Aj...

Det gör ont lite varstans i min kropp just nu på både gott och ont. Det som är på ont är att mitt huvud gick i närkamp med damens igårkväll när jag skulle kvällsfodra. Det var ett sådant där dumt ögonblicksverk som får ömma konsekvenser. Jag hade inte min uppmärksamhet på damen och hon vispade till med skallen. Jag gick ner för räkning så det bara stänkte om det och skrämde damen i processen. Tyvärr befann sig damen dessutom i ett läge där hon inte kunde backa så jag var nära att få en extra smocka av ett framben. Men jag kom på fötter igen. Mådde otroligt illa resten av kvällen och när illamåendet tilltog och smärtorna i skallen blev väl häftiga, blev jag orolig att det faktiskt kunde vara något allvarligare. Ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte att jag skulle ha antingen någon hos mig alternativt åka in till sjukhuset. Jaha otroligt lätt fixat 23.30 på kvällen när man bor ensam i ett hus ute på bonnalandet. Köra bil var inte ett alternativ av många skäl bla att det blixtrade framför ögonen. Det löste sig till slut men jisses vilket mixtrande det blev. Det verkar dock inte vara hjärnskakning och jag ska unna mig ett par timmars sömn så fort jag har skrivit färdigt, det blev inte så många inatt...


God smärta då - tja, det är måndag och fröken fräken masade sig, trots enorm trötthet, upp och iväg till styrkeyogan. Idag var det sjukt smärtsamt större delen av passet. Jag var och styrketränade i lördags och körde väl inte helt snällt, vilket jag givetvis betalar för i form av träningsvärk. Den typen av stela osamarbetsvilliga muskler i kombination med yoga tar onekligen smärta till en ny nivå.
StyrkeYogan går ju ut på att man gör en rad olika asanas/övningar i följd och ett visst tempo i kombination med att man har rätt andningsteknik. Hela tiden har man sin egen kropp som motstånd och när den inte samarbetar blir det lite jobbigt. Idag ville inte min bröst- och axelmuskulatur vara med alls. Jag var sådär måttligt road när musklerna stretade emot allt vad de förmådde och jag mentalt pressade på för att det minsann skulle fungera. Efter nästan en timmes inre kamp där det psykiska mötte det fysiska, gav slutligen musklerna upp. Problemet var att de gav upp fullständigt, smärtan släppte och minuten senare ville kroppen inte mer. Jag hade lite längre djupavslappning på slutet än de övriga deltagarna idag...
Ska jag vara riktigt ärlig är det för djupavslappningen jag började gå dit för från allra första början. Man ligger där helt avslappnad under en gosig filt, helt varm och tillfreds och låter den mjuka musiken ta en bort till helt andra platser. Ibland har jag inte lust att sätta mig upp när instruktören säger att det är dags att komma tillbaka. Jag vill vara kvar på det varma sköna harmoniska stället där jag bara kan njuta. Jag vill inte alls tillbaka till den kalla ruskiga höstdagen med alla måsten.

Nu ska jag sluta gnälla och ynka mig. Istället ska jag ta en varm dusch och sedan krypa ner i sängen och sova lite. Efter det väntar studier och boxträning...