Beklagande

Finner det intressant hur människor utvecklas. De jag avser är de som utvecklas till bittra människor som med fanatiskhet hackar på andra människors tillkortakommanden och som anser sig vara storheten själva i överseende. Som har blivit allt som de för många år sedan sade sig inte vilja bli. Vars uttalanden osar av dubbelmoral och skenhelighet.

Läste för en tid sedan hur en person fördömde flygresor, både i arbete och semestersyfte. Man var den största av miljöbovar som förtjänade tjära och fjädrar för att flyga på semester. Intressant fördömande från en person som har rest över halva jorden och sett den ena exotiska platsen efter den andra. Att komma dragande med repliken "det var innan jag visste bättre" känns ännu mer dubbelmoraliskt.

Tragiskt att se personer spy galla över än det ena och än det andra och tro att sättet det framställs på är ironisk humor. Det enda jag läser är bittra ord, baserade på låg självkänsla och behov av att hävda sig. Tråkigt att se den utvecklingen.

Kan man annat än beklaga, radera från kontaktlistor och från avstånd studera undergången och skaka på huvudet? Mer tid och energi än så blir det inte från min sida. Jag är upptagen med att leva, älska livet och mina nära. Jag har aldrig mått så bra som jag gör just nu.

Vårkänslor!

Det börjar äntligen bli ljusare ute! Det går mot vår. Det betyder också att min kropp blir sådär översprallig, min hjärna kokar över av kreativa idéer och jag bara måste få jobba med mina händer. Sitta still går helt enkelt inte!

Idag vaknade jag med behovet av att få baka. Sedan vi flyttade så har jag bakat ytterst lite och det är inte svårt att förstå. Vårt kök består av trista, fula tapeter, mörka deprimerande valnötsluckor och golvet ska vi helt enkelt inte tala om. Av alla klickgolv på marknaden, var man tvungen att ta det absolut fulaste som ser smutsigt ut, även när det är nytvättat. Det är ett så otroligt ovänligt kök!

Allt som oftast äter vi framför TVn för att slippa vara där och matlagning består av enkelt och snabbt. Ovänlighetens dagar är dock räknade för nu ska vi ta tag i det. Bara vetskapen att man ska göra det, får en att vara där betydligt mer. Varje gång man får känslan av ovänlighet, föreställer man sig hur det kommer att bli ljust, modernt, inbjudande och husets hjärta.

Idag resulterade det i bak - pumpakakor. Hittade receptet på pysselproffsen.se. Jag skulle rekommendera att man dubblar mängden kanel och baktiden, annars var receptet väldigt bra. Valde även att spritsa ut mina kakor, istället för att klicka ut dem. Tänk bara på att använda ett spritsmunstycke med stor öppning så att chokladbitarna inte korkar igen spritsen.

Behov av att skriva

Ibland blir jag väldigt rörd av människors livsöden. Det positiva i det, är att jag får nya sätt att se på en livssituation och att det väcker tankar och funderingar. Det negativa är att jag förlorar min förmåga att uttrycka mig i tal. Det är så grymt irriterande och frustrerande att bli hänvisad till skrift. Kanske ett självförsvar.

Idag lyssnade jag på en helt fantastisk föreläsare från Våga Va. Egentligen ville jag bara ge honom en megastor kram efteråt för att han fick så många pusselbitar att falla på plats från min egen bitvis vrickade uppväxt. Orsaken till att jag inte gjorde det, var att det låg tårar på lut. Börjar jag lipa, känner jag alltid att jag måste förklara mig och jag vill inte alltid förklara mig. Jag skäms inte, jag är inte rädd för att någon ska döma mig. Jag orkar helt enkelt inte förklara.

Jag lärde mig tidigt att det var en svaghet att gråta, att det inte hjälpte mot något och att det inte var lönt. Jag har alltid haft väldigt lätt för tårar oavsett om jag är glad, ledsen, rörd eller arg. Att behöva skämmas för tårarna som lätt trillade var väldigt frustrerande. Numera låter jag dem gärna trilla men jag tycker inte om och är inte bekväm med att gråta inför kollegor. Speciellt inte i gruppen jag är i just nu. Det råder delvis en "rå men hjärtlig jargong" vilket är en omskrivning för att det är fullt tillåtet att "skämtsamt " hacka på varandra och att det då ska vara roligt.

Jag avskyr "rått men hjärtligt". Det var så lärare bortförklarade att folk mobbades i skolan, det var så man försvarade officerare som gick över gränsen under militärtjänstgöringen och det är så många chefer bortförklarar sitt eget dåliga ledarskap på arbetsplatser där vuxenmobbing pågår. Är allt trevligt och bra, är det gemyt och hjärtligt! "Rått men hjärtligt" är en dålig bortförklaring till att människor tillåts gå över gränserna utan tillsägelse, trots att det uppenbart finns människor i gruppen som försvinner in i sig själva för att de inte trivs.

Mitt gamla jag, hade stått på barikaderna och slagits mot det där. Mitt "nya jag" (det har ju trots allt några år på nacken), bidar min tid för - Karma is a bitch!!! Det bekräftades av några av pusselbitarna som föll på plats i fredags. Livspusslet upphör nämligen alltid, när man tror att det är färdigt, upptäcker man att man har fler nivåer och dimensioner att pussla på och det är rätt häftigt och mäktigt.

/Sanna som pusslar vidare

Tröttsamma akademiker

Jag besitter ett milt förakt för akademiker. Det är baserat på erfarenheter. Dels baserat på att jag har arbetat i de akademiska kretsarna och sett den lärda eliten fara fram. De blir precis lika berusade och sviniga som alla andra, skillnaden är att de bär frack och är drygare än en viss diskmedelsprodukt.

Min andra erfarenhet är att jag har jobbat med många av dem i flera år och den stora majoriteten har varit hopplöst värdelösa på all form av arbete som kräver snabba beslut och handgriplig insats. De har däremot talat om hur mitt arbete är obetydligt och bara ett tillfälligt ont för dem själva. Ointresset och deras fullständiga oförmåga att arbeta praktiskt, har illa dolts bakom murar av arrogans och förmåga att göra sig lustig på andras bekostnad. Alternativet har varit att man på högtravande sätt, deklarerat att man ska göra livet surt för andra människor som man stör sig på .

Därför är jag föga förvånad över att två tomtar som har passerat bäst före datum med råge, ska "krossa" en författarkollega och hans fru. Jag är inte heller förvånad över att de använder ett arrogant maktspråk. Ännu mindre förvånad över att dessa stofiler skickar mail som blir offentliga handlingar och får sitt smutsiga byk tvättat i kvällspressen. Jag kan inte rå för att jag småler och tänker karma...

Sanna som även känner många trevliga akademiker :)

Om att tro på det omöjliga

Ibland läser man artiklar om olika hälsokostpreparat, läkemetoder och andra saker som ska få oss att må bättre och där man bara tänker - hur i hela friden kan någon tro på det där? Det är ju helt ologiskt, dumt och bara hokus pokus alltsammans.

Jag är alltid skeptisk till allt sådant. Jag är ett renodlat barn av 70-talet och där fixades alla hälsobesvär med en kur penicillin. Det är i och för sig ett aber att ha den attityden med för idag förekommer det en hysteri inom sjukvården att man absolut inte ska skriva ut penicillin. Istället ska man gå och lida i en halv evighet till sjukvården har bestämt sig för att det nog inte läker ut på egen hand och först då får man ett recept, har varit sjuk onödigt länge och trots penicillinet, är man inte tillbaka på banan i första taget.

Själv har jag nu varit sjuk sedan i början av augusti. Jag har något skit i kroppen som yttrar sig som förkylningar. Jag och Lyckan bollar dessutom eländet mellan oss. Så fort den ene börjar bli frisk så plockar den andre upp stafettpinnen och så är det i full gång igen. Varje gång man ringer till sjukvården får man höra att man ska ge det tid och låta det läka ut på egen hand.

Eftersom sjukvården vägrar hjälpa, tröttnar man och börjar försöka hjälpa sig själv. Man trycker i sig vitaminer, man provar huskurer och kollar på nätet efter fler lösningar. Ett tu tre sitter man på en hokus pokus-sida och tycker att det som man för några månader sedan hade fnyst åt, låter fullt vettigt och kanske hjälper.

Hokus pokus-folket livnär sig på människor som ligger i olika nivåer av desperation och som bara vill ha en lösning på sina problem och de har inga problem med att verka trovärdiga. Det hade kanske varit bättre om sjukvården bara hade skrivit ut penicillinreceptet. Det hade blivit betydligt billigare och gett bättre resultat...

Saker som stör mig just nu

Vuxna människor som argumenterar på barns nivå, blandar barnordssammansättningar med grova svordomar och kallar dem man argumenterar emot, för allt möjligt dumt som allt åsyftar att dem man argumenterar emot, har en lägre intelligens. Vem är det som inte är så smart egentligen?

Är trött på politisk korrekthet. Hade folk varit raka så hade aldrig politisk korrekthet fått ett så starkt fäste att folk numera knappt vågar säga vad de tycker i rädsla för att bli anklagade för att vara än det ena, än det andra. Vem behöver yttrandefrihet när vi effektivt belägger varandra med munkavlar så effektiva att de gamla diktaturerna bara kan se på med häpnad. Jo du får säga vad du vill men bara så länge det är politiskt korrekt.

Ineffektiva system där man blundar för lösningar och fortsätter putsa mässingen på det sjunkande skeppet. Min hjärna är riggad så att den hela tiden söker effektivitet, att saker ska vara smidiga, funktionella, enkla och tydliga. Det ska bara fungera. Min hjärna får panik när saker är ineffektiva och maskineriet bara rör sig i snigelhastighet och det inte finns någon som tar ansvar. När de som har ansvar leker strutsar och fortsätter putsa mässingen på luftslottet.

Det är skönt att kunna släppa det man stör sig på med tanken att man bara kan göra så mycket av sin egen lilla tilldelade tårtbit och får göra det som gör den tårtbiten så fantastisk som det bara går. Det är lätt att gå vidare då. Kanske något som fler borde reflektera över, istället för att spy galla, dölja sig bakom fasader som förr eller senare falnar och polera något som kommer hamna på en mental havsbotten nära dig, snabbare än Titanic.

/Sanna som paddlar vidare i sin egenskapade ankdam och trivs väldigt bra med livet

EFIT

Nu var det verkligen evigheter sedan jag gjorde detta men ser fram emot att köra en EFIT på mitt sätt. Jobbar inatt så jag kommer vara igång hela natten, sova ett par timmar och återkomma.

Kl 00:10 - Har jobbat två timmar och precis varit och hämtat en mugg te.

Kl 01:30 Dags för paus och lite tittande på film på datorn

Kl 02:25 Lite drickyoghurt och mer te.

Kl 03:30 det börjar se precis lika illa längst ut på bordskanten som det alltid gör på nattpassen...

Kl 04:30 Står och spanar mot natthimlen i hopp om att se Orioniderna men konstaterar att det är molningt och att man inte ser någonting.

Kl 05:30 Är trött och längtar hem, har redan packat ihop min väska trots att jag har 1,5h kvar.

Kl 06:40 Hurtsen stängd och allt ihoppackat, nu räknar jag ner!

Kl 08:00 Nöjd hund efter frukost och morgonpromenad. För egen del väntar sängen - catch you on the flipside!


Fler EFITer hittar du här.