Då var det gjort!

Jag har varit på fystest - de körs denna veckan och vilken dag av de två som jag har varit iväg är ganska irrelevant. Jag var väldigt nervös dagen innan och var på ett extremt otrevligt humör och inte blev det mycket bättre när jag gick upp på morgonen för att äta frukost och köra iväg. För varje mil som jag närmade mig testorten funderade jag på att vända bilen och köra hem igen, jag kände mig som en hjort i strålkastarsken men fram kom jag till slut och hamnade rätt på första försöket. Jag kom samtidigt som en annan tjej och vi hjälptes åt att hitta till rätt dörr. Hon tyckte det kunde ha skyltats bättre och jag skojade om att det var första gallringen i fystestet - att faktiskt hitta rätt på idrottsanläggningen.

Rekryteringspersonalen var otroligt trevliga vid inskrivningen och frågade om man var nervös och för vad. Jag erkände utan omsvep att löpningen var min fasa. Tjejen undrade varför och jag svarade ärligt att min styrka ligger i kortare distanser. Hon kontrade med att då visste jag ju hur man accelererade om det skulle behövas. Därefter var det samling, presentation av alla från rekryteringen och indelning i löpgrupper. Instruktören var otroligt bra och påpekade vikten av att vi peppade varandra. Vilket vi fick testa innan löpbanan beträddes. En positiv uppgift fick jag reda på som gav mig lite hopp. Tiden att klara var inte 10 minuter som det står på polisens hemsida, den var 00:10:15.

Jag hade valt gruppen som precis skulle klara det och det var jag glad för. Jag siktade in mig på en som sprang cirka 50 meter framför mig och sedan jagade jag den personen hela loppet. Min strategi höll på att slå fel när en person framför mig bara tvärnitade i spåret och jag var på väg in i vederbörande. Jag vrålade att människan skulle komma ur spåret och då började den stackars uttröttade varelsen röra sig framåt igen men det tog dyrbara sekunder att knixa förbi. En av instruktörerna stod och ropade ut mellantider och när jag fick den sista ropade han 9:23 och jag insåg att det fanns en minimal chans att klara det. Tack vare en en stabil hejarklack, en sista spurt och en instruktör som talade om för mig att pinna på det lilla extra ramlade jag in innan tiden hade gått ut =0) Men tro inte att man kan ligga och flämta i gräset när man är klar, det är bara att kravla sig upp och återgällda hejarklackstjänsten till de övriga.

Harrestestet och dockan gick utan problem och det var ju de två delarna jag inte var så nervös över. Vi var en bra grupp som hejade på varandra och stöttade och vi fick beröm av rekryterarna för det. Det hela avslutades med en liten samling och klart är att det hade varit lite roligare om det hade gått vägen förra terminen. Såhär ser det ut för oss som söker till vårterminen 2009 - 7211 personer sökte, 2200 blev kallade till fystest, av det ska det bli 900 som kallas till centrala tester och efter det erbjuds 350 plats på PHS. Jag tänker dock suga länge på karamellen att jag klarade det. Nu ska jag bibehålla min fysstatus och förhoppningsvis bättra på den. Jag är nämligen 100% beredd att lämna in en ny ansökan till hösten och då blir det fystest igen - hur vidrigt jag än tyckte det var så är jag beredd att göra det igen och igen och igen tills dess att jag blir antagen!

Några tack är i sin ordning!
Tack nr 33 för att du var en sådan excellent liten draghjälp ute på löpbanan.
Tack nr 3 för bananen, sällan har en frukt inhalerats med sådan hastighet och varit så välbehövd!
Tack nr 57 för hejarklacksinsatsen och nr 15 jag håller tummarna för att allt går vägen för dig med den stora omställning som det hela innebär! Sedan var det en enormt lärorik och trevlig dag på alla sätt och vis.

/Sanna, mer taggad än någonsin