Tackade nej

Härom dagen blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att ta mig an denna vackra grå herre - en omplacering. Jag funderade noga och kritiskt, stängde porten till känslorna som svallade pga tragiken som omgärdade det hela och var kliniskt realistisk. På den rent egoistiska sidan fanns argumentet - jag vill ha en valp. Jag vill ha valptiden även om den är jobbig och kräver mycket av mig.
På den praktiska stod det väldigt många argument emot - hunden behöver en person att vara trygg hos och den ska helst kunna vara nära den personen hela tiden såhär i början och det är inte möjligt som jag arbetar. Jag letar efter hundpensionat/dagis för de få dagar i månaden det kolliderar fullständigt med arbetet och än så länge har jag ingen plats.
Att lämna en hund som behöver trygghet och mycket miljöträning på ett pensionat med massor av hundar är inte en bra lösning.

Det var realismen som talade när jag ringde och meddelade mitt beslut. Nu var ju inte jag första alternativet utan snarare sista och det var rätt skönt att höra för mailet med frågan var ytterst kort och lämnade fler frågor en svar. Jag vill verkligen ha en vacker grå hund men jag har redan haft en omplacering och vill inte gå igenom den processen igen. Nu har allt löst sig till det bästa för den ståtlige herren och jag hoppas att han slutligen lär sig att Frolic är något av det bästa som finns för en vovve.

/Sanna som hoppas att allt har löst sig till det bästa