Det kan ju knappast ha undgått någon att mitt år har varit lite kämpigt och att jag inte orkar vara en glad och pigg människa alltid - tycker det är allt mer sällan om jag ska vara ärlig.
Men så händer det saker som får en faktiskt komma ur det där träsket om så bara för en liten stund.
I natt satt jag uppe halva natten delvis för att jag pluggade men också för att min MSN envisades med att blippa. Nackdelen med att vara uppe halva nätterna är att man får färre timmar sömn och att när stora frukostlarmet skramlar så är man mer än lovligt trött. Nåja de flesta snoozar väl ett par gånger, det är fullt normalt. I det här hushållet snoozas det inte!
Det har nämligen damen bestämt. Hon fungerar som en mycket högljudd och otrevlig morgonklocka om man nu skulle ha glömt ställa larmet.
Det är helt enkelt bara att masa sig upp dra på sig något, snava ut i stallet och fodra. För det mesta gör jag det i sömnen, för att komma tillbaka in och upptäcka att vattenkokaren är klar och jag kan få den där koppen morgonthé som långsamt kommer öppna mina ögon och föra mig in i de levandes värld.
Men inte idag - för idag blev jag klarvaken den sekund jag tog ett steg ut genom dörren.
Kall klar höstluft, solsken, och dis över fälten.
Tom hästarna verkade stillsamt slagna det hela, damen stod och kikade ut genom fönstret ut på fältet när jag kom in i stallet och tog lugnt emot frukosten.
Det blev frukostthé på bänken ute i morgonsolen. Det var så skönt att bara sitta och njuta och titta på små vardagliga saker som ändå är fina, daggdränkta fält och för att inte tala om alla daggdränkta vackra små spindelväv i buskaget.
Vilken otroligt vederkvickande morgon och på vilket gott humör jag blev.
Nu kanske man tror att jag aldrig sover länge. Det gör jag visst eller rättare sagt det finns en sovmorgonsvariant på min morgonrutin.
Den går ut på att klockan ringer samma tid som vanligt och att man precis som vanligt snavar i närmst tillgängliga kläder som håller en varm och i sedvanlig ordning snavar ut i stallet halvt sovandes. Nu kommer varianten, man öser på hästen ev täcke och grimma, tar ikeapåsen med hösilage* över axeln, öser ner frukostkraftfodret i en stor hink och leder ut hästen till hagen för frukost i det gröna. Sedan snavar man in igen, kommer ur kläderna och ner i sängen på nytt.
Låter det omständigt?
Inte alls jag är alltid tillbaka i sängen innan den har hunnit bli kall, vilket är viktigt eftersom det är otroligt mysigt att kura ner sig i värmen igen och somna om.
En av nackdelarna med att vara singel - tyvärr. Eftersom det optimala är att ha varmt och gosigt sällskap som ligger där lagom vaken och vars famn man kan krypa in i och sova en stund till.
Nå små enkla ting gör vardagen positiv idag var det onekligen det fantastiska ljuset och de vackra naturscenariot som gjorde det med allt vad det nu innebär.
Idag har börjat bra och har jag tur kan jag hålla det hela vägen fram till kvällen.
