Uniformer

Jag har längtat efter ett bad riktigt länge nu och igårkväll drog jag iväg till lägenheten jag passar och lånade badkaret. Låg där i karet och njöt när min dumma lilla mobil började plinga. Första gången lät jag mobilsvaret ta det, men det började ringa omgående igen så jag antog att det var viktigt och svarade - dumt! Det var en av mina bekantskaper som jag håller i yttersta ytterkanten av bekantskapkretsen. Jag gör det med flit också, egentligen är det inget fel på flickan, hon är trevlig, intelligent och man trivs med hennes sällskap. Det är bara ett enda fel med henne, hon är vad jag refererar till som "uniformsk*t". Förlåt jag är flicka, jag ska inte använda sådana ord, ber tusen gånger om ursäkt. Men det är vad hon är. Hon raggar killar i uniform på löpande band, de avverkas i rasande hastighet och sedan drar hon vidare mot nya jaktmarker. Jag har en ganska stor del av min vänskapskrets som jobbar inom uniformerade yrken och jag är rädd om mina vänner. Hon har ganska länge försökt komma på olika sätt att komma i närheten av dehär personerna. Tyvärr står jag emellan och det kommer jag fortsätta göra så länge jag kan och förmår, jag vet vad det är som driver och det ska f*n inte hända om jag kan sätta stopp för det. Den skiten kan hon hålla på med någon annanstans, mina vänner ska inte såras och lekas med för hennes bisarra nöjes skull.

Jag låg och funderade på det där rätt länge efter att samtalet var avslutat. Vad är det med uniformer som gör vissa människor som galna? Det är inte första gången jag reflekterar över ämnet. Det började jag göra för många år sedan när jag hade en dåvarande som var officer. Inför de frackmiddagar vi deltog i (finns ju en del inom studentvärlden) frågade alltid flickorna om han skulle komma i uniform och jag svarade uppgivet ja. Min största önskan var att grabben skulle dra på sig en frack och vara som alla andra och inte dyka upp i sin mässdräkt. Orsaken till min önskan var att det äcklade mig att se hur många tjejer bjöd ut sig fullständigt för honom och de gjorde det av en enda orsak, han bar uniform. Jag är absolut inte av den svartsjuka sorten, tvärtom, en del är av åsikten att mina pojkvänner har på tok för fria tyglar - det kallas tillit mina vänner och jag har aldrig någonsin blivit bedragen. Jag visste att han inte hittade på dumheter. Tyckte mest att det var tragiskt att se flickor bete sig på det sättet. Jag har vridit och vänt på dehär funderingarna flera gånger, för precis som att det finns flickor som faller som käglor för uniformer så finns det pojkar i uniform som utnyttjar det och jag vet inte vilket jag tycker är värst eller mest tragiskt. Om så mycket av intresset kring en person hänger på vad vederbörande har på sig på jobbet så borde man kanske fundera på vart ens prioriteringar ligger.

Det är inte bara tjejer, killar är banne mig lika illa. Jag har slutat säga att jag ska söka polishögskolan när jag går på dejt med någon jag inte känner så väl. Varför? Det tar en microsekund innan innebörden av ett sådant uttalande tränger in och sedan kommer det något dimmigt i blicken och ett "åhhh, intresserad av uniformer, batonger och handfängsel...." ofta med en sexuell underton eller anspelning som får det att krypa obehagligt i kroppen på mig. Sedan spenderar jag resten av dejten med att bäst fundera ut hur jag aldrig mer ska behöva prata med killen igen - någonsin! Kalla mig känslig och lättstött om ni vill, jag bryr mig inte. Men en del som fram tills den stunden bara varit lite till halvintresserade, blir plötsligt helintresserade, bara av en enda orsak - uniformer!
Det kanske är fel på mig för att jag inte ser uniformen, för att jag alltid tittar förbi den och på människan som bär den. Men det är personen jag finner mest intressant. Jag tycker om att lära känna nya människor och prata om intressanta saker, lära mig nya saker och få nya perspektiv. Skulle jag bara gå efter folks arbetskläder skulle jag bli oerhört uttråkade och finna det hela ointressant på mindre än 5 minuter. Det spelar ingen roll vad personen har på sig när han/hon jobbar, det är vad de gör som är det intressanta och viktiga.
Jag har försökt att förstå vad som gör uniformer så speciella men misslyckats. Kanske för att jag är uppvuxen med uniformspersedlar drällandes i mitt hem och jag har sett en del av baksidan av vad det innebär att bära uniform. Jag var inte speciellt gammal första gången jag hittade en tjänsteoverall i tvättstugan täckt av sot, blod och allsköns sörja. Jag har själv burit uniform tidigare och jag ser det för vad det är - arbetskläder!
Tala om för mig varför det skulle vara en enorm skillnad på en av uniformerna på bilden nedan och när du ändå är igång, förklara gärna vad grejen med uniformer är. Jag ser det inte och förstår det inte!

/Sanna som är alldeles rysligt fundersam kring det hela