Jag masade mig upp och iväg till den Valputställningen i Malmö idag.
Givetvis var alla rasklasserna redan över när jag kom och endast "Bäst i Gruppen" och "Best in Show" samt finalen i juniorhandling återstod. Det blev en glad överraskning när det drogs igång en liten uppvisning med räddningshundar och två hundar ifrån hemvärnet. Den ena var specialiserad på att söka efter vapen och amunition.
Juniorhandlingen var något av det segaste jag har varit med om, den engelske domaren var petig och eftertänksam och ungdomarna som gjorde sitt bästa för att visa att just de var den bästa handlern och förtjänade förstapris, var inte heller snabba - seeeegt!
Till slut kom klasserna igång. Först var det en syskongrupp och jag som trodde att schäferfolket skulle leva rövare som vanligt fick alla mina fördomsfulla tankar på skam för det visade sig att det var en annan vanligt förekommande stor hunds supportgrupp som betedde sig på ett sätt att de nästan hade kunnat gå med i vilken fotbollshulliganshop, när som helst. Gap och skrik på hundarna som var inne i ringen och skit i att det satt folk längs sidan och tittade, det är bara att knöka sig in och ställa sig ivägen, putta gärna omkull en unge eller två och glöm för fasiken inte att trampa på den stackars hunden som hade lagt sig tillrätta och sov gott. Lite poetisk rättvisa var det dock när hundarna de hejade på åkte ut ur ringen nästan lika fort som de hade stigit in!
Mina fördomar kring schäfergruppen är faktiskt inte helt ute och reser. Man vet alltid var det gänget håller till när man stiger in på ett utställningsområde. Det är det hörnet på området där det råder ett enormt debackel samtidigt som man ser någon form av mänskligt lämmeltåg i fullt sken runt ringens utsida. Varför denna cirkus? För att någon har för sig att en schäfers öron måste stå upp hela tiden och att den måste se uppmärksam ut. Den typen av hjälp från utsidan är egentligen inte tillåten men av någon underlig anledning kommer de undan med det år efter år. De har också alltid en dubbelt så stor ring som alla andra raser, vilket onekligen kan ses som orättvist eftersom andra hundar i samma storlek som schäfern men i samma gruppindelning ska visa rörelse på betydligt mindre yta...
Jag är ingen Harcore-fantast av hundutställning. Den lilla Elaka häxan från norr var det och kuskade land och rike runt med familjens två skotska terriers. Själv tröttnade jag efter de första utställningarna. Skotten den äldre avskydde utställningarna och kunde inte komma fort nog in i bilen efteråt, skotten den yngre älskade det och jag höll på att bli helt knäpp på allt trimmande, borstande, hårsprayande och vaselinkletande för att uppfylla något bisart ideal som någon hade tillskrivit rasen med en halv evighet tidigare. Men det är ju kul att titta på andras hundar och slippa piffandet själv.
Jag kan faktiskt tänka mig att ställa ut framtida vovve på någon enstaka utställning. Mest för att få veta vad en domare eller två tycker om den. Men det blir inte mer piffning än ett bad och snabb borstning hemma innan jag åker.
/Sanna som höll tummarna för Weimizen´, Tollaren och den bedårande lilla Fridolf som blev BIS
Sommarböcker
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar