Saker som inte imponerar

Det finns vissa saker som inte imponerar på mig;

"Jag är egentligen redo för att-göra-vad-det-nu-är-man-ska-göra, på nivå XXX men jag har inte bråttom så jag förblir här."

Bra, du har just informerat mig om att du är i behov av någon annans energi och driv för att komma vidare och att du gärna hakar dig på någon som har det och låter denna dra - håll dig borta från mig!

"Vi kan göra detta tillsammans, det är roligt att åka ut och göra detta ihop!"

Bra, jag känner inte dig, jag är ny och borde således ligga på nivå långt under dig. Vad ska du med mig till då? Ha mig för att kunna visa för dig själv att du är så mycket bättre? Kunna hävda dig själv gentemot andra som har sett dig under lång tid? Har du svårt att komma iväg på egen hand? Vill du ha någon som drar dig? Oavsett vad det är för bakomliggande skäl - håll dig borta ifrån mig!

"Det har fungerat fram till nu men nu fungerar det inte"

Då har det inte funnits tillräcklig grund från början. Allt kan halta, hanka, hoppa sig fram så långt. Sedan kommer det till den kritiska punkten där man antingen tvingas ta tag i grunden och då kommer vidare eller så har du nått din ändhållplats! Vad vill du ha från mig? Hjälp? Konstruktiv kritik? Ömkande? Bara det sista - håll dig borta från mig!

"Jag har inte bråttom för att vad ska man göra när man når sin topp i detta"

Bra, du har just informerat mig om att du håller dig i och kring det du gör. Du har inga drömmar, inga visioner, är inte öppen för nya infall. Du och jag kommer aldrig lira i samma division, för här är drömmarna och visionerna många. Det finns mål men det finns bredd och utrymme för nya saker, upplevelser och infall. Håll dig borta från mig!

Verkar jag sjukligt misstänksam? Verkar jag snarstucken? Verkar jag vara en ensamvarg?
Jag är restriktiv när jag träffar människor som utan att känna mig, vill hitta på en massa saker ihop med mig - lägg av! Jag har varit med alldeles för många gånger när man har släpats med som elev, adept eller personen som ska misslyckas så att den som har släpat med en ska framstå som så mycket bättre. En gång i tiden var jag snäll, accepterande och lät mig utnyttjas för sådant. Idag låter jag det inte ske!

Genom åren har jag träffat på en massa människor som snackar så mycket strunt om att de befinner sig på ditten datten-nivån men egentligen skulle klara av så mycket mer. De kommer ingenstans men vill gärna haka på någon annan, få hjälp av andra osv för att ta sig framåt. På egen hand kommer de ingenstans. Jag har tidigare ställt upp och hjälpt sådana människor, de är enormt energislukande, man plöjer ner massor av tid och sällan till aldrig får de ändan ur vagnen i vilket fall som helst. Du är med andra ord förloraren av tid och energi. Jag är rädd om min energi och tid numera.

Jag väljer omsorgsfullt vilka jag ska samarbeta med. Det ska vara ett samarbete som gagnar båda, inte bara en. Jag har inget emot att samarbeta mot gemensamma mål och i grupp men då ska gruppen hålla samma tempo och alla göra en insats. Det ska inte vara så att en nyttjas som arbetshäst och de andra bara åker med. Jag vill ha något ut av att jobba ihop med andra, det ska leda till att jag utvecklas och lär mig något. Ska jag bara göra skitgörat och andra hela tiden kan vinna fördelar och jag blir utan, då jobbar jag hellre på egen hand.

/Sanna som inte varit imponerad idag