Oj rubriken lät som om jag hade en gigantisk drös av den varan - men det har jag inte, i alla fall inte när det gäller riktigt nära vänner. Men helt fantastiska och underbara är de på alla sätt och vis. Jag har precis haft två otroligt givande telefonsamtal.
Det första var faktiskt jag som svarade på en god väns efterlysning av mig. Jag sa som det var att jag inte har orkat vara social sedan sommaren. Vi småpratade om ditten och datten som man gör när man inte har hörs på ett par månader. Jag berättade om mina framtidsplaner och fick "självklart att du ska göra det, kommer passa dig skitbra" till svar - man blir glad över att få den typen av stöd. Det betyder mycket när man jobbar i motvind.
Till slut kröp det egentliga ärende för efterlysningen fram - någon vill att jag ska krypa i de gröna kamouflagekläderna igen och göra lite nytta. Rätt lustigt att det erbjudandet kom just nu när jag under en tid har funderat otroligt mycket kring min värnplikt. Jag lovar att fundera kring det riktigt noga.
Det andra erbjudandet om lektioner tackar jag ja till på stående fot eftersom det innebär att jag får de där extra bokstäverna på körkortet som jag så länge har velat ha.
Där kommer det andra samtalet in i bilden, nästa vän är otroligt stöttande och tycker att det hela är en otroligt bra idé. Samtidigt har samma person rätt bra koll på mig varpå min MSN snabbt fylls med länkar till samtliga relevanta blanketter och de under samtalets gång fyllts i och skrivits ut. Så nu är det bara läkarbesök och postning av papper som gäller. Sedan är det full fart framåt, eller nja, krypkörning. Man ska vara försiktig när man lär sig nya saker.
Jag vet inte hur jag har förtjänat så goda nära vänner som jag har, men ni är helt fantastiska när det gäller uppbackning. Det klämtar ett litet ljus där långt borta och det finns väl en viss risk att vinden blåser ut det eller att det är ett tåg som kommer mot mig. Men nu finns det i alla fall lite hopp om bättring i en pestig situation.
Idag är en bra dag och jag känner att allt kommer lösa sig till slut bara jag ger mig till tåls ett litet tag till och bara jag lyckas hålla motivationen uppe. Det är dags att plocka fram lite pannben och lägga i en extra växel - äntligen har jag hittat lite motivation av den positiva energirika sorten!
fredag, november 10, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar