...har man när man kan försvinna från radarn under en längre tid och som sedan när man hör av sig, säger:
Välkommen tillbaka, du har varit saknad.
Idag fick jag det meddelandet från en person som jag har lovat att fixa en massa saker till, sakerna ligger hos mig sedan en halv evighet och jag har gång på gång lovat att fixa färdigt.
När jag väl hade tid att ta tag i det, då upphörde jag att fungera.
Jag vet inte vart sommaren har tagit vägen, jag har inget minne av den. Jag har befunnit mig i ett amöbastadium där all smärta och allt som har behövt bearbetas har omgett mig och där tiden känts som den stod stilla.
Men tiden har inte stått stilla, den har tokrusat - sommaren är över, jag har missat den och min vän är milt sagt irriterad över att sakerna inte är färdiga.
Men vänner har förståelse.
Jag ringde och sade som det var. Fick svaret att det var ok bara allt blev klart denna veckan.
Vänner när de är som bäst - förstående, förlåtande och uppmuntrande
Man ska vara rädd om sådana
