Det var länge sedan jag gav upp på polisens rekrytering. Varje gång hoppades man, sprang som en tok på fystesterna, för att sedan inte komma längre.
Imorgon går jag i en annan riktning och även här har jag sökt ett par gånger, hamnat som reserv och snubblat på målsnöret. De som känner mig, vet att dethär med att snava på målsnöret är en ständig refräng i mitt liv. Det går liksom alltid precis nästan...
Denna gången hann man faktiskt med versen innan refrängen bröt in så imorgon, börjar jag utbildningen som heter Skydd mot olyckor. De flesta kallar den kort och gott SMO och översätter den med brandmansutbildningen när folk frågar.
Det blir främst en fysisk utmaning för mig. Jag är äldre än majoriteten. Samtidigt är det i år, första gången på flera år som jag har börjat knapa in på de tider som jag presterade på löpbanan under gymnasietiden och värnplikten så det är ju inget omöjligt om än tufft.
Intalar mig själv att jag med min ålder har ett försprång på i arbetslivserfarenhet och ledarskapssituationer samt att jag tillhörde de sista på mitt förra jobb som körde brandbilen, kopplade slang och hade den tuffa utbildningen hos brandkåren. Alla erfarenheterna har jag nu nytta av.
Imorgon är det upprop, utkvittering av utrustning och som jag har förstått det, en informationsdag. Lite lagom spänd på att träffa alla och se vilka man ska kampera ihop med i två års tid. Lite känslan som man hade i magen som liten och man skulle börja i skolan.
/Sanna som packar skolväskan som vuxen.
Den långa vägen
19 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar