Vår/sommar?

Ur led är tiden. Min kalender säger att det är den sista april idag - på väg till jobbet kör jag förbi mitt ultimata försommartecken- blommande rapsfält. Vad är det som händer denna vår?

Jag njuter av att åter vara i rörelse utomhus. När man har djur är man förvisso bunden av ansvar, men de är en lisa för själen och man kommer ut och ser så mycket fantastiskt som man missar annars.

Var rädda om er ikväll! Det är helgtrafik på vägarna. Folk är berusade och det är torrt i markerna.

/Sanna som jobbar valborg i år.

Äntligen träning!

För första gången på vad som känns som evigheter, var jag ute och sprang idag. Det blev bara strax över 2km och egentligen borde jag ha sprungit åtminstonde en km till men beslöt mig för att ta det lugnt. Latmasken i mig vann idag och så hade jag den grå som dålig ursäkt också.

Han har ju inte så bra kondis den lille skiten och efter ett varv runt fågeldammen var tungan lååååång och tempot var väl allt annat än högt. Vill inte pressa honom heller eftersom han strax innan han kom hit hade kraftig växtvärk och tydligen haltade. Idag haltades det inget och det blir nog en liten runda till redan imorgon. Han älskar verkligen att springa, det är något av det bästa som finns.

Idag hade jag vanligt koppel och länk men ambitionen är ju att han sa kunna springa i sele och att jag kan koppla kopplet i ett bälte och ha armarna fria. Just nu är det inte läge för det för det finns så många intressanta saker att dra emot alternativt tvärnita för. Slutspurten är ett praktexempel, vi springer på i bra tempo och har precis passerat en hund. Det börjar bli riktigt bra och jag börjar fokusera på att öka tempot och ta ut steget. Då tvärnitar den grå ärthjärnan för mitt på cykelbanan ligger det ett korvbröd. Eftersom han var snett framför mig så blev det ju en snabb undanmanöver och automatiskt ett ryck i halsbandet. Den grå ärthjärnan insåg att det nog var bäst att röra på sig men han vände sig om efter korvbrödet mer än en gång.

Det var otroligt skönt att springa igen och det kommer bli många turer med den grå.

/Sanna som sakna träningen den senaste tiden

Den grå gillar skor!

Han äter dem inte men efter att ha luktat på dem en lång stund så var de utmärkta som kudde.

/Sanna som gillar skor - luktar dock inte i dem! :0)

Hundfritt inlägg!

För ett år sedan var det en person som visade mig en filmsnutt med de roliga insekterna i Miniscule. Jag skrattar högt varje gång jag tittar på dem och nu tänkte jag bjuda er övriga på ett litet skratt - håll koll på spinelns nät:



/Sanna som gillar den kaxiga nyckelpigan :0)

Ständigt denna grå!

Jag känner mig som en småbarnsförälder som bara kan prata om min egen unge men just nu tar den grå nästan all vaken tid på både gott och ont. Ibland undrar jag hur han är funtad - om hissen verkligen går hela vägen upp. Lyckan kallar honom för ärthjärnan och ex-kombon för Marley, idag har jag muttrat Dumbo stora delar av dagen.

Den grå känner sig relativt säker nu och testar gränserna stora delar av tiden. Det bits i händer, inkallningar (som han nog inte kunde så bra från början) totalignoreras, blir man tillsagd att gå och lägga sig så lägger man sig på sin höjd på ett självvalt ställe om man ens lägger sig och man sätter mer än gärna krokben för den som håller i kopplet. Senast idag fällde han mig och jag gick i backen så det sjöng om det. Gräsfläckar har jag inte haft på byxorna sedan värnplikten men idag var de kraftigt framträdande på knäna. Naturligtvis tolereras det inte och den grå han inte fatta vad som var på gång förrän han låg på rygg i gräset med en grässpottande matte som stod över honom och var mindre glad.

Det tolereras inte heller att man inte gör som man blir tillsagd och den grå har redan kommit på att det fungerar inte att ligga kvar som en degklump på golvet när man blir ombedd att lägga sig på en anvisad plats. Golv är hala och det är otroligt förnedrande om man är fyrbening och grå, att åka kana över golvet till den anvisade platsen. Då är det bättre att motvilligt masa sig upp och lägga sig där man blev tillsagd att lägga sig från början.

Men det är inte bara testning från den grås sida. Han har börjat få träna på att vara själv och det går riktigt bra, förutom att han kidnappar min jacka och har den som snuttefilt medan jag är borta. Det har varit tvättid idag och varenda gång som jag har varit nere i tvättstugan har han fått vara själv och den sista gången var det riktigt länge eftersom all tvätt skulle vikas ihop. Det gnys och ylas lite i samband med att man precis avlägsnar sig från dörren men det är tyst när man kommer tillbaka och lägenheten sånär på min jacka som ligger på golvet, är intakt

Det går med andra ord både framåt och lite bakåt men det känns ändå bra

/Sandra - weimaranerföräldern

Pollen

Det ska vara mycket av varan i år. Jag är inte allergisk men är det extrema mängder så kan det hända att jag nyser lite. Jag lämnar över till reportern ute på fältet:
Vi tackar för rapporten och konstaterar att det behövs bunkras upp av Clarityn för att slippa nysandet.

/Sanna som inte brukar bry sig på pollen

Elaka vägverket!

Vägverket tycker inte att det är viktigt att bygga ut E6an efter Vellinge och söderöver, trots att det är en av de tyngst trafikerade vägarna i landet pga alla färjor som lägger till nere i Trelleborgs hamn. I åratal har vägverket sagt att det inte finns några pengar att bygga ut för och när de kommuner som är beroende av en utbyggnad gick ihop och förskotterade pengar för att få sin väg, då lade vägverket projektet mer än 10år framåt i tiden och påstår att det finns mycket viktigare saker som måste göras först. Ett ypperligt sätt att tala om för de små kommunerna att de inte bryr sig om huruvida de får sin vägutbyggnad - någonsin!

Själv fick jag ett frispel på vägverket nu på hemvägen. Precis när jag bara hade någon enstaka kilometer kvar till hundpensionatet och skulle landa där prick klockan halv, samtidigt som den snälla ägarinnan skulle släppa ut den grå Marleyn, enkom för att jag skulle slippa vänta - då har de förbaskade människorna på vägverket stängt av vägen! Vägomläggningen som var skapad ledde km efter km i helt fel riktning och när man äntligen kom fram till en håla ute på bonnalandet så upphörde vägomläggningsskyltarna. Eftersom jag inte hittar på alla diffusa småvägar fick jag ta den någorlunda stora vägen till hemmahålan och därefter köra nästan en mil till hundpensionatet.

Väl där mötte den snälla ägarinnan mig med Marleyn. Eftersom jag nu var 20 minuter sen, fungerade inte vår plan. Hon hade släppt ut Marleyn pick kl 06:30. Men eftersom jag inte kom och han var ensam ute, bestämde han sig för att skälla, gny och väcka samtliga varelser på gården. Den snälla ägarinnan hade därför stått och väntat på mig med Marleyn för att han skulle vara tyst. Resultatet av det blir att jag kommer få sitta och rulla tummarna i mer än en halvtimme imorgon bitti så jag anländer till pensionatet kl 07 när personalen kommer - precis det jag vill göra när jag har jobbat 12h natt.

Tack vare vägverkets oannonserade avspärrning av vägen har jag nu kört 3mil extra, fått problem på hunddagiset, måste i fortsättningen sitta och vänta när jag jobbar helgpass, är skittrött och bara vill hem. Som lök på laxen och grädde på moset så blir inte ens väghelvetet utbyggt. Vägverket har de senaste åren bara lekt underhåll på samma vägsträcka som är avstängd nu. Under ett par veckor/månader per år sätter de upp en massa koner och blinkfyrar och orsakar störningar i trafiken. Några människor varselkläder tofflar runt och gör inget synligt. När koner och blinkkfyrar plockas bort finns det inte ett spår som visar att det faktiskt har varit ett vägarbete på platsen.

Groparna i vägen finns kvar, de gamla lagningarna är oförändrade. Den suspekta skåran som löper ett par km och som tillkom under ett av dessa mystiska arbeten är kvar. Det har inte hänt något ute på vägrenen eller vid räcket - vad i hela friden sysslar de med? Förutom att se till att jag av trötthetsirritation spränger nästan samtliga säkringar!

/Sanna som just nu inte är kompis med vägverket!

Microdukar är mina nya vänner!

Jag köpte dem till Gwen men sedan lämnade hon in och jag glömde bort dem. Nu när jag tvättade bilen kom jag på, lagom tills det att hela bilen var täckt med bilschampo, att jag hade glömt köpa ett nytt sämskinn. Rotade runt i bilens "bra saker att ha i bilen"-låda och hittade microdukarna. Testade och är supernöjd. Där var en stor duk att torka av bilens utsida med och den var mycket bättre än ett sämskinn. En duk att torka insidan med och slutligen en för glas. Resultatet är en skinande blank Wee och de enda kemikalier som har använts är bilschampot!

/Sanna som gillar bra grejor.

Tacka fan att det smäller!

Ibland förundras jag över att man inte läser oftare i tidningen om småhundar som stryker med. Den senaste veckan har det blivit fullständigt klart för mig hur mycket ouppfostrade små byrackor det finns och hur det inte alltid är roligt att ha en stor hund i koppel själv. Händer det något kan ni ju själva räkna ut vem som är boven i dramat - oavsett händelseförloppet! För hur i hela friden skulle det där lilla gulliga lurvet vara skyldig - den stora, stygga hunden borde däremot veta bättre - ge sig på en som är mindre - vet skäms!

Den grå Marleyn är väldigt intresserad av andra hundar men han håller sig på plats. Sedan igår går vi på slakt koppel när vi möter en annan hund och Marleyn håller sig vid min sida. Möter man andra stora hundar så är det överlag hyfsad pli på dem. Visst är där många ägare som håller benhårt i kopplet och hindrar jycken från att pipa iväg men de anstränger sig åtminstonde. Småhundar däremot, det är vanligare att den lilla morrhoppan hänger längst ut i ett flexikoppel, morrar och gör utfall, än att den går lugnt vid sin ägares sida. Går en liten hund lugnt är den i regel extremt överviktig och gammal.

Igår när vi tränade på en gröning så kommer en tant gåendes, eller snarare släpas fram mot oss av något litet lurvigt som kunde ha vägt max 5 kg. "Hon vill bara leka" säger tanten. Jamen great! Skit i att Lyckan har varit supergullig och frågat en kompetent hundmänniska om råd och att vi nu är fullt upptagna med att låna lite av den personens värdefulla tid. Allt vi gör där och då skriker "VI ÄR UPPTAGNA!" Men tanten ska prompt släppa fram sin hund. Jag hade lagt Marleyn ner men när tanten för 5e gången släpper fram sin hund blev han exalterad, hoppade upp och råkade drämma en framtass i skallen på den lilla hunden. Så kul blev det.

Enda sedan den grå Marleyn anlände har jag fått lägga tid på att hålla undan små byrackor. Senast idag, vi mötte en liten tibetansk spaniel. Jag följde alla goda råd och övade på min hemläxa, i god tid fick jag kontakt med Marleyn, höll hans uppmärksamhet på mig. Gick på slakt koppel emot och korsade vägen där vi skulle. Precis när jag kommer över gatan och berömmer Marleyn för hans duktiga uppförande, hör jag bakom mig, "hallå, kan de få hälsa på varandra?" och så kommer tanten med den lilla morrande och fräsande spanieln emot oss. Ähmen!!!!

Nej, han får inte hälsa! Nej, han får inte leka! Jo han är snäll! Nej, det är en hane och han är ung! Nej, han är inte min. Det är tröttsamt att alltid behöva svara på tusen frågor när man inte vill att ens hund ska hälsa på kreti och pleti. De verka tycka att jag är hur elak som helst som inte låter min hund leka med vilken hund som helst. Han leker med mig och Lyckan eller utsedda kompisar där man vet att matte eller husse har koll och att hundarna är friska. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att förstå. Jag fattar inte heller hur folk bara kan släppa sina hundar mot min, bara för att den ser snäll ut, inte morrar eller gör utfall. Det kan faktiskt smälla ändå och det är inte så stor sannolikhet att det är min stora hund som råkar illa ut då men gissa vem som kommer bli boven i dramat....

/Sanna som har en snäll Marley som faktiskt kan bitas!

Hundblogg?

Tycker att bloggen har blivit värsta hundbloggen den sista tiden men det får väl vara ursäktat med tanke på hur den grå Marleyn/ärthjärnan/illbattingen/weimzen ramlade in i mitt liv. Det är inte tänkt att det ska vara en hundblogg men den får väl vara lite hundig ett tag till. Det är ju trots allt så att Weimzen upptar en stor del av min tid just nu, nästan all för att vara ärlig.

Idag fick vi träffa en superduktig hundmänniska som gav oss massor av hjälp. Det var världens bästa privatlektion och jag fick svar på så många frågor, hjälp med det som var mest kritiskt och goda råd inför det största av Weimzens problem - att bli lämnad själv...

Jag har en enorm respekt för människor som hanterar djur lugnt och bestämt. Jag har förståelse för att man mellan varven måste ta tag i sin hund och korrigera den och jag är medveten om att det ibland kan se värre ut än det faktiskt är. Men det finns vissa människor som alltid hanterar sina hundar så, personer som alltid gapar, skriker, rycker, drar och svär så det osar svavel och de har jag inte så mycket till övers för. Jag har verkligen svårt för det, jag fixade inte de personerna inom hästvärlden och jag gillar det inte i hundvärlden heller. Dagens hundmänniska som har många års arbete med hund i bagaget var just lugn och bestämd och jag var nog tröttare än Weimzen när vi var klara, för det blev till att tänka till och ta till sig mycket information. Det var väldigt skönt att få klartecken på att man tänker rätt i vissa situationer och få stöd i de som man tycker är jobbiga.

Resultat gav det också - vi kan nu promenera utan att jag måste agera bromskloss och utan att jag har arbetshandskar för att skona mina händer från kopplet. Vi kan möta hundar och människor utan att Weimzen rusar emot dem av ren nyfikenhet. Vi har dessutom haft honom lös på ett par olika gröningar och han uppför sig faktiskt över förväntan och med en kul leksak som gör mig roligare än allt annat som kan dyka upp så är jag mer än nöjd. Vi har fått några övningar i hemuppgift och jag testade redan under kvällsrundan för en timme sedan och det blir minsann lite övning även när vi ska ut på sista rundan för kvällen.

/Sanna som inbillar sig att hon nu börjar få lite koll

Utsövd & trött Weimz

Jag fick lämna in den grå Marleyn på hundpensionat igår. Kolliderande scheman och hans oförmåga att ta det lugnt, gör onekligen det en utmaning om man ska städsla hundvakter. Hundpensionatet tog honom gärna och jag som trodde att det skulle kosta en arm och ett ben blev jätteförvånad när de ville ha 100:- för att hålla gangstern bakom lås och bom. Fint var där också. Rejäla boxar som var lätta att hålla rent och fina stora rasthagar och busiga kompisar.

De har i vanliga fall hunddagis och långtidsinackordering och var inte vana vid att vara "nattis" men det gick helt suveränt bra och jag kommer lämna honom där till helgen också och har därmed löst mina hundvaktsproblem :0) Använder man sig av dem mycket så kan man teckna avtal med dem istället för att betala per natt men eftersom jag inte ska ha den grå hur länge som helst så tar vi det efter hand.

Det var världens gladaste Weimz som kom studsande ut i utlämningsrummet i morse men han hade nog en kul kompis inne i hundstallet för han skulle rusa tillbaka in igen. Han var så glad och visste inte hur han skulle göra för att visa sin glädje. Han studsade som en pinscher och ylade. Full fart ut till bilen och sedan styrde en trött jourmatte bilen hemåt. En snabbrastning när vi väl var hemma och sedan upp i lägenheten för furkost och sova. För första gången petade inte den grå i sin mat, han slukade den och sedan gick han nöjt och lade sig på sina filtar och jag kröp i säng.

När klockan ringde vid 14-tiden, kände jag mig ovanligt utsövd och redo för ytterligare ett nattpass. Den grå passas av Lyckan i natt och jag känner mig lugn. Märklig känsla att känna sig utsövd efter att i en hel vecka känt mig som en slutkörd småbarnsförälder efter att ha jagat efter den grå. En natt kvar och sedan den sedvanliga luckan i schemat. På onsdag ska jag och den grå nog till stranden och busa igen. Det var ju roligt sist :0)

/Sanna som ska laga mat innan jobbet och komma ihåg matlådan idag!

Lycka

Är att få en hel låda med foder som sällskap på filten

/Sanna som gillar foderbilen.se - leverans vid dörren slår allt!

Tidsfördriv

Givetvis hade det inte varit mitt liv om jag faktiskt var ledig på årets varmaste och finaste dag, istället sitter jag på ett extrajobb och stirrar rakt fram. Man ska egentligen inte klaga, för övertidspengarna tickar för varje minut men jag hade hellre haft min lediga dag med en rejäl sovmorgon och massor av bus med Marley.

Jag har en skolbok med mig men det går inte att plugga här så vad ska man ta sig för? Jag har roat mig med att göra några övningar ur min klickerbok. Man ska under 30 sek flytta så många godisbitar som möjligt från godisfickan till en mugg. 20 har jag klarat som bäst. Det ska bli kul att börja klicka in Marley och se om det fungerar eller rättare sagt om jag får det att fungera. Att det är en bra träningsmetod tycker jag är bevisat för länge sedan.

Lyckan påstår förresten att jag borde klickertränas jag med - till att hålla reda på mina nycklar. Jag tror inte att det går men välkommen att försöka. Inte ens när Gammelvargen sydde fast min husnyckel i min kånkenryggsäck, hade jag koll på den. Det var i lågstadiet och en nyckel i nyckelkedja fästes med en knapp i ytterfacket men den hade svårt att hitta tillbaka dit när jag hade låst upp dörren. Den dagen nycklar består av ett chip inopererat i handen kommer jag kanske ha reda på det. Jag skriver kanske för med min tur lär ju chipet försvinna - spårlöst!

/Sanna som hellre hade tittat på agility idag än jobbat

Marley & jag - IRL!

X-kombon gjorde en hjälteinsats och var hundvakt åt mig inatt. Hon och hennes fina vovvar passade gemensamt den grå och oj vad bortskämd han blev. Gos i soffan och sova i sängen! Stackars x-kombon fick stå ut med ett antal oroliga samtal från mig med för att ha lite koll på vad illbattingen ställde till med. Under det sista meddelade x-kombon att den grå nu var omdöpt till Marley!

Hon har rätt, han är en Marley fast han är kanske inte så destruktiv som den gula labradoren. Men visst, han tar halva innehållet i vattenskålen med sig när han dricker och inte hamnar det i magen, det strösslas med noggrannhet ut över golvet. Han ska klia sig samtidigt som han går när vi är ute och resultatet blir att han hoppar fram på tre ben. Han lyssnar inte till sitt namn och kan ingenting men precis som sin förlaga har han ett hjärta av guld och älskar allt och alla. Det kan ingen ta ifrån honom. Det är sällan man ser en så okontrollerad livsglädje och han har noll koll på sin gängliga kropp och ännu mindre koll på hur stor han egentligen är.


Precis som bokens Marley så händer det denna Marleykopia, knasiga saker. Jag vaknade för en stund sedan av ett gny och att något tungt med ljusets hastighet landade i sängen och omedelbart rullade ihop sig och låg blickstilla med huvudet på min höft och blicken fixerad på ytterdörren. Vad i hela friden? Här får han inte vara i sängen och han har blivit burdust tillrättavisad mer än en gång i sina försök att klättra upp. Men väl sittandes och fått sömnen ur ögonen var det inte svårt att se vad som hade hänt. Han hade bäddat med sin filt intill ytterdörren och all post hade levererats och jag kan bara se framför mig hur de två tidningar som skramlat in genom luckan måste ha landat rakt i skallen på honom.

Tro nu inte att han blev rädd för jag har testat än det ena med än det ena och än det andra under de gågna dagarna och det finns inte rädsla när hunden. Han är helt orädd som exempelvis bryggan härom dagen. Finns många hundar som inte sätter en tass på bryggor och han kunde inte ha brytt sig mindre. X-kombon hade lite roligt åt att de hade mött en stor hanhund som hade gjort klart att fight var en lämplig sysselsättning - x-kombon påstod att tom hennes familjs lilla snälla dreamer till sheltie hade svarat på den utmaningen men den grå Marleyn tyckte att lek alternativt ignorera det hela var ett bättre förslag. Det beteendet har även jag förundrats över. Han tar aldrig utmaningar från andra hundar, i 10 fall av 10 när vi har mött andra hundar så är det de som har gått igång, morrat och gjort så mycket utfall som deras koppel har tillåtit.

Den grå Marleyn är en charmig, snäll pajas och man kan inte låta bli att tycka om honom. Han och x-kombon gosade länge på hallgolvet i morse och hon tyckte att han trots sina brister är en mysig hund. Det är han men man får inte glömma att han är en Marley! :0)

/Sanna som fortfarande inte har koll men har roligt

Dag 4 med Weimz

Nu börjar han känna sig säker illbattingen, saker som tidigare har fått honom att reagera, ignorerar han nu och han testar, testar och testar gränserna, tålamodet och möjligheten till att bänja på de nya reglerna i hans liv. För det finns sådana och han tycker att de är alldeles för många och jag skulle kunna skapa många fler. Någonstans måste man börja och när en 13 månaders upprorisk tonåring landar i ens knä lite oplanerat så finns det ingen riktigt bra ände att börja i så man famlar lite i mörkret och jag har en magkänsla av att jag har börjat i mitten av trasslet och det vette sjutton om det blir bra.
Men han är faktiskt inte bara jobbig, han är faktiskt väldigt duktig mellan varven. Vi var hos veterinären andra dagen pga en innerögonlock som har vridit sig utåt och han var fantastiskt duktig. Låg ner i undersökningsrummet och tog det lugnt medan vi väntade och var fantastiskt duktig när veterinären rotade i hans öga med både fingrar och pincett. Jag vet små lurvtrasor till hundar som man skulle behöva belägga med munkorg och pressa ner på en brits för sådana manövrar men han satt så snällt och bara fann sig i ödet. Inga morrningar, ingenting alls och veterinären tilldelade en guldstjärna i uppförande. Plus beröm för att han var en vacker hund och det är han.Det är en väldigt trevlig hund på många sätt och vis. Positiv och glad, älskar allt och alla. Han är fullständigt orädd och följer med precis överallt och bryr sig inte bara han får vara med. Jag gick ut på en brygga med honom igår och han brydde sig inte för fem öre att materialet under tassarna förändrades, att det kluckade under honom osv. Lugn inomhus är han också nu när han har fattat att vi inte busar inomhus. Ligger mest på sin filt och vilar. Hans stora nackdel som jag kan se det just nu är att han inte är van vid att vara själv och det måste faktiskt en hund kunna vara. Jag vet inte om det är något han kommer kunna lära sig. Han var själv i en timme härom dagen och då hade han rivit ner de galler som skulle hålla honom i hallen och krupit upp i sängen.Inatt ska han vara hos lilla x-kombon och hennes fina vovvar. Jag hoppas att det går bra. Hennes hundar är ju sociala och Weimzen älskar ju alla men är lite burdus i sin sätt att visa uppskattning. Hoppas den kaxiga lilla Sheltien sätter honom på plats. Vi väntar tyvärr fortfarande på Haltin som uppfödaren skulle skicka ner. Han drar fortfarande men är något bättre och jag antar att man inte kan kräva hur snabb förändring som helst när man går från att aldrig använda koppel till att alltid göra det.
Vi var på stranden igår och jag utmanade ödet genom att släppa honom och låta honom springa av sig. Det är speed i Weimaraners! Påminner mycket om en Greyhound när de kommer forsandes i högsta växeln och lyckan över att få springa går det inte att ta fel på. :0) Han var så nöjd efteråt.
och ja, han är en tvättäkta pajas när han grejar runt och har en obetalbar mimik när han grejar runt. Man skrattar gott men det verkar inte han bry sig om alls. Han är bara lycklig!

/Sanna som försöker få situationen under kontroll

Frukost i det gröna.

Det är jobbigt att leta upp sin frukost...

Vatten över huvudet?

Det är sällan jag känner att "Shit, vad har jag gett mig in på?" Men just nu gör jag det.
Orsaken till denna tankebana kallas lite elakt för "the Menace", är grått och ligger vid mina fötter. En 13 månaders weimz-kille som ska ha ett nytt hem. Jag tog på mig rollen som jourhem eftersom uppfödaren har tikar i höglöp och inte kan ta upp en illbatting till sig jus nu.

Illbatting är han faktiskt. Han är inte van vid att gå i koppel och drar som en besatt. Jag har blåsor på händerna efter kopplet som han drar och mina armar är som gelé. Första rundan igår var en lång kamp och jäkla tur att jag hade Lyckan med mig. Vi fick turas om att hålla, 30kgs klumpen låg på som en rem hela tiden. Han har dessutom noll erfarenhet av att vistas i stadsmiljö så allt är intressant och ska tittas på och hälsas på. Han vräker sig med hela sin kroppsvikt mot allt som är av intresse och det är det mesta barn, cyklister, tanter med rullatorer, ingenting går säkert på gatorna när The Menace är ute.

Jag behövde väga honom och gick inom veterinärkliniken och skämdes ögonen ur mig när han kastade sig mot en liten lurvig historia som snabbt satte sig i säkerhet bakom kassadisken i entrén. Han kanske kan få jobb där, alla hundar och katter kommer med glädje kasta sig in i veterinärens behandlingsrum för att slippa hans påhälsningar.

Men vi ska inte bara vara elaka. Han blir faktiskt snabbt bättre, redan idag var han mycket trevligare att promenera med. Jag drogs inte längre bakom honom som en tom konservburk i ett snöre bakom en bil och han börjar begripa att man inte får hälsa på precis allting. Stackaren har växtvärk och får därför inte motioneras hårt. I ett försök att trötta ut honom mentalt slängde jag ut hela hans frukost på gräsmattan bakom huset och kunde bara konstatera att han inte är så van vid att använda vare sig nos eller hjärnan för det var ingen överdriven entusiasm i att leta upp godiset och varför leta när man kan stå och försöka få det utpekat för sig....

Min lilla gulliga x-kombo har gett mig massor med bra lekar som ger mental träning så i eftermiddag ska vi jaga godisbitar under burkar och öva på namnreaktion. Man kan nämligen skrika the Menace så det ekar över byggden men tror ni herr illbatting en flickar med ett öra och reagerar - no. Ett par klickerövningar ska vi också köra och även om det låter som mycket så är det väldigt lågt ställda krav och mer mental träning än något annat.

/Sanna som känner att situationen inte är helt under kontroll just nu

Så var det dags för årsträff!

Vi kallar oss PMS-Riders och ikväll är det dags för vår årliga tjej-träff!
Det ska bli megakul och jag hoppas att det går lite bättre än förra året. Kvast-Hilda hade fan glömt att flamsäkra borsten på sin kvast och i ett försök att imponera på alla, genom att göra en lågflygning genom lägerbrasan, fattade skiten eld. Jag har precis lyckats putsa bort sotfläckarna på min egen kvast efter räddningsinsatsen men vi skrattade gott.

Jag gillar vårt gäng, det finns alla möjliga sorter från samhällets olika hörn. Förra året blev vi fullvärdiga medlemmar av innersta kretsen och därmed fullpatchade. Till skillnad från vissa andra västbärare vill jag inte skylta med min väst så den hänger inte i fönstret utan väl dold längst in i garderoben. Jag fick smussla fram den härom kvällen och torka av den lite. Kvast-Hildas förbaskade sot satt kvar på den med - kärring till att förpesta tillvaron.

Men ikväll är det som sagt partaj så jag hoppas att alla av motsatt kön har tagit ut semester och ställt in er på att vara barn-, hund- & mm-vakter. PMS-riders ska ut och det är bäst att stanna inne om man är rädd om livet. Jag har förresten redan värmt upp. I bästa PMS-anda har jag ställt in träningen, verbalt bitit huvudet av Lyckan när jag blev ombedd att bre mig själv en smörgås till frukost och snäst åt en fjant på stan vars hund trasslade in mig i sitt flexikoppel. Jag slängde för övrigt nästan ut datorn genom fönstret när internet hängde sig för miljonte gången i ordningen men kom på bättre tankar när jag fick sådär konstigt ont i mage och rygg som man får ibland.

Jag ser fram emot att se vad de matansvariga har fixat fram. Förra året blev alla grymt besvikna, jag menar vad sjutton är en årsträff med smoothies, sallader och hälsokakor? Inte minsta lilla kulpiller fanns där heller. Kärringen som var ansvarig stoppade vi i en av de tomma kittlarna och rullade ner för en brant slänt. Årets ansvariga har lovat mig ostkrokar och choklad. Jag är inte så förtjust i häxdrycken som brukar bli resultatet när vi bjuder in juniorerna. De har liksom inte fattat grejen och häller i sig vad fan skit som helst. Någon tyckte att vi skulle ha det alkoholfritt pga juniorerna så jag har smugglat med ett par morfinbaserade tabletter. Får man inte dricka ska jag i alla fall inte ha ont!

Jag har lite förberedelser kvar inför kvällen, ska hämta hatten på kemtvätten, rota fram mitt snyggaste förkläde och köra en sista dos med flamsäkringsmedel på kvasten. En katt måste jag sno någonstans också och så måste jag putsa upp mina knähöga DrMartens, funderar på om jag ska ha de rosa eller de svarta - tufft val! För alla er som trodde på det där sagobokstjafset med spetsiga, högklackade skor så kan jag meddela att det är såååååå 1600-tal! Likaså en kopparkittel. Jag menar vad ska man med en sådan till? Alla fullvärdiga medlemmar av PMS-riders har gått över till rejäla kängor med stålhätta och en kromad champagnekylare för länge sedan!

Det gäller att flyga i tid, förra året skickade trollen på trafikpolisen upp en representant som fick för sig att ha någon form av flygande besiktning på vägen av kvastarna och jiddrade om skattemärken och allsköns dravel. Synd att hon inte hade koll på sin egen kvast och flygning, det gör ont att kollidera med en Hercules. Inflygningen och landningsbanan var det lite problematiskt med också förra året. Vi får väl se om de har gett flygledarna lite lugnande i år, de var rätt stressade förra året och hur i hela friden de fick för sig att leda ner trafiken i lavasjön är för mig obegripligt. Men som sagt lite att fixa med innan kvällen så jag utgår.

/Sanna som tar en flygtur ikväll

Sommardojor på Wee!

Wee mår som en liten prinsessa. Samtlig personal på verkstaden är engagerade i hennes däckbyte och säger att hon är vacker och välskött. 2 nya dojor fick det bli men den lilla divan fick nöja sig med mellanprisklass. Har ägarinnan inte råd med Prada får inte bilen michelin, någon rättvisa ska det vara! Wee ska få fina fälgar och däck nästa sommar. Men i år blir det dyrt nog med lack & rostskyddsbehandling. De duktiga killarna på Euromaster upplyste mig om att divan vill ha nya dojor till vintern - suck! Det är inte kul att shoppa däck, shoppa fälgar är roligt men inte däck! Men nu är det vår och solen skiner och vi kan lägga undan vinterdäcken och glömma dem för ett tag! \Sanna

Folk gör så märkliga saker

En kille kör in i biltvätten och av någon anledning tycker han att det är en jättebra idé att kliva ur under pågående biltvätt. Borstarna kommer farande och killen fastnar i bildörren och jättepådraget i form av ambulans, räddningstjänst och polis dras igång. Nu hände det inte här nere men jag är smått förvånad att det inte händer oftare. Man ser ganska ofta folk som ska springa ut ur biltvätten trots att majoriteten av biltvättarna aktiveras med kod när man rullar in. Visst det är inte kul att åka biltvätt, faktiskt inte alls men så tråkigt att man ska riskera både sig själv, bilen, mackägarens biltvätt och samhällets blåljusresurser, är det faktiskt inte. Man kan köpa en dricka och något litet gott inne på macken när man ändå betalar för tvätten, sedan kan man sitta i lugn och ro och fika medan borstarna gör sitt. Man kan även roa sig med att fotografera biltvättandet..... :0>
Dagens största "jag ville göra rätt men det blev så fel" står nog kvinnan som stannade sin bil vid vägkanten för att det satt en undulat på vägen. Medan kvinnan jagade fågeln blev hennes bil påkörd av en annan bilist och hennes väninna som satt kvar i bilen fick åka till sjukhuset med nacksmärtor. En av ambulanssjukvårdarna fångade in den lilla pippin och blev biten av fjäderfäet som tack för besväret. Så vad landar vi på - 2 krockskadade bilar, en person till sjukhus, en men mycket troligt två ambulanser till platsen, en fågelbiten ambulanssjukvårdare och en polisbil till platsen samt eventuell bärgningsbil och definitiv pressfotograf. Kvinnan har fågeln hemma hos sig nu och tycker den är jättefin. Dyr pippi det där, de är onekligen billigare i djuraffären och ingen blir skadad. Det är hedervärt med djurvänner men ibland blir det som sagt lite fel...Bild lånad på http://www.husdjursguiden.com/

/Sanna som bara skakar på huvudet

På listan

över saker som går under kategorin - våga vägra växa upp, lägger jag mitt nya linsfodral:
Jupp, locken är små gula tjocka elefanter =0)
Jag kunde inte hejda mig själv när de packade upp dem hos optikern. De är ju så söta! Där fanns flera olika djur men jag gillade elefanterna bäst så de fick följa med hem och står nu stolt placerade på den lilla hyllan under badrumsskåpet

/Sanna som har ätit krumelurpiller

Terrorverksamhet?

Förra sommaren snavade jag över en av SpärrService säljare när jag besökte den lokala CityGross-butiken. Jag skulle ha upphittat-brickor till mina nycklar, ni vet de där som om man hittar en nyckelknippa så kan man dumpa den i närmsta brevlåda alternativt lämna dem till polisen så ska de komma till rätta. Det var på pappret ett helt ok avtal 400:- för 2 brickor och servicen gällde fram till 2012. Det bästa av allt var att jag fick brickorna i handen direkt!

Under ett par månader var jag riktigt nöjd. Jag hade brickorna på mina två nyckelknippor, inbetalningskortet kom och betaldes, allt var frid och fröjd. Sedan brakade det lös - med jämna mellanrum skickar de ut det ena erbjudandet efter det andra om försäkringar som ska täcka ifall någon snor ditt kort och tar ut pengar på det, om någon snor din identitet och ansöker om krediter i ditt namn, som ska hjälpa dig om du har inbrott mm. Majoriteten av dem täcks av din vanliga hemförsäkring och beroende på vilken bank och vilket bankkort du använder dig av så tar banken smällen.

Visst lite papper är inte hela världen, jag brukar sprätta upp kuverten när de anländer, skumma igenom, konstatera att jag inte är intresserad, ta bort mina personliga uppgifter och dumpa resterande i pappersreturen. Förfarandet tar ca 30 sekunder. Nu undrar ju alla vad som egentligen är problemet - ett par veckor efter att man inte har nappat på deras "fantastiska erbjudande", sätter SpärrService säljare igång att ringa och "upplysa" om det fantastiska erbjudandet och de vägrar acceptera ett nej. Säger man att ens hemförsäkring täcker det så har de över hundra argument för att den 1) inte gör det 2) hur mycket bättre det blir om man använder dem istället. Likadant om man säger att banken hjälper en om det gäller bankkortet osv i all evighet!

Idag gällde det identitetsstöld - hör och häpnad Spärrservice tjänst meddelar om någon gör en kreditupplysning på dig. Det de glömde tala om är att det får du besked på oavsett om du har spärrservice tjänst eller inte. Dagen efter jag hade bestämt mig för att köpa WEE och meddelat bilhandlaren att jag behövde låna lite så damp det ner ett kuvert på golvet i hallen från det kreditinformationsföretag som Skoda använde. Det är de företagen enligt lag skyldiga att lämna ut. Den andra delen av försäkringen var att SpärrService/Secuira som de också heter hjälper en att rentvå dig och din kreditstatus om du blir drabbad. Jaja det låter bra men hur ska det gå till. Kreditinstituten har sina regler och de kommer inte lätta på dem för att du har ett ombud från SprärrService som ringer.

Jag har bett SpärrService att sluta ringa varje gång de ringer och de lovar att göra en notering om att jag inte vill ha några samtal. Samtalen fortsätter att komma så idag skällde jag ut försäljaren efter noter och ringde därefter upp kundservice och vill säga upp mina nyckelbrickor och returnera dem. Människan på kundservice upplyste mig om att jag hade rätt att använda mina brickor till 2012 och att de inte skulle returneras men att det var noterat att jag inte ville ha ett vidare avtal efter det och att det skulle göras en anteckning om att jag inte vill ha några samtal. Man blir fan inte av med dem!!!

/Sanna som tycker att SpärrService är terrorister

På listan

över helt ointressanta saker för folk att veta, lägger jag till att jag har en inflammerad tå och att det gör skitont med både strumpor och skor kring den stackars tån. Hur ofta vaknar man av att tyngden från lakanet får det att spränga av smärta i en tå?

Men envis som synden är det ju inte första gången jag är så jag stampar ner foten i träningsdojorna i alla fall! Det blir ingen löpträning men aerobicsdojorna är en nödvändighet i gymmet. Jag vägrar tassa runt i strumplästen!

Ska träffa PTn nästa vecka och få ett nytt program - det ska bli kul! Det jag har nu är visserligen inget tråkigt på något sätt men ombyte förnöjer och där är i alla fall en maskin som jag inte kommer överens med alls och vill byta ut.

/Sanna som haltar lite