Denna sommaren har gått i otålighetens tecken. Jag börjar mitt nya jobb i september. Jag ser fram emot det och var jättebesviken när min nya chef ringde och berättade att jag visserligen hade fått en av de få fasta tjänsterna som annonserades ut men att det innebar att jag inte skulle börja förrän till hösten. Överkvalificerad till att sitta i växel var jag visst -tsss! Jag hade kunnat göra det för halva lönen, bara jag kom ifrån mitt, för ett kort tag till, nuvarande jobb!
Hela sommaren har sniglat sig fram och jag har fyllt den med mängder av projekt. Jag håller på att avsluta min andra målsättning för semestern och på onsdag börjar den stora nedräkningen. Då har jag exakt 10 pass kvar på nuvarande jobbet. De kan inte försvinna fort nog. Efter det har jag 1,5 vecka ihop med Lyckan innan han drar på vidareutbildning med sitt jobb och jag lämnas ensam hemma för att invänta start på mitt nya jobb.
Jag känner mig sådär förväntansfull som man gjorde när man började skolan - knasigt men roligt. Jag ser så fram emot en höst med nya kunskaper, nya utmaningar, nya kollegor och möjligheten att gå till jobbet med ett leende. Viss skillnad till det senaste året då jag inför var och vart annat pass, har legat på sängen, haft ont i magen, ibland gråtit och andra gånger undrat över hur jag ska överleva 12h, inlåst på jordens ödsligaste och mest själsdödande arbetsplats.
10 pass kvar! Sedan väntar egenvalda arbetskläder, nya fina matlådor och det där nya arbetet som jag hoppas blir sådär mycket bättre.
/Sanna som blickar framåt och tycker den vackra höstmånaden september ska masa sig hit ögona böj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar