Mitt i natten tankar

Ingen har väl missat tragedin i Rinkeby, ingen har väl heller missat att de första artiklarna som kablades ut innehöll kritik mot blåljusvärlden - som vanligt. Det hade tydligen tagit en evighet innan räddningstjänsten var på plats, det är för att blåljusvärlden gör skillnad på folk och folk - alla som har hört detta dravlet förut, räcker upp en hand! *räcker upp ena handen*

Jag har full förståelse för att när man är i en hemsk och stressad situation så känns det som att allt tar evighetslång tid. I min egen trafikolycka hann jag tänka massor under tiden det tog för bilen att volta två varv i diket, samtalet till SOS var en enda evighetslång pina och jag väntade en i halv evighet på räddningstjänsten skulle komma och hjälpa mig ut. Jag väntade sååå helt otroligt länge på att de skulle komma att jag tröttnade och kröp ut på egen hand - eller gjorde jag? Det var på min mobil, 8 minuter mellan samtalet till SOS och samtalet jag gjorde hem för att meddela att jag hade varit i en trafikolycka. Då var ambulansen redan på plats...

Jag förstår att personen som larmade och befann sig i huset fruktade för sitt liv och är i chock. Att skriva ner den personens uttalande och i slutet lägga in en kort kommentar om att räddningstjänsten var på plats inom 10 minuter, tycker jag är förbaskat tramsigt av media. Men det är inte första gången jag och media inte är överens om hur saker borde beskrivas. Varför ens skriva en sådan sak som att blåljusvärlden inte är intresserad av att åka till Rinkeby?

Ibland känner jag för att sluta följa nyheterna och samhällsutvecklingen. Det måste vara helt underbart att bara vandra omkring i sin egen lilla värld och mellan världen slänga ur sig påståenden. Det är lite så dagens media verkar fungera. Varför inte fokusera på de riktiga problemen och ge de som sliter och gör en insats lite jäkla cred mellan varven? Varför inte tänka efter en eller två gånger innan man publicerar "ögonvittnesskildringar"? Vi har både yttrandefrihet och tryckfrihet i detta land men det betyder inte att allt som sägs måste tryckas. Varför kan man inte som reporter tänka till både en, två och tre gånger om huruvida det man skriver är en åsikt eller en sanning/fakta. Men jag antar att vederbörande fick till något som gav annonsintäckter på nättidningen och om det kom med på löpet vet jag inte, jag har vägrat titta åt löpsedlarna idag. Jag är dödligt trött på stora delar av media just nu.

/Sanna som tycker att faktanivån i dagspressen är beklagansvärt låg