Den stora upprensningen

Det ska bli stora evenemang en kvarter ifrån det lilla huset. Jag har inte tänkt så mycket på det men så var det något i min ögonvrå som fångade min uppmärksamhet. Det putsas, fejas och donas i var enda trädgård längs gatorna i kvarteret. Det är något helt enormt! Man skulle kunna tro att varenda trädgård görs redo för fotografering och publicering i närmsta trädgårdstidning.

Jag var tvungen att fråga min granne som för övrigt bygger hus och har en tomt som ser ut som tomter gör när man bygger hus. Han bara skrattade lite och sade att han hade lagt märke till det beteendet han med. Lyckan var av åsikten att det var väl inte fel om det såg snyggt och prydligt ut när halva kommunen använder kvarteret som parkeringsplats. Det har Lyckan helt rätt i. Det blir dock lite komisk när man ser en annan, renoverande, granne, stapla om en spillhög med brädor i syftet att det ska se prydligt ut. Bryr vi oss verkligen så mycket på vad främmande människor tycker om oss?

I vanliga fall brukar jag vara helt immun mot dylika masspsykoser men igår fan jag mig själv, tillsammans med Lyckan, göra en rejäl uppryckning av husets framsida. Inte för att det var särskilt risigt på något sätt men rabatter och ogräsrens har fått stå tillbaka lite under sommaren. Målning av huset har gått före och det har bara skett grovrensningar för att hålla undan det värsta. Nu är det pedantrensat och vi har lite kvar att avsluta idag men sedan är det verkligen superfint.

Problematiken med att göra superfint i trädgården och rensa upp efter tidigare ägare till huset, är att man får väldigt mycket trädgårdsavfall. Tunnan för det är fylld till bristningsgränsen och den tömdes av kommunen igår, två veckor till nästa tömning. Jag tyckte att jag var smart som tog skottkärran till hjälp men nu är även den fylld. Dagens i-landsproblem kan man tycka. Jag vill dock inte ha en trädgårdskompost. Sådana attraherar sniglar och på hösten får man utan att be om det, igelkottar.

Sniglarna avskyr jag, kottarna däremot, hade gärna fått bo här, om det inte vore för hundarna. Den grå odågan, hanterar igelkottar som en boxare hanterar boxbollar. Jag tycker att det är ett väl hårt öde för sympatiska igelkottar så jag hjälper dem gärna förbi vår tomt innan de upptäcks av hundarna.

Medan jag gick där och rensade, funderade jag på varför vi bryr oss vad andra tycker om oss. Jag kom fram till att jag egentligen inte bryr mig ett smack. Däremot insåg jag att jag är väldigt stolt över vårt lilla hus. Husköpet är den största investering vi någonsin har gjort och någonsin kommer göra. Klart jag vill att alla som ser det, oavsett vem det är, ska tycka det är jättefin och bra investering. För att få det medhållet, måste det presenteras i en bra form. Formen är välunderhållet och prydligt.

Intressant hur man kan vrida och vända på en tanke.

/Sanna som kör upprensningsheat nr2 idag