Min nacke har ballat ur igen och det är samma smärtor som resulterade i en ambulansfärd i februari. Jag har inte tid med sådant dravel just nu så lägg av!!!! Jag vet var det beror på, muskelspänningar orsakade av nervositet. Dagen D närmar sig och den blir stentuff på alla sätt och vis och jag är toknervös. Nervositet har alltid skapat muskelspänningar i axlar och nacke hos mig och vi pratar om något som mer känns som betong än muskler. Mer än en massör har gett upp. Hålla det varmt hjälper inte och stretchövningarna som läkarna föreslog är meningslösa. Jag kan stretcha tills korna kommer hem och lik förbaskat släpper det inte. Det finns bara en lösning kvar – samma fantastiska pillercoctail som jag tilldelades i februari inne på akuten. Jag tog aldrig de sista stesolidtabletterna och det är jag just nu rysligt glad för.
Det kan inte bli kväll och sovdags fort nog idag för då ska jag svälja ner den förhatliga lilla tabletten ihop med de två andra tabletterna och sedan ska jag sova. Kommer behöva två väckarklockor imorgon och förhoppningsvis får en morgonpromenad med damen mig att bli av med de sista dimmorna i hjärnan.
Ibland funderar jag på att köpa en TENS-apparat. Den lilla maskinen med sina elektroimpulser var det enda som rådde på de idiotiska smärtorna under rehabtiden, synd att de är så förbaskat dyra. Jag hade verkligen velat ha en just nu! Läkarna får säga vad de vill. Något är fel i nackmuskeln sedan skadan, för såhär var det aldrig tidigare innan olyckan.
Sådana här dagar får mig att vilja skrika och gorma på mitt ex för att han var så förbaskat dum och bortprioriterade nya vinterdäck. Jag är ännu argare på mig själv för att jag var så förbaskat dum att jag ställde upp på alla jäkla måsten som folk påhyvlade mig på den tiden. Det var idiotiskt att försöka ta en genväg ner till hemhålan när jag var sen istället för att hålla mig till de farbara vägarna. Det var idiotiskt att sätta sig i bilen efter att ha jobbat hela natten och bara sovit några enstaka timmar innan jag steg upp, åkte ut till damen och sedan skulle vidare. Det var ännu mer idiotiskt att efter olyckan inte stå på mig och kräva att bli sjukskriven, kräva att undersökningar blev gjorda. Det absolut största misstaget var att jag inte bad chefen fara åt pipsvängen när han ringde och övertalade mig att komma tillbaka jobbet för att mitt distrikt var så svårt att hitta ersättare till. Varför i hela friden accepterade jag att gå och jobba på det viset? I 6 månader hade jag TENS-plattorna klistrade på nack- och ryggmuskler under arbetskläderna och skyddsvästen. Smärtstillande tabletter fanns det alltid gott om i benfickan vid passets början och inga kvar vid passets slut. Varför var jag så dum? Varför prioriterade jag inte mig själv?
För de som inte fattar vad jag dillar om rekommenderar jag dehär inläggen:
http://sannas-liv-leverne.blogspot.com/2007/02/ups.html
http://sannas-liv-leverne.blogspot.com/2006/10/vinterdck-och-varfr.html
och vill man ha bildbevisen:
http://sannas-liv-leverne.blogspot.com/2007/01/halkvning.html
Så nu ska jag fortsätta sura och plugga och försöka glömma att jag har så ont att jag bara vill skrika
/Sanna som har ont och är på dåligt humör pga smärtorna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch vilken olycka. Tur att du hade bilbältet på (misstänker det för då hade du inte skrivit mer i din blogg).
Satt du kvar i bilen efter olyckan eller reste du på dig innan rtj kom? Gick annars deras uttag bra? Ett felsteg av brandmännen kan ju ge patienten men för livet...
Inte kul att höra om din nacke. Har läkarna sagt att det är wiplashskada?
Grattis till svenskaprovet och jag håller tummarna att du kommer in.
*kram*
Jisses med frågor ;)
Jag var bältad, jag är väldigt noggrann med bilbälte och bevisligen räddar de liv!
Jag satt kvar en stund för jag trodde först att jag satt fast, kunde till en början inte få loss mina fötter som var fastkilade under pedalerna.Det var därför jag blev så ilsk på SOS-operatören när hon envisades med att larma brandbil och ambulans. Det var ju en brandbil jag beställde och inget annat! ;)
Efter en stunds lirkande kom fötterna loss och jag gjorde som jag hade fått lära på körskolan dvs satte fötterna i bilens tak, tog ordentligt spjärn och knäppte upp bilbältet. Därefter kröp jag ut genom det trasiga fönstret så det enda brandisarna hade att göra var att ha ett kort styrkeövningspass med att få bilen på rätt köl så att bärgaren skulle kunna ta den med sig.
Min skada är inte bedömd som en whiplashskada, nackmuskeln på vänster sida var söndertrasad invändigt hela vägen uppifrån nacken ner till sitt fäste i axeln, likaså de nedre ryggmusklerna (filéerna). Man valde att behandla med TENS-apparat och extremt lätt men ändå intensiv sjukgymnastik, för att musklerna skulle läka snabbt och effektivt. Jag har en egen liten teori om att muskeln blev stressad i läkningsförfarandet och att det i kombination med den muskeltyp som min kropp är utrustad med (den bulliga sorten)har gjort att muskeln har läkt ihop fel runt en tjockare nervtråd. Detta med tanke på att jag i februari fick åka ambulans då muskeln hade krampat ihop fullständigt och jag förlorade förmågan att röra mig ordentligt.
Tack för att du håller tummarna för mig!! Nu väntar jag med spänning på v46 för det är då kallelserna till fystesterna börjar spridas!
Skicka en kommentar