Inte så illa

Jag trodde det skulle vara värre idag än det är. Trodde att musklerna skulle vara stelare och ömare än de är. Igår när jag vaknade efter passet så var vaderna stela och det kändes definitivt i knäna att jag hade sprungit 18km på ren asfalt men i övrigt var det rätt lugnt. Under nattpasset kände jag hur kroppen började stelna till lite men det räckte att jag rörde på mig en halvminut så var all stelhetskänsla väck och jag tacksam. Föraningarna om att att det inte skulle bli fullt så lätt idag kom imorse när jag skulle kliva ut ur Wee.

Lårmusklerna var så stela och ville inte röra på sig alls. I vanliga fall känner man ju mest av muskulaturen på lårens framsida när man har den typen av träningsvärk men nu värkte det även på baksidan och nere vid fästena vid knäna. Jag tycker att den värken är den vidrigaste. Att komma ut ur bilen var väl inga större problem men att räta på sig - fy för den lede! Det var lite bättre när jag vaknade vid 15:30-tiden men jag hade helst sett att den försvann helt.

Man ska väl egentligen inte kinka om det för träningsvärk är bra värk. Den kommer ju ur något gott! Man blir lite pipig inför sista nattpasset - en pipig liten zombie. Orkade i princip bara sitta framför datorn och flumma lite den knappa timme som förflöt från det att jag slog upp ögonen tills det var dags att dra på sig jobbkläderna och köra. Hade ingen aptit heller så jag har min frukostmacka med mig och ska avnjuta den så fort magen meddelar att den är intresserad av mat.

Ser fram emot nästa veckas träning som börjar redan imorgon och då är det 10km som ska tillryggaläggas. Men det får bli när jag vaknar efter jobbet denna gången. Får se om grå ska följa med. Får kika på om rodnaden i ljumskarna har lagt sig på honom. Han verkar faktiskt inte bry sig om det alls. Det är väl mer vi klemiga människor som inte fixar sådant. Jag fick skav vid den ena armhålan och drog mig faktiskt till minnes att jag läst någonstans att det var bättre att ha en bra t-shirt istället för linne när man skulle springa långt. Får testa min Better Bodies-topp nästa gång även om jag misstänker att sladden till Nanons hörlurar var en bidragande skurk till det hela och det är skönare med linne än t-shirt!

/Sanna som kämpar vidare för att klara Lidingöloppet