X-kombon gjorde en hjälteinsats och var hundvakt åt mig inatt. Hon och hennes fina vovvar passade gemensamt den grå och oj vad bortskämd han blev. Gos i soffan och sova i sängen! Stackars x-kombon fick stå ut med ett antal oroliga samtal från mig med för att ha lite koll på vad illbattingen ställde till med. Under det sista meddelade x-kombon att den grå nu var omdöpt till Marley!
Hon har rätt, han är en Marley fast han är kanske inte så destruktiv som den gula labradoren. Men visst, han tar halva innehållet i vattenskålen med sig när han dricker och inte hamnar det i magen, det strösslas med noggrannhet ut över golvet. Han ska klia sig samtidigt som han går när vi är ute och resultatet blir att han hoppar fram på tre ben. Han lyssnar inte till sitt namn och kan ingenting men precis som sin förlaga har han ett hjärta av guld och älskar allt och alla. Det kan ingen ta ifrån honom. Det är sällan man ser en så okontrollerad livsglädje och han har noll koll på sin gängliga kropp och ännu mindre koll på hur stor han egentligen är.
Precis som bokens Marley så händer det denna Marleykopia, knasiga saker. Jag vaknade för en stund sedan av ett gny och att något tungt med ljusets hastighet landade i sängen och omedelbart rullade ihop sig och låg blickstilla med huvudet på min höft och blicken fixerad på ytterdörren. Vad i hela friden? Här får han inte vara i sängen och han har blivit burdust tillrättavisad mer än en gång i sina försök att klättra upp. Men väl sittandes och fått sömnen ur ögonen var det inte svårt att se vad som hade hänt. Han hade bäddat med sin filt intill ytterdörren och all post hade levererats och jag kan bara se framför mig hur de två tidningar som skramlat in genom luckan måste ha landat rakt i skallen på honom.
Tro nu inte att han blev rädd för jag har testat än det ena med än det ena och än det andra under de gågna dagarna och det finns inte rädsla när hunden. Han är helt orädd som exempelvis bryggan härom dagen. Finns många hundar som inte sätter en tass på bryggor och han kunde inte ha brytt sig mindre. X-kombon hade lite roligt åt att de hade mött en stor hanhund som hade gjort klart att fight var en lämplig sysselsättning - x-kombon påstod att tom hennes familjs lilla snälla dreamer till sheltie hade svarat på den utmaningen men den grå Marleyn tyckte att lek alternativt ignorera det hela var ett bättre förslag. Det beteendet har även jag förundrats över. Han tar aldrig utmaningar från andra hundar, i 10 fall av 10 när vi har mött andra hundar så är det de som har gått igång, morrat och gjort så mycket utfall som deras koppel har tillåtit.
Den grå Marleyn är en charmig, snäll pajas och man kan inte låta bli att tycka om honom. Han och x-kombon gosade länge på hallgolvet i morse och hon tyckte att han trots sina brister är en mysig hund. Det är han men man får inte glömma att han är en Marley! :0)
/Sanna som fortfarande inte har koll men har roligt
Hon har rätt, han är en Marley fast han är kanske inte så destruktiv som den gula labradoren. Men visst, han tar halva innehållet i vattenskålen med sig när han dricker och inte hamnar det i magen, det strösslas med noggrannhet ut över golvet. Han ska klia sig samtidigt som han går när vi är ute och resultatet blir att han hoppar fram på tre ben. Han lyssnar inte till sitt namn och kan ingenting men precis som sin förlaga har han ett hjärta av guld och älskar allt och alla. Det kan ingen ta ifrån honom. Det är sällan man ser en så okontrollerad livsglädje och han har noll koll på sin gängliga kropp och ännu mindre koll på hur stor han egentligen är.
Precis som bokens Marley så händer det denna Marleykopia, knasiga saker. Jag vaknade för en stund sedan av ett gny och att något tungt med ljusets hastighet landade i sängen och omedelbart rullade ihop sig och låg blickstilla med huvudet på min höft och blicken fixerad på ytterdörren. Vad i hela friden? Här får han inte vara i sängen och han har blivit burdust tillrättavisad mer än en gång i sina försök att klättra upp. Men väl sittandes och fått sömnen ur ögonen var det inte svårt att se vad som hade hänt. Han hade bäddat med sin filt intill ytterdörren och all post hade levererats och jag kan bara se framför mig hur de två tidningar som skramlat in genom luckan måste ha landat rakt i skallen på honom.
Tro nu inte att han blev rädd för jag har testat än det ena med än det ena och än det andra under de gågna dagarna och det finns inte rädsla när hunden. Han är helt orädd som exempelvis bryggan härom dagen. Finns många hundar som inte sätter en tass på bryggor och han kunde inte ha brytt sig mindre. X-kombon hade lite roligt åt att de hade mött en stor hanhund som hade gjort klart att fight var en lämplig sysselsättning - x-kombon påstod att tom hennes familjs lilla snälla dreamer till sheltie hade svarat på den utmaningen men den grå Marleyn tyckte att lek alternativt ignorera det hela var ett bättre förslag. Det beteendet har även jag förundrats över. Han tar aldrig utmaningar från andra hundar, i 10 fall av 10 när vi har mött andra hundar så är det de som har gått igång, morrat och gjort så mycket utfall som deras koppel har tillåtit.
Den grå Marleyn är en charmig, snäll pajas och man kan inte låta bli att tycka om honom. Han och x-kombon gosade länge på hallgolvet i morse och hon tyckte att han trots sina brister är en mysig hund. Det är han men man får inte glömma att han är en Marley! :0)
/Sanna som fortfarande inte har koll men har roligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar