Varmt i skogen?

Den stora frågorna att besvara för Gammelvargen denna veckan, har varit:
'-Har din tös gått och köpt en jakthund, har hon jägarexamen?'
'-Är den godkänd för eftersök?'
'-Varför är hon inte med här och jagar?'

Farsgubben ringde trött för att meddela att vi var efterfrågade och undrade om jag hade några svar som han kunde ge. Hans uppgivna 'de tror jag skämtar när jag säger att du ska köra bruks och agility med den' var nästan så att det förtjänade en Oscarsnominering. Hade han vetat mina fullständiga planer för hunden hade han kunnat gå upp och ta emot statyetten vid nästa utdelning..

Nä mina goda gubbar i jaktlaget, mig lurar ni inte! Jag fick nog av att sitta och frysa häcken av mig ute i skogen under min värnplikt och jag är inte lättlurad. Det finns minst två godkända hundar för eftersök i det jaktlaget och jag vet att deras ägare hellre vill jaga med sina hundar än att ha den väntandes i bilen. För vänta är det man gör om man har ansvar för eftersöket. Man väntar på att någon ska klanta sig och skadeskjuta ett djur, sedan ska man ta sig dit, få hunden att ta upp spåret och sedan leta, leta, leta tills man hittar djuret och så ska djuret tas ur sitt lidande. Gubbarna får lösa sitt eftersökande på egen hand inte för att det händer så ofta heller. De är väldigt duktiga på att inte klanta till det i det jaktlaget, vilket gör eftersöksbiten ännu tråkigare.

Varför jag inte är med och jagar längre är väl mer än tidsgrej än något annat. Jag brukar gå i drevet och hålla lite koll på de värsta jaktidioterna till hundar. Ganska trevligt med en långpromenad i skogen men som sagt, det är en hel del väntande och frysande också. Något jag undviker in i det längsta är att stå på pass. Dels måste jag stå ihop med någon för jag får inte skjuta, dels är det återigen förbaskat kallt om man inte har värsta Michelingubbes-utstyrseln på sig.

Nä, jag håller mig till att träna spår och apportering i lugnare tempo och med mindre åsikter kring vad jag sysslar med och hur jag utför det. Jag är nämligen för nya metoder, rön och utveckling. De flesta jag har träffat inom jakten, är väldigt konservativa och jag vet att jag efter att ha lyssnat på dumheter i flera timmar, inte kommer kunna hålla tyst. Det kommer aldrig sluta bra.

Ta bara en sådan enkel sak som täcke på hunden. Om ni visste hur många jägare som anser att det är pjåsk och trams att ha täcke på hunden när den inte jagar. De har noll och inga problem med att lasta in en hund som just har jagat i flera timmar i en iskall bil. Själv har jag täcke på den Grå när han inte jobbar, värmer upp och gå ner efteråt. Allt förnuft säger att vilken atlet som helst, oavsett sort, måste sköta sin kropp före, efter och under hård ansträngning. Jag orkar inte diskutera, jag går min egen väg. Dessutom har Grå inte att göra i skogen denna jaktsäsongen. Han jagar på alla sina instinkter, kontrollen över honom är däremot obefintlig. En sådan hund tar man inte med ut i skogen.

/Sanna som på sin höjd 'jagar' kantareller