Knasigt

att vara tillbaka på en arbetsplats på heltid för att snart säga upp sig. Svårt att hitta motivationen och inte göra patron ur såhär flera veckor i förväg. Känner dessutom att jag nu har hamnat på en helt annan nivå. Jag är ju inte längre en av de där helcivila. Jag är nu i samma fack som de som går utbildning för att hamna i det uniformerade facket. En blivande kollega.

Lite lustigt det där. Jag märkte det tydligt i somras när sommarjobbarna kom och främst då de som kom från skolorna. De bjöds in i kamratskapen bland de uniformerade, det fanns inte den lätta och knappt märkbara distansen som normalt alltid finns där mellan det civila och uniformerade när det gällde dem. Nu känner jag själv att sedan min kommande arbetsplats blivit mer känd så bjuds jag in på samma sätt. Jag har blivit en jämbördig kollega om än att jag kommer tillhöra en annan myndighet.

Lite lustigt för jag såg aldrig skillnaden innan sommararbetarna kom och jag trodde fram tills dess att alla satt i samma båt. Jag studerade det i tysthet och noggrant och jag har inte diskuterat mina upptäckter i någon större utsträckning men jag har förstått att jag inte är den enda som har gjort samma koppling. Fick tom en kommentar om det på ett arbetspass, att jag hade blivit uppgraderad. Det är fler än jag som är skarpsynta.

Jag hoppas att mina talanger kommer mig väl till pass i mitt nya yrkesliv då jag nu effektivt har stängt dörren till SMO-utbildningen. Igår kom bekräftelsepapper från skolan att jag hade valt att avsluta min utbildning och därmed lämnat min plats öppen för en reservintagning. Jag hoppas att jag har gjort en person mycket glad.

/Sanna som kämpar med att upprätthålla ett sken av engagemang där det inget finns