barn som provocerar fram en reaktion genom att behandla hunden illa. Lagen säger att jag har ansvar och jag lovar att jag tar det ansvaret. Däremot kommer jag aldrig kräva av min hund att han ska acceptera att blir illa behandlad...

/Sanna som tycker att det mellan varven lastas lite väl mycket ansvar på hundägare och alldeles för lite på föräldrar.

Helt OK att köra över polisen numera

Jag vet inte hur insatta alla är i ärendet men för ett tag sedan var det en artikel om en man som i berusat tillstånd, försökt köra på en kvinnlig polis som försökte stoppa ekipagets framfart. När det kom till att det var dags att väcka åtal så brydde sig inte åklagaren om att väcka åtal för just den delen av händelsen utan nöjde sig med att väcka åtal för att mannen hade kört rattfull.

Klart som korvspad blev polisen som nästan blivit påkörd, tvärilsk och krävde att åklagarens beslut skulle överprövas. Det gjordes och kammaråklagaren kom fram till att rattfylleristen bara varit "extra omdömeslös". Jag ruttnar i humöret när jag läser sådant. Jag ruttnar ordentligt!

Det känns som om åklagarväsendet sällan är med i matchen och spelar i samma lag som polisen. Många säger ofta "men polisen gör inget" och det kan verka så utåt. Polisen gör ganska mycket, de släpar in människor som inte för sig som man ska enligt gängse lagar och förordningar men sedan händer det som man kan tycka inte borde hända. Där sitter en åklagare och släpper skurkarna, ibland så snabbt att skurkarna inte hinner kliva över tröskeln i polisens arrestavdelning.

Jag tycker det är otroligt intressant att se vilken slaskenhet som polisen utgör i rättsväsendet. Det ger onekligen en fula-kusinen-från-landet-känsla. Våra domstolar säger att det är helt ok att kalla poliser för horor, nazister mm. Rättsväsendet talar också om att en polis ska tåla allt ifrån att bli spottad på till att bli påkörd och skjuten. Skulle en polisman av någon mirakulös anledning bli tilldömd ersättning för ett sådant brott och behöva vända sig till brottsoffermyndigheten för att få loss pengarna så tar det effektivt stopp där - de talar som slutlig instans om att det är risker polisen tar i sitt arbete.

Att arbetet går ut på att upprätthålla de lagar som vi alla ska leva efter, det spelar ingen roll. En vanlig Svensson får man ut ersättning utan problem. En polis får vända i dörren. En polis är tydligen en sämre människa som inte är värd ersättning, trots att de utgör den instans i samhället som ska skydda oss och hjälpa oss med de individer som inte väljer att följa samhällets lagar. Jag tycker det är intressant och motsägelsefullt att man då inte ser allvarligare på de brott och kränkningar som de utsätts för.

/Sanna som allt mer förundras över att någon vill jobba som polis

Får inte poliser blogga?

Snavade över denna korta artikeln i sydsvenskan.

Jag tycker det är bra att poliser bloggar. Det är en motvikt till tidningsartiklar och alla bloggar där folk spyr galla över just rättssystemet i allmänhet och polisen i synnerhet. Lagom är dock bäst!

Man kan skriva massor när man börjar skriva på ett blogginlägg. Det är inte svårt alls när man kommer igång att skriva långa inlägg och sitt hjärtas mening. Skillnaden är ju att man måste läsa igenom vad det är man har skrivit och om man är i en sårbar situation, redigera sin text kraftfullt!

Jag misstänker att bloggen i artikeln är en blogg som jag under en tid hade länk upplagd till här på min egen blogg. Att länken togs bort var just för att nivån sjönk under vad jag anser är en bra nivå och vissa saker som skrevs kändes bra onödiga. Jag är ingen slav under politisk korrekthet men jag tycker att man kan gott kan tänka efter en gång eller två. Speciellt om man representerar något som är så hårt granskat av alla som polismyndigheten och de anställda faktiskt är.

/Sanna

Danska polisen

... leker man inte med. Att de får kritik förvånar mig inte men jag tror inte de kommer bry sig nämnvärt. Kanske en chockerande upplevelser för svenska demonstranter som är vana att gå och klaga/föra dialog med polisen under demonstrationerna här hemma. Förvånande nog verkar de alltid få igenom sina krav trots att de sällan till aldrig lever upp till vare sig löften och ansvar.



Danska polisen verkar inte vara så mycket för dialog. Det gör vad som krävs för att störa planering, förhindra kravaller och se till att lugnet hålls. Tycker de verkar ha gjort ett mycket bra jobb än så länge i mina ögon sett.



Demonstrationsrätten är viktig. Vi ska alla ha rätten att protestera mot saker som vi tycker är fel men man får vara lite om sig och kring sig. Jag skulle väldigt gärna själv vilja gå med i en demonstration för miljön men avstår. Orsaken är enkel, risken är alldeles för stor att man hamnar brevid en gruppering som har allt annat än miljöns bästa i åtanke med sin närvaro och därmed riskerar man att hamna i en hög med folk som blir omhändertagna vare sig man är skyldig eller oskyldig - så krass är verkligheten.



Risken för att det blir just så är alldeles för hög för att jag ens skulle försöka mig på att gå i ett demonstrationståg. Då får jag ansluta mig till de som verkar smått, lugnt och försöker göra rätt för egen del. Men visst tycker jag att vi borde vara räddare om vår miljö.



/Sanna som tycker att danska polisen är duktiga på att hålla ordning

Daltande rättvisesystem

Dethär stör jag mig mest på idag, just nu! Om ett par månader kommer det vara tid för rättegång om det ens blir någon. Då kommer där sitta en hel rad med prydligt vattenkammade gossar, prydligt klädda, sina försvarare vid sidorna och föräldrarna på åhörarplats.

Gråtmilt kommer de förklara att de inte visste att laserpekaren var farlig, att de inte visste att den var så stark när de köpte den, att de inte visste att det krävdes tillstånd och att de bara skojade med fabror och tant polisen när de kom körande. De kommer lägga sina vattenkammade huvuden på sne och efterlikna små änglar samtidigt som de döljer hornen under det vattenkammade håret och stoppar svansarna under stolarna.

Det värsta av allt är att det kommer inte hända ett piss mer än så. Tingsrätten kommer ta i beaktande att de är unga, om de har varit i klameri med rättvisan tidigare eller inte och de kommer framför allt ta hänsyn till den förbannade snyftvalsen om att de "inte visste". I domen kommer det stå att det var ett pojkstreck, vilket numera verkar vara allt från att palla äpplen till att mörda folk när man är under 18 år.

De skadade poliserna kommer få höra att det är sådant man kan förvänta sig när man blir polis så det är bara att bita ihop och gilla läget! Poliserna kommer inte få en krona i ersättning oavsett men, sjukskrivningar och eventuell omplacering på jobbet. Vet en polis som drabbades av samma "pojkstreck" för något år sedan och fortfarande har problem med synen men det var ju bara ett pojkstreck då med så varför bry sig....

Låt mig förklara en sak - det finns inga pojkstreck! Skitungarna vet precis vad det gör och vilka prylar de behöver för att åstakomma det! Tydligen är jag en av de få vuxna som kommer ihåg hur jargongen gick bland folket på skolan när jag var tonåring. Många av de som höll på med "pojkstreck" satt och planerade läste på och fixade rätt länge. Idag har ungarna internet och det går på under 5 minuter att ta reda på hur kraftig laserpekare som krävs för att förstöra synen på någon, beställa den och diskutera på diverse forum hur man bäst döljer och använder den.

Tror ni mig inte?! Gå in på närmsta forum som tillhör de mer anarkistiska grupperingarna. Där sitter tonåringar och diskuterar hur man bäst skär senorna av polisens hästar, hur man bygger bomber och ställer till med besvär för folk i allmänhet men polisen i synnerhet. Åker de dit dyker de upp vattenkammade i tingsrätten, hävdar med stöd av föräldrar och försvarare på sin höjd "pojkstreck" och skrattar hela vägen till banken. Det är nämligen de som kommer tjäna på eländet och ingen annan!

Jag är ledsen folk men det är för lite skampålar på torget nu förtiden. För det är där skitungarna skulle ha suttit dagligen! Att attackera någon av samhället utsedd till att skydda vårt demokratiska samfund borde vara ett otroligt allvarligt brott. Det borde ses strängt på och det borde vara omöjligt att bortförklara med "pojkstreck". Att laser är farligt det vet alla! Hela vårt samhälle är belamrat med varningsetiketter där det finns risk att vi möter laser, vi lär oss det i skolan och det står varningstexter på förpackningen för laserpekaren.

Det ska inte på några villkor gå att bortförklara sig från att man har skadat en polisman med laser. Gör man en sådan sak är man medveten om vad man gör och man gör det utstuderat! Då ska man åka dit och det ska kosta! Det gjordes dessutom medan polisbilen rullade! Poliserna hade kunnat skadats allvarligare om de dessutom krockat med något och utomstående hade kunnat bli påkörda av polisbilen när föraren inte längre såg något. Det tar ju trots allt en stund att få stopp på en bil och mycket kan hända när det saknas kontroll.

/Sanna som anser att det har blivit mjäk med rättsväsendet

Baconfeber & Foliehattar

Hysterin kring Baconfeber/Svinis/Svininfluensan verkar ha ebbat ut, även om media gör sitt bästa att piska upp den på nytt. De senaste artiklarna som ska få igång drevet igen, gäller den nya omgång av vaccinationer som ska ges till personer i åldrarna 30-39. I vad som verkar vara ett hopp om att skapa kaos och medialt intressanta händelser på vaccinationsmottagningarna runt om i landet, har pressen stora artiklar om hur vaccinet inte kommer räcka till denna åldersgrupp.

Av många rutiga och randiga skäl, omvärderade jag mitt tidigare beslut att inte vaccinera mig till att faktiskt göra det. Det fanns allvarligare orsaker till mitt beslut men bland de mindre allvarliga fanns faktumet att jag blev kallad till att vaccinera mig i en stad där jag inte har bott på ett par år. Bland de riktigt barnsliga så var jag ju tvungen att ta reda på huruvida jag tillhörde de 20% av världens befolkning som var utsedda till att överleva denna hemska vaccinationskonspiration som går ut på att ta större delen av jordens befolkning tags av daga.

Till att börja med rådde det ingen direkt masshysteri vid vaccinationsmottagningen i min nya hemstad. Damen som hade hand om mottagningen satt och löste korsord i en veckotidning. Det gick alldeles utmärkt att vaccinera mig trots att jag hade kallelse till annan ort, mottagning och vaccinering tog exakt 3 minuter och sedan fick jag sitta på en stol i 15 minuter och invänta eventuell reaktion. Med spänning såg jag framför mig hur folk skulle ramla ner i dödkramper i konspirationsteorins tecken. Ingenting hände mer än att en av alla de sköterskor som satt i stand by för att motta de anstormande, skräckslagna och vaccintörstande folkmassorna, kom ut och frågade om alla 10 som befann sig i den gigantiska lokalen, hade fått sina sprutor.

Nu 8 timmar senare har jag väldigt ont i axeln där sprutan sattes och jag känner mig lite frusen och hängig. Får nog sätta igång och knappa på mitt testamente, eller kanske inte! Jag har förresten hittat en ny sida som häller bensin på konspirationsteorins lågor. Jag ser framför mig hur foliehattsvikarna dansar jubeldans över dess existens. Den har dessutom en länk till en sida som fullständigt öser galla över den möjlighet till att vaccinera sig mot livmoderhalscancer som idag erbjuds unga tjejer. Det hade varit en spruta som jag velat ha men även den är av ondo enligt sidan.

Kvinnan som driver sidan har "konventionell sjukvårdsutbildning, div alternativa vårdutbildningar och erfarenhet under många år av källvatten tappat på 5 Gallonflaskor" . Jamen det är ju just sådant flum som jag väljer att lita på när jag ska ta avgörande beslut gällande min framtida hälsa - underbart. Men foliedyrkarna har en ny ursäkt för att vika en ny hatt och skapa nya konspirationsteorier...

Jag undrar vart allt detta motstånd mot vaccinationer kommer ifrån? Jag kommer ihåg när jag gick i mellanstadiet. Det var en självklarhet att var enda unge skulle ta en stelkrampsspruta och lika självklart att tjejerna skulle vaccineras mot röda hund eftersom det är konstaterat att kvinnor som drabbas av denna sjukdom, senare i livet kan få missbildade barn och det skulle enligt då rådande rön även kunna resultera i sterilitet.

Nåja alla får vara sin egen lyckas smed
/Sanna

Trött jag blir då!

Jag har en knäpp vad det gäller ägg. Jag tycker inte om att köpa ägg när de kommer ifrån höns som sitter i bur. Jag tycker att hålla höns i bur är fullständigt förkastligt, det är grymt på alla sätt och vis. Höns ska kunna sprätta, picka och röra på sig. Samtidigt så tycker jag att det är ekonomiskt ohållbart att köpa de ekologiska ägg som finns i affären. Det går rätt mycket ägg i dethär hushållet. Lösningen har blivit en kompromiss, jag köper ägg från frigående höns inomhus. Hur glad blir man då som medveten konsument när man läser att det fuskas med märkningen och att ägg som kommer från just burhöns, märks upp som ägg från frigående fåglar.

Nu har jag precis nyligen övergått till att köpa ägg av en kollega som har duktiga värphöns i sin hönsgård. Det kan nog inte bli mer ekologiskt än de har det. Möjlighet att vara ute, kan sprätta och picka av hjärtans lust, bra foder och boende - perfekt! Att äggen är billigare än vad ägg från burhöns i affären gör inte saken sämre och det är helt otroligt goda ägg med en fantastisk gula i.

/Sanna som inte gillar burhönshållare eller fusk

Ingen heder!

Jag tycker att det är bra att det finns djurrättsrörelser som lyfter fram information om hur försöksdjur har det och som berättar om hur djur som föds upp för pälsindustrins räkning mår. Jag tycker det är toppen, då vet dessa verksamheter att man har ögonen på sig, måste sköta sig. Det öppnar också ögonen på oss övriga och vi blir medvetna. Toppen!

Allt som händer efter det har ingen som helst förståelse för och jag tycker att det är så urbota dumt och motbjudande. Det resulterar bara i att det som är bra försvinner bland allt det som man inte kan ha respekt för. Förlorar man sitt budskap kan man lika gärna lägga ner verksamheten för ett brutet förtroende är något av det svåraste att reparera någonsin.

Att ge sig på anhöriga till folk som man anser gör fel är så otroligt lågt att det inte finns. Jag tycker så helt otroligt synd om kvinnan i Bjärred som blev hotad av djurrättsaktivister. Hennes man jobbar visst på Astra Zeneca och det gjorde det visst legitimt att hota henne - patetiskt djurrättsrörelsen!

Det är lika patetiskt som när man eldar upp lastbilar och släpper ut minkar. Det enda man skadar, förutom hela ekosystemet (men det är inte så viktigt antagligen) är sin egen trovärdighet och ännu mindre trovärdigt blir det när alla organisationerna skyller på varandra alternativt hävdar att de inte tar ansvar för vad individuella medlemmar gör. Ni har förlorat helt hos mig nu, det är inte ens lönt att ni försöker laga det heller, det är på nivå finmalt stenmjöl.

/Sanna som inte gillar fega människor som hotar oskyldiga

Vissa ska inte ha djur

Att ha djur är ingen rättighet. Man har ett ansvar och med det ansvaret kommer det förbaskat mycket skyldigheter och en av de mest grundläggande är att se till att ens djur inte kommer till skada. Det är mycket enkelt, man vidtar de åtgärder som krävs och håller alltid utkik och jobbar förhindrande så långt det möjligt går. Visst det finns undantag, tjänstehundar som i arbetet kommer till skada, jakthundar vars jaktintresse sätter dem i klammeri. Är det någon vettig hundägare som har en jakthund och som inte har kortisontabletter med sig i när de har hunden lös i skogen? Vissa hundar kan bara inte motstå huggormar och kortisonet köper tid. Jag har haft hårda battaljer med lokala veterinärkliniken för att de har slutat sälja tabletterna. De påstår att de inte hjälper, jag vet av erfarenhet att de gör det.

I dagens press hittar vi ett ypperligt exempel på en som nog inte ska ha husdjur. Människan har på kort tid inte fått en utan tre hundar överkörda av tåget! Hur är det möjligt? En olycka kan hända det köper jag, men tre!?! Då brister man banne med i sitt ansvar. Jag vet personer som har vuxit upp alldeles intill järnvägsspår och vare sig hundar eller barn har någonsin varit nära olyckor och där har det inte funnits tillstymmelse till staket. Får man på kort tid tre hundar påkörda så brister man i mina ögon i sitt ansvar. Det kan inte vara så svårt att sätta upp ett ordentligt staket runt trägården så att hunden inte kan rymma och vid alla tillfällen hunden är utanför tomten, ha den kopplad. Eller har jag missat något?

/Sanna som undrar hur vissa människor tänker...

Foliet är nog slut på ICA nu!

Jag har suttit och garvat mig harmynt på en sida tillägnad den omtalade, fruktade, ignorerade och hitentills frånvarande svininfluensen. Frånvarande på så sätt att än så länge så ser man inte (ta i trä) skymten av den i någon större omfattning. Men i vilket fall som helst så har jag hittat en urkul sida och det som gör den rolig är att de på fullt allvar är av åsikten att det är sant!

Jag citerar inledningen i sammanfattningen:

"Det finns bevis som visar på att det existerar ett internationellt brottssyndikat av storföretag som i strid med RICO akten (18 USC sec 1961-1969) har för avsikt att utföra massmord i Förenta Staterna, i Storbrittannien och i andra länder runt om i världen, troligtvis under hösten och vintern 2009/2010, användandes som vapen ett påtvingat massvaccineringsprogram med giftiga vacciner efter det att avsiktligt ha släppt ut virus för att starta en pandemi som skulle vara oerhört lönsam för vaccinföretagen."

Jupp bara så ni vet det - det är vaccinföretagen som har iscensatt svininfluensen och avsikten är att ha ihjäl åtta människor av 10 över hela jorden genom att vaccinera dem med gift...

Är det bara jag som hör hur det rasslar i folierullarna?
De här personerna nöjer sig nog inte bara med en hatt, de är garanterat helt invirade i det och deras hem är garanterat tapetserade med folie. Man upphör aldrig att förvånas...

Finns tom flyers och posters att ladda ner från sidan och jag måste ge er ett smakprov:
Trodde först att det var en svensk sida men denhär foliehattsorganisationen är världsomspännande! Det är nästan så att de får mig att funder om kring vaccinationen. Jag hade inte tänkt ta sprutan av många olika anledningar och den främsta är att jag blir otroligt sjuk av alla former av vaccineringar. Jag ligger med lätthet till sängs en vecka efter en vaccinering, fråga mig inte varför, det bara är så. Men nu måste man ju nästan ta den bara för att se om man överlever den senaste gigantiska konspirationsteorin skapad av foliehattarna.

/Sanna som inte tror på massmordsteorin

Buffel & båg?

Det är den stora årliga insamlingsdriven för bröstcancer fonden. Förra året hade Vileda ett himla piffigt rosa moppset som jag var lite sugen på att köpa men som jag aldrig fick tummen ur och gjorde. Såg att de hade samma saker i affären igen och kunde inte låta bli att kika på dem eftersom jag fortfarande tycker de är fina. Priset var ju dubbelt så högt som för de andra moppseten men med tanke på att man bidrar till något bra så kan det ju vara ok. Tills jag tittade på klisterlapparna som satt på både moppen och hinken, där det lite finstilt stod att av beloppet gick 5:- av hinkens kostnad och 5:- av moppens till bröstcancerfonden - hallå där!!!! Inte det minsta snyggt att profitera på folks vilja att bidra till bra saker på det viset!

En helt ny mopp som inte var rosa kostade 70:- och en helt ny mopphink ca 50:-. Vileda skulle ha en bra bit över 100:- för respektive sak och av det kan de bara pyttsa in 10:- till fonden...
Nej det är ingen nyhet att företag passar på att profitera på olika insamlingar och utnyttjar folks godhet. Nej, jag har inte upptäckt det först nu men nu störde det mig extra mycket. Om man tar dubbelt så mycket betalt med motivationen att man bidrar till bröstcancerfonden så borde hela mellanskillnaden gå till fonden och inte ett par futtiga kronor.
Ahlgrens bilar ger inte heller någon större donation men deras bidrag till hela den rosa cirkusen fick mig att skratta så jag köpte en påse. I övrigt kommer jag göra som vanligt - sätta in en peng, direkt på bröstcancerfondens konto.

/Sanna som inte gillar när man ger sken av att man bidrar när man utnyttjar systemet

Tidningarna briljerar

Hur kan en kollision, mellan två fordon, bli en singelolycka?

Jag får inte ihop det!

/Sanna funderar vidare...

Hur är man funtad?

Vad pågår uppe i hjärnkontoret på folk som går in och förstör på kyrkogårdar?
Det kan inte vara mycket. Jag har de sista åren inte haft några högre tankar kring de människor som tycker att det är en hobby att orsaka bråk och förstörelse innan fotbolls och hockeymatcher.
Nu är mina tankar kring dessa människor i höjd med botten på det framtida slutförvaret i Forsmark och det är egentligen att ge dem mer cred än de någonsin förtjänar.

Man kan inte på några som helst villkor, kalla dem för supportrar. En supporter är någon som går på en match, hejar på sitt lag och sedan går hem igen, kanske en runda via puben före och efter. En supporter slår inte sönder och bråkar. En supporter vill inte att laget man säger sig stödja ska behöva skämmas för sina fans agerande i efterhand. De som i press på snedvridna grunder föräras titeln supportrar/huliganer är inte intresserade av vare sig sporten eller laget de säger sig stödja, de är bara intresserade av att slåss och då kan man undra om människan håller på att degenerar i sin utveckling. Hur förklarar man annars att så många neandertalare driver runt och bråkar på stan i samband med alla dessa matcher?

Tydligen får man förstöra hur mycket som helst, bära sig hur illa som helst och uppta gigantiska kostnader av samhället om man ursäktar sig med att man hejar på ett på ett lag. Funderar nu som bäst på vad jag ska göra om San Francisco 49ers tar sig till Super Bowl. Följer jag huliganernas resonemang får jag väl köra ett race genom staden, välta ut papperskorgar och nita någon för att de inte vet att det är Super Bowl och än mindre vilka 49ers är. Inte att förglömma att jag måste uppta polisens resurser, har lite svårt att se hur jag ska lyckas med det, får klura lite där...

Eller så gör jag som normalt funtade människor, bänkar mig vid TVn, skriker att domaren är blind och den enda förstörelsen består i att när det blir spännande så lär jag väl i sedvanlig tippa över popcornskålen men jag har privat dammsugare -Grå. Kommer inte vara till någon last för samhället alls och 49ers kommer inte behöva uttala sig och be om ursäkt för den galna hulliganen på andra sidan Atlanten.

/Sanna som hejar på sitt lag utan att slå itu något i samhället - GO 9ers!!!

Tvättstugan - kapitel femtielfte miljonen!

Kan någon slänga ut en livboj och rädda mig fort som sjutton?!
Tvättstugekriget har anlänt till mitt hus och jag kommer, om ingen räddar mig, tvångsrekryteras! Mitt privata fälttåg mot den elaka och tjuvaktiga Strumpgnomen är småpotatis när husets tanter rustar till krig!

Krigsförklaringen är skickad och tanterna har börjat gräva skyttevärn, försvarsminera och fästa upp taggtråd. Eller rättare sagt, deras tilltofflade karlar gör det. Arbetet utförs med samma entusiasm som de uppvisar när de hjälper sina ärade hustrur i mangelrummet dvs obefintlig och med en tom blick där ingen livsgnista göre sig besvär. Tanterna är fullt upptagna med att i bästa fältherrestil, dricka kaffe och skvallra en bra bit bakom stridslinjerna, låt någon annan göra skitgörat.


see more dog and puppy pictures

Vad har då föranlett stridigheterna kan man undra - i en av trappuppgångarna bor det en mycket liten tant. Tanten tvättar minst tre gånger i veckan. Hennes man åker enligt skvallertanternas utsago, runt och hämtar upp tvätt i hela staden och sedan tvättar tanten och tjänar väl en peng eller två på det hela. Nu är tanterna upprörda, för den lilla tanten tvättar som sagt ofta och tar gärna även den andra tvättstugan när den är ledig så att det går fortare. Dessutom är det enligt tanterna "så äckligt i tvättstugorna att man kan spy" - oh milda Matilda!

Jag kan hålla med om att tanten tvättar mycket och ofta. Lyckan och jag har skojat just om att tanten antagligen driver en liten svart tvättfirma. För min del får hon tvätta tills hon trillar av pinn. Den enda gången jag stör mig på hennes frekventa tvättande är när hennes bricka sitter på en tid som hade passat mig optimalt att tvätta på. Då kan jag känna visst kli i fingrarna att pilla itu hennes låsklump och gömma den. Det enda som får mig att reta mig på tanten är att hon röker nere i tvättstugan. Ber man henne sluta så har hon inte en aaaaning om vad man pratar om, trots att det är så uppenbart.

Eftersom jag tvättar idag var jag tvungen att passera tanterna kafferep och trots försiktighet, insåg jag att jag inte skulle kunna slinka förbi obemärkt. Som en fluga på flugpapper var man när de fick syn på mig. Tyckte jag inte att det var äckligt i tvättstugorna? Tyckte jag inte att tanten tvättade för ofta och var det inte äckligt att hon rökte? Förstod jag vad Tvättantens verksamhet kostade i el och slitage på maskinerna? Visste jag att hennes man hämtar in tvätt över hela staden? Hade jag klagat hos hyresvärden? Jag insåg väl vikten av att vi alla måste hjälpas åt och KLAGA på tvättanten?!?! Det kändes som att jag hade hamnat i ett rödflaggat sektmöte i den välkända sekten solidaritet och jag ville bara fly!

Ursäkta mitt dåliga ordförråd men jävla kärringar med för lite att göra! Jag skiter i Tvättanten! Hon upptar min tid i tanke när 1) hennes tvättbricka är i vägen för min och det finns gott om tider ändå 2) när hon röker i tvättstugan. Hon hade exempelvis tvättat igårkväll och jag har samma tvättrum idag. Torkskåpet luktade inte fräscht när jag öppnade det och hon skiter konstant i att stänga fönstret ordentligt. Torkskåpet går att vädra ut men det är fönstret som jag inte tycker om. Inte för att jag är orolig för att någon promenerar iväg med två tunga golvmonterade Wascatormaskiner. Med öppet fönster kommer man lätt in i trapphuset och där bor många äldre som har hemtjänst och det är en våg av åldringsbrott just nu där man tar sig in genom att säga att man tillhör hemtjänsten. Tycker det är onödigt att göra det lätt för sådana slamkrypare till brottslingar.

Men snälla, kan någon rädda mig från eländet? Jag vill inte bli indragen!

see more dog and puppy pictures

/Sanna som inte pallar med tvättstugedramatik

"Akta dig......"

"....annars kommer polisen/väktaren/vakten och tar dig!!"
Får man lov att dänga något hårt i skallen på alla föräldrar som använder den frasen???

När jag var liten och det fanns massor av poliser i yttre tjänst och polisen hade tid att besöka skolor/dagis/fritids, fick man lära sig att poliser och väktare var något bra som man kunde be om hjälp om man hade tappat bort sina föräldrar eller hade råkat ut för något hemskt. Man fick lära sig ringa larmnummer och NTF med sitt Anita & Televinken-projekt lärde en att man skulle göra som polisen sade och att poliser var snälla och hjälpte till om man hade problem.

Vad hände?
När gick det från att vara något man sökte hjälp hos till att bli något man skulle vara rädd för?
Skitbra att skrämma upp ungarna med polisen som om de vore monster! Vad händer när ungen har sprungit bort och man städslar var enda möjlig konstapel till att leta. Hade någon hotat mig med polisen när jag var stygg och det rent plötsligt skickat ut ett helt koppel poliser att leta så hade ju den naturliga reaktionen varit att bli livrädd och gömma sig.

Orsaken till mitt utbrott? Var ute och tränade med Fjant en kort stund nu innan jobbet och hade jobbyxor med tillhörande bälte på mig och privat tröja. En förälder hotade sitt barn med att nu skulle hon minsann uppföra sig annars skulle han se till att vakten tog henne. Det är inte heller första gången man hör det och på den tiden jag var rondväktare stod jag en gång i 30minuter inne på ett köpcentrum med en gallskrikande unge medan ordningsvakten på platsen gjorde utrop i högtalarsystemet och efterlyste föräldrarna. Ungen var hysterisk och trodde att den hade varit jättedum och övergiven för nu hade minsann mamma låtit de elaka vakterna tagit honom. Jag hade feta blåmärken på smalbenen efteråt för ungen hade bestämt sig för att slås sig fri och fly - vilket underbart traumatiskt barndomsminne jag måste ha bidragit till. När mamman väl dök upp i folkhavet ursäktade hon sig lite med att hon "ibland" hotade med att polisen/vakten skulle ta sonen, för att han skulle uppföra sig - NÄHÄ!?! Säger du det och ursäkta min krassa svenska, i brist på bättre - ditt jävla pucko!!!

Hade det inte varit bättre att lära barnet, om du kommer vilse, leta upp en vakt eller polis och följ inte med främmande människor... men vad vet jag! Jag känner att jag nu är inne på det där förbjudna området som bäst beskrivs med "vi som inte är föräldrar och vågar ha en åsikt om barnuppfostran". Jag vet det är mycket fult att i egenskap av icke-förälder, att ens våga drista sig till ett uttalande om hur man borde göra med barnuppfostran. Men idag skiter jag i vilket! Hota med tandtrollen eller vad fan som helst men lämna de yrken som faktiskt kan hjälpa i allvarliga situationer utanför!

/Sanna som inte är farlig om man är liten och har tappat bort sin förälder!

Mitt i natten tankar

Ingen har väl missat tragedin i Rinkeby, ingen har väl heller missat att de första artiklarna som kablades ut innehöll kritik mot blåljusvärlden - som vanligt. Det hade tydligen tagit en evighet innan räddningstjänsten var på plats, det är för att blåljusvärlden gör skillnad på folk och folk - alla som har hört detta dravlet förut, räcker upp en hand! *räcker upp ena handen*

Jag har full förståelse för att när man är i en hemsk och stressad situation så känns det som att allt tar evighetslång tid. I min egen trafikolycka hann jag tänka massor under tiden det tog för bilen att volta två varv i diket, samtalet till SOS var en enda evighetslång pina och jag väntade en i halv evighet på räddningstjänsten skulle komma och hjälpa mig ut. Jag väntade sååå helt otroligt länge på att de skulle komma att jag tröttnade och kröp ut på egen hand - eller gjorde jag? Det var på min mobil, 8 minuter mellan samtalet till SOS och samtalet jag gjorde hem för att meddela att jag hade varit i en trafikolycka. Då var ambulansen redan på plats...

Jag förstår att personen som larmade och befann sig i huset fruktade för sitt liv och är i chock. Att skriva ner den personens uttalande och i slutet lägga in en kort kommentar om att räddningstjänsten var på plats inom 10 minuter, tycker jag är förbaskat tramsigt av media. Men det är inte första gången jag och media inte är överens om hur saker borde beskrivas. Varför ens skriva en sådan sak som att blåljusvärlden inte är intresserad av att åka till Rinkeby?

Ibland känner jag för att sluta följa nyheterna och samhällsutvecklingen. Det måste vara helt underbart att bara vandra omkring i sin egen lilla värld och mellan världen slänga ur sig påståenden. Det är lite så dagens media verkar fungera. Varför inte fokusera på de riktiga problemen och ge de som sliter och gör en insats lite jäkla cred mellan varven? Varför inte tänka efter en eller två gånger innan man publicerar "ögonvittnesskildringar"? Vi har både yttrandefrihet och tryckfrihet i detta land men det betyder inte att allt som sägs måste tryckas. Varför kan man inte som reporter tänka till både en, två och tre gånger om huruvida det man skriver är en åsikt eller en sanning/fakta. Men jag antar att vederbörande fick till något som gav annonsintäckter på nättidningen och om det kom med på löpet vet jag inte, jag har vägrat titta åt löpsedlarna idag. Jag är dödligt trött på stora delar av media just nu.

/Sanna som tycker att faktanivån i dagspressen är beklagansvärt låg

Den mycket märkliga journalistiken

Att saker man läser i tidningen sällan stämmer eller är korrekta är ju ingen nyhet men ibland är det ju sådant fantasifabulerande att man blir mörkrädd. Vaddå opartiskhet? Vaddå realism? När det kommer till skildringar av polisiära insatser så ser jag numera de som en kort fiction-novell och senast igår var det dags för en ny sådan.

En hiphop- artist tycker att han ska greja betalningen för sitt gigg på egen hand så han tar helt enkelt hela kassan och går. Hans coola polare som alla är "managers" ser till att klubbens egna ordningsvakter inte kan fånga in killen - stabil insats! Naturligtvis är klubben som just blev av med en större summa pengar inte glada så de ringer den statliga hjältegruppen och de hittar snabbt killen och plockar in honom. Jag vet inte jag tycker att det är fullt tillräcklig information för oss i allmänhetens stora ankdamm. Vi behöver inte veta mer och det ligger fortfarande på den objektiva, opartiska och informativa sidan.

Några timmar senare kommer fiction-novellen och håll i er nu! Nu dammas Hollywoods sterotypaste manus för brutalrasistisk polisinsats 1a av! Nu ger nämligen artisten sin "egen version" av vad som hände. Hur pengarna var hans för att han "alltid" tar hela entrékassan i gage. Hur han har blivit utsatt för rasistiska tillmälen av alla poliserna som var där och det måste fasiken ha varit tomt på poliser i hela Malmö så många som fanns på plats vid ingripandet av honom. Men det slutar inte där, tro mig att nästan samtliga poliser i yttre tjänst i Malmö kommer farande i bästa storinsats a la Hollywood är bara början...

Han har misshandlats i bussen (klassiker) alla som inte bär blå kläder i sitt yrkesutövande och sätts i en polisbuss blir misshandlade enligt egen utsago men konstigt nog finns det aldrig några skador på dem. Försvaret är att polisen vet minsann hur de ska slå. Eh trust me! Jag har tränat tillräckligt mycket kampsport både med och utan skydd och en sak vet jag. Tar man emot slag av de kalibrar som dessa misshandelsfall påstår sig ta emot så syns det. Jag har tagit emot raka slag mot magen med kroppsskydd på och tro mig, man har svullnader och ömheter efteråt om det tar tillräckligt hårt. Så hårt som misshandelsoffrena påstår sig ha blivit slagna.

Men on with the show, vi har ju bara dammat av inledningen i manuset så nu har vi massor av poliser och en bojad man av utländsk härkomst som får stryk i en polisbuss - movin' on till nästa scen och nu befinner vi oss vid arresterna i polishuset - ACTION!!!! 10-15 poliser (enligt artistens eget uttalande) släpar in honom i en tom cell och spöar upp honom med sina batonger. För att misshandeln inte ska synas så lägger de telefonkataloger emellan - BRYT!!! Jag skulle vilja se hur 10-15 konstaplar plus omhändertagen får plats i en sådan pyttecell. Måste bli samma effekt som att stoppa in 16 personer i en Mini-car och be dem åka på semester till Italien dvs fungerar inte. Sedan undrar man ju varför det ligger 10-15 telefonkataloger nere i arrestlokalerna och om man nu med tidigare nämnda Mini-cars-effekt pressar in totalt 16 pers i en arrestcell - hur i hela friden lyckas 15 personer dra sina expanderbara batonger, slå ut dem, placera telefonkataloger på offret och sedan drämma till?

Vi släpper det och går vidare till nästa scen den dramatiska scenen där rättvisan sviker den svage "jag ropade på hjälp men arrestvakterna bara vände ryggen till och gick". Ni kan alla se scenen framför er, hur filmen börjar gå i slow motion efter ropet på hjälp. Hur den zoomar in på den osäkre arrestvakten som tidigare i filmen visat att han egentligen vill vara polis som är välklädd och har blanka skor och ordentligt bakåtkammat hår. Hur han vet att allt som händer just nu är otroligt fel och hur han dramatiskt och med vånda i ansiktet vänder sig bort och går... samtidigt ser man i bakgrunden hur de råa konstaplarna baxar in den omhändertagne i cellen medan han ropar och sträcker sig efter arrestvakten. Man klipper scenen som fortfarande går i slow motion och får se en sekvens av den omhändertagnes kompis som även han är misshandlad men ensam i sin cell och nu i frustration av att inte kunna hjälpa sin polare står och bankar på celldörren och skriker ut sin förtvivlan - BRYT!! Sista sekvensen av filmen kommer bestå av hur de får sina skador dokumenterade på sjukan och för alltid har en misstro till poliser så den skippar vi.

Mig veterligen har arrestvakter ganska stort ansvar och jag har svårt att tro att de skulle acceptera att en mindre armé av poliser dundrar in på deras arbetsplats och stökar till det, snor deras telefonkataloger och bankar på omhändertagna. Dessutom måste ju stadens hjältar i blått ha bildat någon prydlig kör utanför cellen för att sedan turas om att gå in och utdela slag och den omhändertagne måste ha legat still med sin telefonkatalog på sig och bara väntat på att slagen skulle komma och hade det hänt så hade nog mer än en person reagerat och agerat.

Idag är snyftartikel med artistens version bortplockad från SydSvenskans nätupplaga. Det blev väl en för bra fiction-novell även för dem kan jag tänka. Synd bara att den lades dit från första början. Skräp av den kalibern ger rättshaverister och folk som skriker polisvåld så fort en polisbil rullar fram, vatten på sin kvarn och naggar förtroendet bland övriga. För det står ju faktiskt i tidningen och då måste det vara sant! Ja, vi har yttrandefrihet och fri press i vårt land och det ska vi vara stolta över och värna om men ibland önskar man att journalistikens representanter eftersträvade den tråkiga sanningen lite mer istället för Hollywood-fiction.

/Sanna som funderar på att börja skriva stereotypa Hollywoodmanus :0)