Känner mig levande

Påbörjade en långpromenad med den Grå men avbröt och gick hem. Dök ner i källaren och släpade ut cykeln. Kändes halvt livsfarligt, cykel som har stått tre till fyra månader i källaren och bara vanligt halsband och koppel på den Grå men iväg trampade vi!

Grå tyckte det var toppen att få springa intill cykeln igen och satte iväg i ett högt och ganska okontrollerat tempo. Det tog väl någon kilometer innan vi hade rostat av oss och fått ihop samarbete, kommandon och tempo. En stackars farbror fick kasta sig ur vägen när Grå satsade på att försöka hälsa på honom samtidigt som han kom i full fart. Förlåt farbrorn!

Vi cyklade inte den längsta av våra rundor men det var inte heller den kortaste. Den Grå sprang på som om det inte fanns någon morgondag och jag trampade på för att hålla tempo. Varma och flämtande anlände vi hem. Cykeln är parkerad i källaren och ska definitivt ha mer luft i däcken innan nästa äventyr. Den Grå har ätit och fortsätter hjälpa våren genom att demolera ishögen ute på balkongen. Själv ska jag ta en dusch och avnjuta god mat innan det åter är dags att köra den långa vägen till jobbet. Det är sådana här laddningar man behöver innan nattpass, de får en att känna sig levande.

/Sanna som är nöjd med dagens motionspass

Bjuder på en cykelbild, den är tagen i december och då såg vi inte mycket sol :0)