Den mycket märkliga journalistiken

Att saker man läser i tidningen sällan stämmer eller är korrekta är ju ingen nyhet men ibland är det ju sådant fantasifabulerande att man blir mörkrädd. Vaddå opartiskhet? Vaddå realism? När det kommer till skildringar av polisiära insatser så ser jag numera de som en kort fiction-novell och senast igår var det dags för en ny sådan.

En hiphop- artist tycker att han ska greja betalningen för sitt gigg på egen hand så han tar helt enkelt hela kassan och går. Hans coola polare som alla är "managers" ser till att klubbens egna ordningsvakter inte kan fånga in killen - stabil insats! Naturligtvis är klubben som just blev av med en större summa pengar inte glada så de ringer den statliga hjältegruppen och de hittar snabbt killen och plockar in honom. Jag vet inte jag tycker att det är fullt tillräcklig information för oss i allmänhetens stora ankdamm. Vi behöver inte veta mer och det ligger fortfarande på den objektiva, opartiska och informativa sidan.

Några timmar senare kommer fiction-novellen och håll i er nu! Nu dammas Hollywoods sterotypaste manus för brutalrasistisk polisinsats 1a av! Nu ger nämligen artisten sin "egen version" av vad som hände. Hur pengarna var hans för att han "alltid" tar hela entrékassan i gage. Hur han har blivit utsatt för rasistiska tillmälen av alla poliserna som var där och det måste fasiken ha varit tomt på poliser i hela Malmö så många som fanns på plats vid ingripandet av honom. Men det slutar inte där, tro mig att nästan samtliga poliser i yttre tjänst i Malmö kommer farande i bästa storinsats a la Hollywood är bara början...

Han har misshandlats i bussen (klassiker) alla som inte bär blå kläder i sitt yrkesutövande och sätts i en polisbuss blir misshandlade enligt egen utsago men konstigt nog finns det aldrig några skador på dem. Försvaret är att polisen vet minsann hur de ska slå. Eh trust me! Jag har tränat tillräckligt mycket kampsport både med och utan skydd och en sak vet jag. Tar man emot slag av de kalibrar som dessa misshandelsfall påstår sig ta emot så syns det. Jag har tagit emot raka slag mot magen med kroppsskydd på och tro mig, man har svullnader och ömheter efteråt om det tar tillräckligt hårt. Så hårt som misshandelsoffrena påstår sig ha blivit slagna.

Men on with the show, vi har ju bara dammat av inledningen i manuset så nu har vi massor av poliser och en bojad man av utländsk härkomst som får stryk i en polisbuss - movin' on till nästa scen och nu befinner vi oss vid arresterna i polishuset - ACTION!!!! 10-15 poliser (enligt artistens eget uttalande) släpar in honom i en tom cell och spöar upp honom med sina batonger. För att misshandeln inte ska synas så lägger de telefonkataloger emellan - BRYT!!! Jag skulle vilja se hur 10-15 konstaplar plus omhändertagen får plats i en sådan pyttecell. Måste bli samma effekt som att stoppa in 16 personer i en Mini-car och be dem åka på semester till Italien dvs fungerar inte. Sedan undrar man ju varför det ligger 10-15 telefonkataloger nere i arrestlokalerna och om man nu med tidigare nämnda Mini-cars-effekt pressar in totalt 16 pers i en arrestcell - hur i hela friden lyckas 15 personer dra sina expanderbara batonger, slå ut dem, placera telefonkataloger på offret och sedan drämma till?

Vi släpper det och går vidare till nästa scen den dramatiska scenen där rättvisan sviker den svage "jag ropade på hjälp men arrestvakterna bara vände ryggen till och gick". Ni kan alla se scenen framför er, hur filmen börjar gå i slow motion efter ropet på hjälp. Hur den zoomar in på den osäkre arrestvakten som tidigare i filmen visat att han egentligen vill vara polis som är välklädd och har blanka skor och ordentligt bakåtkammat hår. Hur han vet att allt som händer just nu är otroligt fel och hur han dramatiskt och med vånda i ansiktet vänder sig bort och går... samtidigt ser man i bakgrunden hur de råa konstaplarna baxar in den omhändertagne i cellen medan han ropar och sträcker sig efter arrestvakten. Man klipper scenen som fortfarande går i slow motion och får se en sekvens av den omhändertagnes kompis som även han är misshandlad men ensam i sin cell och nu i frustration av att inte kunna hjälpa sin polare står och bankar på celldörren och skriker ut sin förtvivlan - BRYT!! Sista sekvensen av filmen kommer bestå av hur de får sina skador dokumenterade på sjukan och för alltid har en misstro till poliser så den skippar vi.

Mig veterligen har arrestvakter ganska stort ansvar och jag har svårt att tro att de skulle acceptera att en mindre armé av poliser dundrar in på deras arbetsplats och stökar till det, snor deras telefonkataloger och bankar på omhändertagna. Dessutom måste ju stadens hjältar i blått ha bildat någon prydlig kör utanför cellen för att sedan turas om att gå in och utdela slag och den omhändertagne måste ha legat still med sin telefonkatalog på sig och bara väntat på att slagen skulle komma och hade det hänt så hade nog mer än en person reagerat och agerat.

Idag är snyftartikel med artistens version bortplockad från SydSvenskans nätupplaga. Det blev väl en för bra fiction-novell även för dem kan jag tänka. Synd bara att den lades dit från första början. Skräp av den kalibern ger rättshaverister och folk som skriker polisvåld så fort en polisbil rullar fram, vatten på sin kvarn och naggar förtroendet bland övriga. För det står ju faktiskt i tidningen och då måste det vara sant! Ja, vi har yttrandefrihet och fri press i vårt land och det ska vi vara stolta över och värna om men ibland önskar man att journalistikens representanter eftersträvade den tråkiga sanningen lite mer istället för Hollywood-fiction.

/Sanna som funderar på att börja skriva stereotypa Hollywoodmanus :0)