söndag, november 30, 2008

Skyltsöndag & kravaller

Så var det då den 30nde november. Jag åkte till Lund för att träffa min trevliga x-kombo, kika på julskyltningen och fika. X-kombon hade bakat smarrig äppelkaka och bjussade på medan jag hade den stora svarta vovven liggandes vid mina fötter *myyyys* Den lilla ettriga pixarlampan a.k.a Sheltien drog ju sig inte för att dra åt sig uppmärksamheten heller...

Färdigfikade lämnades hundarna hemma och vi tog till apostlahästarna för att ta oss ner till centrum. Ingen av oss hade lust att försöka hitta en parkeringsplats eller alternativt få sin bil demolerad av motdemonstranter så till fots blev det och det var riktigt skönt att promenera i det kyliga vädret. Första instansen var AF-borgen för att ta ut pengar och när vi kom ut därifrån så var det som om vi hade gått igenom en portal, för från ingenstans var det bara en helt otroliga massa folk som myllrade fram.

På baksidan av AF ligger Kulturen och det var nästa delmål. Det var som vanligt trångt i de små trånga gränderna och det var otroligt roligt att kryssa fram mellan alla små stånd som sålde allt möjligt hantverk samt ätbara saker. Vi bara tittade och njöt av alla intryck. När vi hade tröttnat på att kasta oss ur vägen för små skenande barn med kletiga godisklubbor (för det är ju skitbra att tratta i ungar en massa socker, de blir ju så lugna då...) gav vi upp och lämnade Kulturen till förmån för Centrum. Vi kände oss väldigt frusna och var sugna på glögg vilket vi hittade i Stadshallen.

Glögg och samtal i stadshallen och sedan en promenad längs gågatan och kika på alla fina skyltfönster och alla fina ljus. Vi kom ner mot stationen och beslöt oss för att säga hej till Bästa Vännen som även är lite av en arbetsnarkoman och alltid jobbar. Ringde för att fråga vart han höll hus och han svarade "Mitt i kravallerna". Meh! Demonstranterna skulle ju ha tågat iväg fär evigheter sedan!

Vare sig jag eller x-kombon kände för att få eventuella gatstenar i skallen så vi gick längs baksidan av stationshusen ner och stod på säkert avstånd och tittade på folket som hade samlats. Kan ju inte påstå att jag var ett dugg imponerad av de sk motdemonstranterna som under dagen hade brutit upp gatsten, kastat den på polisen, försökt krossa skyltfönster, stulit flaskor som de skulle kasta på högerfalangen och bara varit förbaskat störiga. Vad i hela friden har all denna förstörelse med anti-rasism att göra. Snacka om att göra bort sig fullständigt!

Demonstranterna hade blivit nerfösta på en parkering och stod och väntade på att få tåga iväg.Det jag tycker är obehagligt med den sidan är att de är förbaskat välorganiserade, de står uppställda, har sina facklor och bara väntar. Motdemonstranterna ser till att de får all den uppmärksamhet de vill ha utan att de behöver jobba för det och eftersom de inte slår sönder, bråkar eller förstör så får de till slut folks sympatier. Kusligt att det är så lätt att dupera människor till att uppskatta något som egentligen är förkastligt. För vad har de egentligen lyckats med? De har gjort vår nationsflagga till sin symbol för sina snevridna tankar och får folk att tycka att de som värnar om det svenska är rasister - med andra ord har de mest ställt till oreda precis som motdemonstranterna....Jag ber om ursäkt för att bilderna inte är bra, men man kan inte begära hur mycket som helst av en liten digital kompaktkamera när man försöker ta bilder på väldigt långt håll. På denna ser man motdemonstranterna som har samlats ovanför parkeringen för att försöka hindra Demonstranterna att gå iväg. Människorna i förgrunden är mest nyfikna åskådare.Inne bland alla polisbussar och poliser står Demonstranterna uppställda. De har tänt sina facklor och väntar på att polisen ska fösa bort motdemonstranter så att de kan komma iväg. När facklorna tändes blev det ett väldigt oväsen på motdemonstranterna och det kom en massa saker, inklusive sten flygandes. Jag önskade så att jag stod bland dem i gula västar och med hjälm på huvudet. X-kombon som också när vissa blåljusdrömmar sammanfattade det med "Jag vill bli polis och hjälpa till i samhället!". Jo där stod onekligen två flickor på muren och önskade att de kunde göra en insats de med.

Vi lämnade ganska omgående när Demonstranterna hade tågat iväg, men kom inte långt förrän vi såg detta:Motdemonstranterna hade tänt eld på däck för att hindra Demonstranterna från att komma fram. Både jag och x-kombon var vid detta laget trötta på folk som inte kan uppföra sig så vi såg till att komma tillbaka till hennes bostad fortast möjligt. Efter att ha bestämt att vi x-kombon ska komma och hälsa på mig och att vi då ska promenera med vovvarna på stranden så skiljdes vi åt och jag styrde hemåt.

/Sanna som tycker det är tröttsamt med folk som inte kan uppföra sig oavsett vilken åsikt de nu råkar ha.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej och, som sagt, tack för idag. Jag länkade till dig från min blogg. Usch blir så ledsen när jag tänker på allt. Tittade på bilderna och kände mig bara nedslagen och ledsen, varför blir det såhär? Polis lär jag nog aldrig bli (alldeles för galen i att sitta vid skrivbordet med mina böcker för det) men ibland känner jag mig så maktlös, och drömmar är fina. Nästan bäst när de inte är uppfyllda så jag tänker fortsätta drömma, kanske en dag... eller kanske nära min dröm om att låta pennan bli mitt svärd?