Vatten över huvudet?

Det är sällan jag känner att "Shit, vad har jag gett mig in på?" Men just nu gör jag det.
Orsaken till denna tankebana kallas lite elakt för "the Menace", är grått och ligger vid mina fötter. En 13 månaders weimz-kille som ska ha ett nytt hem. Jag tog på mig rollen som jourhem eftersom uppfödaren har tikar i höglöp och inte kan ta upp en illbatting till sig jus nu.

Illbatting är han faktiskt. Han är inte van vid att gå i koppel och drar som en besatt. Jag har blåsor på händerna efter kopplet som han drar och mina armar är som gelé. Första rundan igår var en lång kamp och jäkla tur att jag hade Lyckan med mig. Vi fick turas om att hålla, 30kgs klumpen låg på som en rem hela tiden. Han har dessutom noll erfarenhet av att vistas i stadsmiljö så allt är intressant och ska tittas på och hälsas på. Han vräker sig med hela sin kroppsvikt mot allt som är av intresse och det är det mesta barn, cyklister, tanter med rullatorer, ingenting går säkert på gatorna när The Menace är ute.

Jag behövde väga honom och gick inom veterinärkliniken och skämdes ögonen ur mig när han kastade sig mot en liten lurvig historia som snabbt satte sig i säkerhet bakom kassadisken i entrén. Han kanske kan få jobb där, alla hundar och katter kommer med glädje kasta sig in i veterinärens behandlingsrum för att slippa hans påhälsningar.

Men vi ska inte bara vara elaka. Han blir faktiskt snabbt bättre, redan idag var han mycket trevligare att promenera med. Jag drogs inte längre bakom honom som en tom konservburk i ett snöre bakom en bil och han börjar begripa att man inte får hälsa på precis allting. Stackaren har växtvärk och får därför inte motioneras hårt. I ett försök att trötta ut honom mentalt slängde jag ut hela hans frukost på gräsmattan bakom huset och kunde bara konstatera att han inte är så van vid att använda vare sig nos eller hjärnan för det var ingen överdriven entusiasm i att leta upp godiset och varför leta när man kan stå och försöka få det utpekat för sig....

Min lilla gulliga x-kombo har gett mig massor med bra lekar som ger mental träning så i eftermiddag ska vi jaga godisbitar under burkar och öva på namnreaktion. Man kan nämligen skrika the Menace så det ekar över byggden men tror ni herr illbatting en flickar med ett öra och reagerar - no. Ett par klickerövningar ska vi också köra och även om det låter som mycket så är det väldigt lågt ställda krav och mer mental träning än något annat.

/Sanna som känner att situationen inte är helt under kontroll just nu