""Man blir vad man äter" och "man blir som man umgås" - alltså blir man som en smörgås!" - den här underbara slutledningen satt två kompisar till mig och vred och vände på klockan fyra på morgonen efter en bra fest. De är civilingenjörer båda två och lever för slutledningar och teser på det mesta här i livet. Ibland är det riktigt underhållande andra gånger tar man ifrån dem whiskeyflaskan och lämnar dem därhän.
Men det första - man blir vad man äter - den gillar jag. För ärligt talat, vem kan man skylla på när ens kropp blir förslappad och extrakilona trillar in? Jag har spenderade en tid med att tröstäta och det i kombination med att jag inte längre är ute och går 4 mil per natt, börjar onekligen märkas enligt mig. En av bästa vännerna säger att det inte gör det, men han är man och alla män som vet sitt eget bästa, verkar veta hur man duckar den typen av samtal, alltså tror jag inte på honom ;). Jag har jättekul åt folk som hittar på alla möjliga ursäkter för sin övervikt, i regel avslutas ursäkten med - "men nu ska jag igång och träna och då kommer allt att lösa sig. Speciellt det sista brukar resultera i att jag verkligen måste tänka till innan jag öppnar munnen, vill inte vara elak nämligen. Tycker det är helfestligt med folk som tror på att sådana saker löser sig bara för att de köper ett gymkort och byter ut lunchen mot en sallad. Här kommer ett obestridligt faktum. Man går inte ner i vikt bara för att man äger ett gymkort - man måste faktiskt bege sig dit och träna också och inte bara stenhårt en dag varannan månad utan regelbundet. Sedan mår man inte bra av att skippa måltider, kroppen behöver mat. Att göra drastiska kostförändringar är inget bra och att inte äta tillräckligt resulterar bara i ett man småäter och så går man upp i alla fall.
På måndagar när jag har yogat färdigt, brukar jag kollidera med en bekant till min mamma i omklädningsrummet. Hon är väldigt rund och brukar beklaga sig över att hon inte går ner. Sedan brukar hon gå upp på vågen, sucka uppgivet för att efteråt göra sig iordning. Jag vet att den här damen har ett mycket stillasittande arbete och en ännu mer stillasittande hobby. Personligen tycker jag att hon borde röra lite mer på sig och se över sin kost, hon tycker att allt som innebär att man rör på sig är störttråkigt och mat har jag slutat diskutera med henne eftersom hon påstår att maten inte blir god om man inte har den fetaste creme fraichen och riktigt smör. Men hon tränar en dag i veckan - vi ger henne en liten eloge för det.
Jag vägrar gå upp på den där vågen. Jag kör på hur kläderna sitter och just nu kunde det ha varit lite bättre, men det löser sig snart, tränar väldigt mycket och har äntligen fått hejd på olaterna vad det gäller maten. Förutom de fåtalet gånger jag hänger mig till tröstätning (sker inte särskilt ofta alls, flera år sedan sist) är jag rätt noga med vad jag stoppar i mig det enda jag beklagar vad det gäller mina matvanor är att jag inte kan låta bli kombinationen pizza och öl och att jag aldrig lyckas beställa morötter* istället för pommes.
Jag håller lite koll på vilka mattrender som gäller, är dock ingen fanatiker. Det är rätt kul att se vilka "dieter" som ligger i ropet. En som har varat länge men som nog fick sig en törn vid den senaste "larmrapporten" är GI-"dieten" Jag tycker att det är störtkul att man har omvandlat kostråd till diabetiker till en "diet" och gjort en hype runt det hela. Det är GI hit och GI dit och ständiga artiklar om vad som är bra respektive dåligt med den. Det senaste var i helgen när man i en tidningsartikel påstod att GI-mat gör en dum eftersom den inte innehåller tillräckligt mycket av de kolhydrater som hjärnan behöver och att detta var särskilt skadligt för kvinnor - jaha finns det något man får följa, äta som inte är skadligt, resulterar i cancer eller ond bråd död? Jag tror att jag fortsätter på mitt egna tidgare utstakade spår - mycket grönsker, kött och så något i form av ris eller pasta till det. Enkelt när det är tidsbrist och lite lyxigare när man har tid att stå i köket och naturligtvis utrymme för lite skräpmat mellan varven, för vad vore livet om man inte någon gång fick unna sig den där goda pizzan ihop med den där kalla goda ölen?
/Sanna som inte tänker bli som en smörgås
*- jag vägrar äta de där morötterna. Valde dem en gång på väg hem från en ridtävling. Hästen hade varit väldigt duktig och jag ville belöna den. Hästen tokvägrade att äta dem och vem sjutton har hört talas om en häst som vägrar äta morötter??? Nä just det! Alltså kan de där morötterna omöjligt vara hälsosamma...
måndag, november 27, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar