Dag 4 med Weimz

Nu börjar han känna sig säker illbattingen, saker som tidigare har fått honom att reagera, ignorerar han nu och han testar, testar och testar gränserna, tålamodet och möjligheten till att bänja på de nya reglerna i hans liv. För det finns sådana och han tycker att de är alldeles för många och jag skulle kunna skapa många fler. Någonstans måste man börja och när en 13 månaders upprorisk tonåring landar i ens knä lite oplanerat så finns det ingen riktigt bra ände att börja i så man famlar lite i mörkret och jag har en magkänsla av att jag har börjat i mitten av trasslet och det vette sjutton om det blir bra.
Men han är faktiskt inte bara jobbig, han är faktiskt väldigt duktig mellan varven. Vi var hos veterinären andra dagen pga en innerögonlock som har vridit sig utåt och han var fantastiskt duktig. Låg ner i undersökningsrummet och tog det lugnt medan vi väntade och var fantastiskt duktig när veterinären rotade i hans öga med både fingrar och pincett. Jag vet små lurvtrasor till hundar som man skulle behöva belägga med munkorg och pressa ner på en brits för sådana manövrar men han satt så snällt och bara fann sig i ödet. Inga morrningar, ingenting alls och veterinären tilldelade en guldstjärna i uppförande. Plus beröm för att han var en vacker hund och det är han.Det är en väldigt trevlig hund på många sätt och vis. Positiv och glad, älskar allt och alla. Han är fullständigt orädd och följer med precis överallt och bryr sig inte bara han får vara med. Jag gick ut på en brygga med honom igår och han brydde sig inte för fem öre att materialet under tassarna förändrades, att det kluckade under honom osv. Lugn inomhus är han också nu när han har fattat att vi inte busar inomhus. Ligger mest på sin filt och vilar. Hans stora nackdel som jag kan se det just nu är att han inte är van vid att vara själv och det måste faktiskt en hund kunna vara. Jag vet inte om det är något han kommer kunna lära sig. Han var själv i en timme härom dagen och då hade han rivit ner de galler som skulle hålla honom i hallen och krupit upp i sängen.Inatt ska han vara hos lilla x-kombon och hennes fina vovvar. Jag hoppas att det går bra. Hennes hundar är ju sociala och Weimzen älskar ju alla men är lite burdus i sin sätt att visa uppskattning. Hoppas den kaxiga lilla Sheltien sätter honom på plats. Vi väntar tyvärr fortfarande på Haltin som uppfödaren skulle skicka ner. Han drar fortfarande men är något bättre och jag antar att man inte kan kräva hur snabb förändring som helst när man går från att aldrig använda koppel till att alltid göra det.
Vi var på stranden igår och jag utmanade ödet genom att släppa honom och låta honom springa av sig. Det är speed i Weimaraners! Påminner mycket om en Greyhound när de kommer forsandes i högsta växeln och lyckan över att få springa går det inte att ta fel på. :0) Han var så nöjd efteråt.
och ja, han är en tvättäkta pajas när han grejar runt och har en obetalbar mimik när han grejar runt. Man skrattar gott men det verkar inte han bry sig om alls. Han är bara lycklig!

/Sanna som försöker få situationen under kontroll