Duktig flicka!

Det är en fullständigt mörbultad Sanna som sitter och knappar på sin dator såhär mitt i natten. Mörbultad räcker inte för att beskriva det hela, manglad, överkörd av tomten och alla hans renar - äsch, min kropp befinner sig i ett märkligt mellanstadie av utmattning, smärta, rastlöshet och energi samtidigt som John Blund har hällt två lasbilslass med drömgrus i ögonen på mig så vill inte sömnen infinna sig och den borde göra det omgående! Är det ingen som fattar vad jag svamlar om - jag har varit och gjort fystestet!

Gick av i måndags morse från jobbet och hade svurit på att bara sova 3 timmar för att kunna sova på natten och vara ordentligt utvilad. Det gick ju på häcken - 14:30 vaknade Sanna och slog upp de för dagen gröna ögonen - skit också! Lyckan var helt fantastisk hela dagen (eller vad som återstod av den) och släpade ut mig på stan, fixade hämtmat och peppade, peppade, peppade. Allt för att jag skulle få lite energi inför kommande tester. Vid midnatt kände jag äntligen lite trött och kröp till sängs somnade till min förvåning bara för att vakna 30 minuter senare - fan! Snurrade runt som jag vet inte vad för att somna igen vid 2:30 och vaknade efter 15 minuter tvärpigg - helvete! Snurrade runt till 4-tiden, gav upp och gick upp och satte mig vid datorn. Kröp ner igen strax efter 5 och försökte på nytt. Gav upp vid 6-tiden. Gick upp käkade frukost och drog på mig alla träningskläder. Började helt seriöst fundera på att kasta in handduken. Hur är det tänkt att man ska klara en tuff eftermiddag utan sömn? Kröp ner i sängen och sov till 8. Jag hade bestämt mig för att köra senast 8:30 så det blev till att ragla upp, dricka något sockerhaltigt, ösa ihop de sista sakerna och ner i bilen. Lyckan ringde och kollade så att jag inte försov mig och gav några sista peppande ord och uppmaningen "tro på dig själv!"

20 mil senare anlände jag i Växjö och bästa sammanfattningen av den staden är väl rondeller och rödljus. Det är som om hela världens rondellbyggare vid något tillfälle har samlats i lilla Växjö och haft VM i rondellbyggning - jezuz vad många rondeller där är!
Tipshallen gick ju inte att missa och missar man den ska man nog skaffa blindkäpp. Precis som förra gången jag var på fystest så verkar första delen av testet vara att hitta till vart rekryteringen har valt att ställa upp sina bord - de är alltid lite luriga och skyltningen börjar lite udda. Precis som vid förra tillfället, träffade jag på en annan lite vilsen deltagare och vi letade gemensamt oss fram. Eftersom vi var en hel timme tidiga, blev det till att sitta och vänta på en läktare (som senare under fystestet fick stöttor av snickare :0S). Det var väldigt glada människor som satt och väntade och vi hade väldigt roligt om än att vi alla var nervösa.

Inskrivning, uppvärmning och indelning av löpgrupperna. Precis som förra gången valde jag den som precis skulle klara det och springer först. Lite sista peppning från instruktörerna och oss själva och sedan gick startskottet. Jag hade en strategi för mitt lopp och den höll jag samtidigt som jag jagade för jag låg ohjälpligt sist. De som jag sprang om bröt och jag försökte hela tiden komma ikapp. Jag fungerar bäst när jag måste jaga så det gjorde mig inte så mycket att vara längst bak i kön men luften i hallen var vidrig och det hjälptes inte det minsta upp av att några glada killar satte igång att måla väggar och snickaren höll på med något som dammade. För varje meter blev det svårare att andas och på tredje varvet funderade jag starkt på att kasta in handuken och bryta, det var så tungt!! Men tack vare en stabil hejarinsats från en av instruktörerna, de som väntade och alla poliserna vid mållinjen tog den behornade inom mig över. När de upplyste mig att jag hade knappt två minuter på mig på sista varvet fanns där inte så mycket mer att ta av i min kropp. Benen var som betong. Passerade andra tidsutroparen som skrek en minut kvar och då var det långt till målet, passerade sista instruktören som skrek 25 sekunder nu och där och då kickade det sista pannbenet in, 180m kvar, det ska gå! Plockade fram det enda jag kan riktigt bra med att springa och tryckte upp en slutspurt och från något djupt inre kom där också ett vrål *ser generad ut* - Vräkte mig över mållinjen på exakt 00:10:15. Det är ingen bra tid, det är maxtiden men jag är godkänd och till skillnad från förra gången ska jag nu hålla igång träningen!

Sedan var det dockan, jag var så matt i benen att jag för första gången trodde att jag skulle gå bet. Men upp kom den och iväg kom jag. Sista stationen var Harres och det gick vägen utan problem för min del, bättrade tom på mitt resultat. Vid förra testet sprang jag på 15:någonting men denna gången var jag under 14 sekunder. Vi hade tyvärr en tråkig olycka på vår Harresstation med en tjej som skadade sitt knä. Hon var absolut inte otränad och jag vill bara påpeka en sak som även instruktörerna var noga med att lyfta fram. Funderar någon som läser här på att söka till PHS - snälla, träna era knän ordentligt inför fystesterna! Mycket hopp och knäböj mm det är viktigt! Harrestestet går snabbt och man måste ha tränat hopp innan annars kan det sluta illa. Jag led med tjejen som skadade sig. Hon och jag pratade en hel del under testet och skojade om att hon skulle springa för mig och jag skulle göra Harres för henne. Hon var skittrevlig och jag höll tummarna för henne och kunde inte göra annat än att krama om henne efteråt.

Testerna var över och det som återstod var den långa vägen hem i mörker, regn och dimma. Wee var kul att köra men blev ofantligt smutsig :0( Stereon fick gå för högsta volym hela vägen hem och det blev en kort matpaus. Magen var hungrig men det fanns noll och nada aptit så det blev till att nästa tvångsmata sig själv. Väl hemma hade Lyckan fyllt delar av kylen med öl, cider och Smirnoff ice. Dagens nu helt utmattade hjältinna, drack en halv smirnoff och åt lite ostbågar för att sedan i bästa fågelholksstil krascha i soffan, ett under att jag inte saglade ner den stackars soffkudden. Masade mig upp för att gå och lägga mig men nu vill inte kroppen vila för den ligger i sitt konstiga mellanstadie.

Så en sammanfattning av dagen då efter ett evighetslångt inlägg - nöjd med att ha klarat testerna. Missnöjd över att jag gav ett så spattigt intryck. Jag har bombat mig själv med socker hela dagen för att hålla mig vaken och blir väldigt stimmig och utåtriktad då. Väldigt stuttsig också så jag har väl suttit still ungefär när de har sagt åt oss att sitta och i övrigt roterat runt mig själv. Ett otroligt irriterande drag som jag inte får bukt med. Kroppen är slut efter att ha pressat sig själv till max (med tanke på att jag öste max på banan hemma för knappt tre veckor sedan och då med nöd och näppe klarade 12 minuter), det som har tagit hårdast är sömnbristen och bilkörningen. Luften var urusel i hallen och jag hostar fortfarande och allt smakar metalliskt -blä!

/Sanna som är glad över sitt godkända resultat!