Det är skrutt med tanten!

Vaknade och ledbruten var ett ord som genast dök upp i mitt huvud. Fick göra en mindre vacker halvrullande historia ur sängen och stapplade ut i köket. Efter många om och men blev jag sittande på den lilla trappan ut till balkongen och drack juice som om jag aldrig hade fått något att dricka i hela mitt liv.

Efter frukosten tyckte jag att jag behövde röra på mig och få igång musklerna igen så jag drog på mig löpkläder och snörde på mig löpskorna. HA -vilket skämt! Att ta sig ner för trapporna var en bedrift i sig. Lyckades komma igång med något mellanting av gång och löpning som inte ens med bästa vilja kan beskrivas som lunk. Väl framme vid mitt spår hade jag redan håll och krampen i axlarna lät inte vänta på sig. Försökte springa men jag antar att en snigel hade dragit förbi mig utan större problem och hade snigeln haft Nikes på sig så hade den varvat mig. Jag var patetisk och ynklig där jag stuffade mig fram - Hahaha!!

På jobbet mobbas jag nu friskt när jag haltar fram. Sitter jag ner (vilket jag gör rätt mycket i mitt jobb) kommer jag knappt ur stolen. De tycker att det är helkomiskt och tycker samtidigt att jag borde träna mer - no shit Sherlock!! Jag ska till gymmet på fredag och lösa mitt kort. Har bestämt mig för det lite dyrare gymmet och hala fram mitt studentkort, någon nytta ska man ju ha av det. Det blev det dyrare gymmet för där får man tillgång till en PT och jag behöver någon som sparkar min breda häck ur soffan och in i träningslokalen. Tyranniske tränarens egenskaper som PT är inte att underskatta men när arbetsscheman kolliderar och en massa andra saker ställer till det, faller det lite kort.

Fram till fredag tänker jag ynka järnet. När jag sedan inom okänd framtid träffar min PT tänker jag däremot tiga och lida. Jag vet vart jag vill nå med min träning och känner mig otroligt motiverad nu efter fystestet.

/Sanna som har liiiiite ont *ynk*