Kärt barn har många namn och jag har genom åren hört åtskilliga för tandläkare, inga positiva - tandplågare, sadister, gaddkrossare mm
Idag var det min tur att knata iväg, jag tycker precis som många andra att det är obehagligt att gå till tandläkaren. Jag har precis som många andra haft tandställning under min barndom, det är tortyr att ha det. Dagarna efter den hade justerats vilket den gjordes varannan vecka, kunde man inte ens tugga på mjukt formbröd - de minnena får mig fortfarande att rysa. Det i kombination med att jag tyvärr hade en rätt hårdhänt tandläkare som alltid var jättestressad och otrevlig ledde till att jag inte var och inte är så förtjust i de där besöken.
I samband med alla mina flyttar och utlandsvistelse försvann jag dessutom ur Folktandvårdens system och blev således inte kallad och sörjde det inte heller.
Jag hade med andra ord inte varit hos tandäkaren på många år när mina visdomständer började strula.
Jag teg och led och tandläkaren vägrade jag gå till. Fd pojkvännen bokade en tid och följde med mig när han slutligen tröttnade på att höra mitt ynk.
Jag hade tur och har fått världens gulligaste lilla tandläkare, hon tar all tid i världen på sig och är en fena på att sätta bedövningar, ärligt talat - vi gör helt enkelt ingenting förrän bedövningen har verkat. Hennes assistent är dock inte lika road för hon håller min hand när den där jäkla sprutan ska sättas och påstår att hon måste sjukskriva sig om jag kommer dit för ofta.
Vi gjorde ett jättearbete med att laga mina tänder och fixa till efter år av försummelse. Jag säger vi, för det krävdes ett jättearbete från min sida att uppbåda mod och gå dit alla de gånger som krävdes för att det skulle bli rättsida på oredan. Tandläkaren var superduktig på att snabbt som ögat dunka i bedövningar och komma på bra sätt att laga tänderna utan att det blev för plågsamt och hennes assistent - tja hon fick väl lite ont i handen till slut, men var super på att uppmuntra och torka tårar när det blev för smärtsamt och bedövningen inte räckte till.
Man kunde efter detta tro att jag är nitisk med mina tänder, jag jag borstar dem men slarvar med den där tandtråden eftersom jag har känsliga tänder och tycker att det är förbaskat obehagligt med det där
Idag var det alltså dags igen och jag var faktiskt på riktigt gott humör trots att det var tandläkarbesök jag skulle på.
Jag var där i god tid och allt var frid och fröjd tills jag blev uppropad, för det första ringde en god vän mitt i "stuva undan tidningen och få med sig alla pryttlar"-momentet, för det andra var det inte min vanliga tandsköterska - varningsklockorna började klämta när vi dessutom gick åt fel håll.
Fel rum och tandsköterskan slänger glatt in röntgenskivorna i munnen på mig innan jag hinner opponera mig allt för mycket. Jag avskyr de där små vita skivorna, de smakar pärkel och de skär i gomen.
Sedan blir allt väldigt läskigt när tandläkaren kommer för det är inte min lilla gulliga supersnälla försiktiga tandläkare - det är en av hennes kollegor som talar om att hon är hemma med sin lilla nyfödda bebis så jag får träffa henne nästa år.
Sedan tar han en snabb blick på röntgenbilderna, rotar runt lite i munnen och skäller på mig för att jag har slarvat med tandtråden, bokar in ett besök om en månad hos tandhygienisten och därefter är jag klar.
Vill jag veta vad fakturan för detta kommer att bli - nej!
Men besöket tog inte ens en kvart och det kommer definitivt kännas som att man betalar för betydligt mer än vad man fick. Det jag fick var ont i tänderna för han var inte det minsta försiktig.
Så det blir snäll mat ikväll till de små ömma tänderna och när det värsta har lagt sig så ska jag vara ordentlig och leta fram den där tandtråden.
