Bra dag!

Idag har jag fikat med favvo-MPn! Det blev äntligen av efter lite mer än 1 år och förra gången vi träffades hade vi inte setts på 6 månader. Förbaskade MPn studsade ju in och ut över landets gränser som värsta hoppjerkan! Men nu vet jag var jag har honom, säkert inlåst på PHS i 08-land! och för evigt förlorad till 08-landets flickor.... Haha!

Favvo-MPn är som den mycket speciella och fantastiska bror som jag alltid har velat ha istället för det psykopatiska elaka stycket till bror som jag faktiskt fick. Det är alltid roligt att träffa favvo-MPn och man blir alltid så inspirerad av hans lugna och positiva attityd. Idag satt vi och diskuterade hur man ber människor att fara åt pipsvängen på ett sådant sätt att de ser fram emot att träffa en nästa gång och vi hade en händelse på min arbetsplats som exempel. Det gav upphov till många roliga vändningar och skratt.

När MPn hade gett sig av mot sitt tillfälliga hem för vila inför kvällens SAO-runda i polisbil (jag är så avundsjuk!!!!!) begav jag mig till gymmet igen och nej jag är inte galen! Jag tror på att fortsätta träna när jag har träningsvärk/gott samvete, då håller musklerna igång och blir inte svullna och hårda och den ökade blodgenomströmningen som träningen ger, gör att slaggprodukter kommer ut ur systemet snabbare. Första gången jag hörde talas om teorin tyckte jag att den var galen men en löjtnant tvingade ut oss att springa 5km dagen efter för-länge-sedan-förträngt-hur-många-mils snabbmarsch och stela muskler som de första två km skrek och stretade emot, blev efterhand mjukare och till sist var de som vanligt. Noggrann utsträckning av dem efteråt och sedan var musklernas minne av marschen bortblåst, i hjärnan satt det dock kvar betydligt längre...

/Sanna som har haft en bra dag och nog åt en bit morotskaka för mycket