bokstavligt talat, blev det idag.
Var hos läkaren med min hand och det ser inte bra ut men det är inte tillräckligt illa heller för att de ska göra något.
Vad svarar man på kommentarer som "du är för stark för ditt eget bästa" och "eftersom du inte har en dominant högerhand blir det inte prioriterat"
Det sista kanske kräver en förklaring. Jag är vad de så fint kallar ambidextrous på engelska dvs jag använder båda händerna lika bra, ingen är dominant. Det enda jag faktist inte kan göra med vänster är att skriva prydligt, men det kanske är lika bra att börja träna.
Första gången någonsin jag behövde reflektera över vad det innebar att vara "tvåhänt" var när jag gjorde värnplikten.
Majoriteten av tiden var jag högerskytt dvs hanterade och avfyrade vapnen precis som alla som var högerhänta och gjorde så ända fram till den dagen det var dags att skjuta pistol. Det satt inte ett säger ett skott i tavlan. Nu var jag ingen überskytt från första början, men jag var mer än godkänd och hade klarat alla märkena så det var ju lite besynnerligt att jag rent plötsligt inte klarade av att träffa en simpel tavla.
Fick låna ett vapen som var anpassat för vänsterhänta och fick ändra om tänket i hjärnan, sedan var det nytt försök och se på den alla skotten satt och jag hade godkända serier/övningar. Jag var nog den som var mest förvånad över det hela. Officeren som hjälpte mig var det inte, för han hade hela utbildningsåret trott att jag var vänsterhänt och inte förstått varför jag envisats med att vara högerskytt.
Andra gången jag reflekterade över det var när jag läste sadelmakeriutbildningen i England. Det fanns tillfällen då lärarna visade hur olika moment skulle utföras och hur man skulle hålla vad det nu var som skulle tillverkas för att det skulle bli rätt och delar inte glida isär mm.
Ganska ofta fick jag bannor för att jag höll och utförde momenten spegelvänt. Det skedde omedvetet för jag höll ihop allt med den handen jag tyckte jag fick bäst grepp med och hanterade verktygen med den andra. Kommer ihåg att när vi sträckte sadelsäten första gången så bankade jag i samtliga nubb med hammaren i vänster hand och det var först när vi var klara som jag insåg att jag hade användt vänster hela tiden och inte slagit mig på fingrarna en enda gång, vilket jag gör ganska ofta när jag har hammaren i höger.
Så fram till idag har det inte varit negativt att vara tvåhänt tvärtom väldigt praktiskt och som sagt det är inget jag någonsin har reflekterat något djupare över i några längre stunder.
Men idag låg det mig i fatet, det är orsaken till att jag nerprioriteras i hjälplistan och inte är lika viktig att hjälpa, eftersom något trögo som bara kan använda en hand anses viktigare.
Men för att hitta något positivt med dagen så var läkaren snäll och skrev ut en remiss till en annan läkare som jag antagligen får en tid hos nästa decenium. Får jag mot förmodan en besökstid inom rimlig framtid kan ni ge er på att jag fram tills dess ska ha "förlorat" all förmåga att använda vänster hand. Bara så att ni vet...
Nu ska jag sluta flumma på nätet för jag ska vara på en lektion om en lite mer än en timme och måste få mat i mig innan dess. Så nu ska jag masa mig ut i köket och återigen hacka grönsaker med kniven i vänster hand eftersom jag inte litar på att högerhanden gör sitt jobb. Det har nämligen hänt vid mer än ett tillfälle att det har kommit kraftiga smärtilningar från högerhandens fingrar och att kökskniven då inte är under den kontroll jag föredrar att ha den. Jag behöver ju inte ha trasigt vänsterhanden också - fast det kanske hade skyndat på saker...
