Buren har kommit!

Jag antar att alla noterar entusiasmen och ivern ifrån Grås sida...
Som jag misstänkte väckte poståkeriet mig en stund innan deras kl 12-deadline. Mannen som körde var förvånansvärt trevlig. min erfarenhet av poståkeriet är annars en stressad människa som kastar över kvittensblocket och är borta samma sekund som man har skrivit under men den här mannen hade tänkt till. Till att börja med hade han parkerat vid garaget eftersom han tänkte att jag nog ville ha ner buren där. Snällt men det ska grejas lite, det är inte bara att lyfta in den för då kan det sluta som hos en viss polishundförare (jag skrattar så jag får ont i magen åt det burlastningsmomentet) och jag har inte köpt en bur för dyra pengar för att sedan köra den raka vägen till SYSAV =0>

Jag kände mig inte i mitt trötta och yrvakna tillstånd beredd att ta itu med montering. Lägg till en mage som skrek av hunger, illamående pga smärtstillande tabletter och redan tidigare upparbetat agg mot poståkeriet så blev resultatet att buren fick åka upp till lägenheten och nu kammade mannen från poståkeriet hem pluspoäng efter pluspoäng. Först släpade han buren på palltruck från lastbilen till porten. Väl inne genom porten kunde det bara konstateras att vår hiss inte var byggd för att ta engångsvarianten av europapallar, det saknades den magiska centimetern för att pallen skulle gå in i hissen. Mannen från posten visade då prov på serviceanda som aldrig tidigare skådats på poståkeriet. Han hjälpte mig att lossa buren från pallen, lyfta in den i hissen OCH han tog pallskrället med sig!!! Det enda som hindrar att han får guldstjärna för sin insats är att han drog buren över klinkergolvet utan någon form av skydd emellan så jag såg för mitt inre hur färgen skrapades, där blev ett pytteskrap men i perfektionens värld är det tillräckligt för att förlora guldstjärnan.

Han frågade om jag behövde hjälp med att få in buren i lägenheten men vid det laget så hade ställt den fint på en del av embalaget i hissen och då kunde jag hantera den på egen hand. Wellpapp har ju den braiga effekten att man kan dra det över klinkergolv så när jag inte kunde lyfta så kunde jag dra och när postsnubben inte var med så höll sig Grå lugn och satte sig ute i trapphuset och studerade eländet efter det att jag hade öppnat lägenhetsdörren. Min bur försvann förresten med hissen i ett par minuter.

Jag har en relativt ny grannfamilj som inte har fattat det där med vardagsmotion riktigt. De åker alltid hiss trots närheten till marken och naturligtvis skulle de åka hiss när jag skulle lasta av buren. Först åkte de hiss ner och då stod buren kvar i hissen. Lagom tills världens långsammaste hiss hade hunnit upp igen kom de tillbaka in och skulle åka hiss upp igen. De står och hamrar på hissknappen i entrén och jag försöker lasta av min bur och så uppstår momentet då hissdörrarna står och rycker och försöker stänga sig och jag hela tiden stör sensorn så de förblir öppna. Ropade åt dem att lägga av men det fortsatte att hamras på hissknappen och så fort jag och buren var ute åkte dörrarna igen. Det roliga i kråksången är att de hade garanterat hunnit både upp och ner säkert 10 gånger till fots på den tiden jag behövde för att lasta ur - suck!

Men nu står buren i hallen och Grå vaktar/sover intill den. Jag ska sova en stund till, för jag känner mig fortfarande vimmelkantig. Det står tvättstuga och burmontering på eftermiddagens schema. Det stod hundträning för instruktör fram till midnatt men den superbraiga instruktör som jag hela tiden har velat ha och nu har fått löfte att träna för, var lite tidsoptimist när han bokade in oss så vi har skjutit på det hela lite. Det blir till att fortsätta träna på egen hand och visst ger det resultat. Igår när vi tragglade med koppelövningar så gick Grå superfint vid min sida och hade fin kontakt för första gången. Jag var sååå stolt över oss! Men nu - sängen!

/Sanna som ska snooza en timme!