Kan man vara kompis med sitt ex?

Jag har suttit och funderat på det en del idag. En del av mina vänner och bekanta har sådana där jobbiga uppbryt som slutar i helt otroliga Hollywood-scener där hela bekantskapskretsen anlitas till att komma på brådstört och hjälpa till med bodelningen på fem röda eller att man står och argumenterar med deras ex för deras räkning eftersom parterna vägrar prata med varandra och i barnsliga hämndaktioner har bestämt sig för att inte lämna tillbaka diverse tillhörigheter - jag har aldrig fattat hur de lyckats få till det till den milda graden.
Där brukar det vara ganska solklart att de aldrig mer kommer yttra ett säger ett trevligt ord till varandra och man får höra både den ena och andra spydiga kommentaren när deras ex går vidare med sitt liv och träffar en ny
Sedan har man de paren som man undrar om de har separerat/gjort slut, är tillsammans igen eller vad som i hela friden pågår. De ringer runt till alla och säger att de har gjort slut, men fortsätter att hänga ihop precis som vanligt, mycket förvirrande för en som inte hänger med i alla turer alltid - nämligen jag.
De här människorna umgås precis som de gjorde när de var tillsammans, de är ute och fikar, käkar middag ihop och gör massvis av saker tillsammans hela tiden. Det enda som skiljer från när de var tillsammans är att de nu (om de var samboende innan dvs) har separata boenden. En del av dem fortsätter dessutom att umgås på det viset när de har skaffat nya förhållanden - det här tycker jag personligen är obehagligt och helt vrickat.

Jag står nog och balanserar på en tunn linje här. Jag har kontakt med mitt ex men det är en väldigt sporadisk sådan och det som mest diskuteras är den fd gemensamma katten som jag utan diskussion gav honom egenvårdnad om när jag flyttade ut. Kattskrället avskyr mig och var äckligt nöjd när jag efter mitt och exets beslut om separation, flyttade ut på soffan medan jag letade bostad. Det innebar att hon hade sin husse och sängen helt för sig själv.
Vi träffas någon enstaka gång för en fika men ärligt talat känns det ganska ding att fika med sitt ex och diskutera sitt nya liv med honom, även om det kan vara lite småroligt ibland. Idag var en sådan dag. Jag var hemma hos honom och hämtade en dator och vi tog en snabbfika, man pratar lite ytligt om ditten och datten och sedan brukar vi lite halvpikande fråga varandra hur det går med kärleken. Tycker det är rätt kul att lyssna på hans utlägg kring tjejerna han dejtar. Idag hade han tydligen avpoletterat en och skulle ut på dejt med nästa. Jag har inte sagt ett ord om att jag är medveten om hans existens på en dejtingsajt och han har inte sagt något om det heller, även om han erkände att dagens dejt hade han fått kontakt med över nätet - var tvungen att bita mig hårt i tungan för att inte röja mig, log bara lite roat och fick brått iväg ut till bilen.
Jag har inget otalt med mitt ex och det finns därför ingen orsak till att vara otrevlig. Den enda gången jag har härsknat till på honom var när han duktigt drängfull tog kontakt över MSN och tyckte att han kunde komma och hälsa på för gamla minnens skull. Jag tackade bestämt nej till de dumheterna varpå han svarade att han skulle bara dra på sig MC-stället och ta ut hojen så var han på väg. Det tog hans spritdränkta hjärna en stund att inse att jag faktiskt skulle ringa polisen och anmäla hans eventuella fyllekörning om han gjorde det. Jag drog en lättnadens suck när han kopplade ner MSN med intentionen att gå och lägga sig. Jag antar att det summerar ett svar på min fråga - man kan vara på "speaking-terms" men man ska inte umgås med sitt ex...














Dagens bild får bli på Yris, den fd katten ;)