Jag förstår det verkligen inte, verkligen inte alls.
Hur svårt ska de vara egentligen?
Just nu är det rörigt på ganska många plan och det värsta är att jag sitter och stör mig på oredan, men orkar bara lyfta ett litet finger för att peta lite på den.
Det är ju så otroligt lätt att se det på mig, är det rörigt hemma hos mig så är det i regel det för att jag är för upptagen med saker i tanken för att orka bry mig på allt annat - tro mig när jag säger att här är stökigt just nu.
Lite pinsamt att erkänna det eftersom jag alltid vill ha god ordning men det verkar som om det alltid bir en god intention som havererar.
Som nattarbetare har man ju lite annorlunda tider.
Gick upp nu strax efter lunch bara för att konstatera att "någon" har glömt ta ut soporna, "någon" har glömt starta tvättmaskinen så det hinner inte bli några rentvättade arbetsbyxor till ikväll och "någon" har den senaste tiden staplat disken på hög i vasken - jag blir så trött på mig själv!
För att inte tala om när jag insåg att jag hade glömt köpa lunch, glömt förbereda lunch och glömt att en bekant ska komma och hämta en väldig massa saker idag som jag har glömt färdigställa och samla ihop - det är fyra timmar tills jag börjar jobba igen - vi får se hur det går...
Vem i hela friden har lagt hästens grimma inne i hallen och vem började möblera om utan att röja upp ordentligt först?
Hm jag bor ju själv så är det Molgan som är i farten?
Skulle inte tro det - det är en styck trött och senaste tiden, lätt virrig Sanna som slår till på nytt...
De senaste dagarna har varit fullbokade/överbokade/idiotiskt planerade.
Massvis att göra, ingen tid till att göra det på och orimliga deadlines.
Man går bara i stå - man orkar inte bry sig och blir bara sittandes och det värsta är att det är då jag börjar tänka knasiga tankar och tro att saker inte är när de trots allt är det. När jag ser problem som inte existerar.
Ofta är jag snar med att trycka ner mig själv och anklaga mig själv för att vara dum och klantig.
Natten gick åt till att fundera kring vissa saker som har hänt den senaste tiden.
Det är faktiskt en väldigt trevlig sak med att jobba natt - man sitter där i sin bil, allt är lugnt stilla och man ser givetvis till att ha egen musik med istället för irriterande radioskval - man kan sitta och fundera på olika saker och komma fram till vad man vill och varför.
Inatt kom jag fram till en för mig viktig sak, jag insåg är att jag är inte längre så hårt rotad som jag en gång varit. Jag har inte längre det behovet av den fasta punkt som jag kallar hem.
Man ska inte tro att jag nu har drabbats av någon form av nomadiskt behov - men fram till för ett par månader sedan trodde jag att det inte fanns någon annanstans där jag kunde tänka mig att bo - att jag för alltid skulle bo här och det som jag trodde band mig hit - faktiskt inte gör det längre.
Separationer har ju en tendens till att visa vart ens vänner står och skapa öppningar för nya möjligheter.
Jag vet vad jag ska göra med mitt liv och jag har dessutom tappat bort allt som tidigare band mig till en plats, det är en mycket speciell känsla att vara så obunden.
Idag gör jag något väldigt otypiskt för mig, jag tänker kasta ut det sista bagaget, det som tidigare band och höll tillbaka har jag tappat bort och jag hoppas att det åker ut per automatik nu när jag slänger allt gammalt skräp.
Idag tas första steget mot att förverkliga det som jag velat bli och göra under alla år men inte vågat av rädsla för vad alla andra ska tycka och anse.
Konstigt att jag som tidigare varit så rädd, nu inte känner någon rädsla alls.
Nu vet jag vad jag vill det är ju synd att det ska behövas sådan röra, sådant kaos, så många tårar och idiotiska missförstånd, innan man kommer fram till det och tar beslutet.
Idag är en bra dag
/sanna som nu ska ta tag och skapa ordning.
