Att stå fast vid sin princip!

Är väldigt nöjd med mig själv just nu. Gick ner i en svacka i samband med att flytten var överstökad och förklyning och trötthet tog över snabbare än jag hann blinka. Tankarna blev mörka, tröttheten rev i kroppen och alla planer som vi skapat kring huset, kändes som kvävande måsten. Den inre stressen slet sig lös och skapade osäkerhet, sömnbrist och en känsla av att falla mot avgrunden.

Försöka sova ut, när man inte kan sova, är bara slöseri med tid och den lilla energi som tillåter en att snava ur sängen. Personer som säger att "en god natts sömn, löser alla problem", har man ärligt talat, bara lust att slå ner, när man befinner sig i det tillståndet. De hade gjort världen en tjänst genom att vara tysta istället.

Själv satte jag mig ner och författade en to do-lista som är fördelad över totalt 7 dagar. Varje dag har sina arbetsuppgifter. Det är realistiska saker i förhållande till mängden tid jag har genom veckan och vad tid det tar att genomföra respektive uppgift. Hundträning och personlig träning, räknas även de som uppgifter. Hitentills har jag klarat av 3 av 7 planerade dagar och är mycket nöjd.

Så vad ska detta syfta till?

Jo att genom att stryka på listan, efterhand som uppgifter slutförs, är ett mycket enkelt sätt att bevisa för en stressad själ, att det faktiskt blir massor gjort. Det ger kroppen styrka att mota tillbaka in den elaka stressen i sin fålla och genom att hela tiden, kroppsligt hålla igång och samtidigt arbeta strukturerat, får man så småningom, både en känsla av tillfredsställelse men även ett sömnbehov. Sömn ger energi att ta sig upp och vidare från svackan - vinst!

Man lär sig hela tiden nya saker. Idag insåg jag hur såbar jag är i dessa perioderna, hur jag påverkas av andras negativitet och hur jag gärna griper efter den negativa energin eftersom att kroppen ljuger och säger att all energi, även den negativa är välkommen. Verkar det flummigt?

Jag ger ett konkret exempel:

I dag var jag på brukshundsklubben och tränade med hunden. På plats fanns även två personer vars hundträningsmetoder, ligger så långt ifrån min egen träningsfilosofi som vi kan komma. Det gapas, ryts, rycks, dras och trycks betydligt mer än det belönas och jag har aldrig sett den minsta skymt av vare sig träningsglädje, arbetsglädje eller samspel. Allt kring dem andas negativitet.

De befann sig på en planhalva och jag på en annan. En bit in i min egen träning kom jag på mig själv med att vara betydligt vassare i tonen och mer benägen att ta tag i min egen hund när saker inte blev som tänkt. Jag hejdade mig i steget och insåg hur jag sög åt mig av all deras negativa energi och hur den påverkade mig.

Efter det tvingade jag mig själv att bli en soligt glad förare som berömde massor, ofta och som ignorerade misstag och började om från början med attityden att det kommer bli bra. När jag lade om still fick jag och hunden till ett grymt bra fritt följ och riktigt snygga om än ej, 100% ställanden. Det är skönt att ha struktur och principer i det man gör, det ger en livlinor att kasta sig efter när man har mindre bra dagar.

/Sanna som har lärt sig en viktig läxa om sig själv idag.