Här är en liten enkel regel - säger du att du ska ringa mig, var vänlig och gör det. Även om du bara ringer för att säga att du tyvärr inte har fått tag i personen som du skulle få info av eller vad det nu gällde.
Då vet jag vad som händer och då blir jag inte sur för du inte har ringt tillbaka.
Jag avskyr att flyta runt i ovisshet och vänta på telefonsamtal som inte inkommer som utlovat, då måste jag ringa och ta reda på vad som har hänt och då är jag inte alltid så trevlig.
Jag känner mig dessutom otroligt tjatig när jag behöver ringa och kolla och jag avskyr att vara tjatig.
I övrigt har det inte hänt en säger en enda liten intressant sak här ute - jag väntar fortfarande på besked om studier mm
Så just nu sitter jag fast i ett enda långt utdraget väntande och för en person som jag som alltid måste ha mycket att göra för att över huvud taget få något gjort och som dessutom har noll tålamod med att vänta på tråkig byråkrati - känns det nu som om man genomgår någon form av tortyr. Jag bara driver runt i ett enda stort ingemansland - nu vill jag komma igång!!!!
Dagens underhållning har bestått i att följa turerna kring killen på den trimmade moppen som polisen råkade köra på samt turerna kring SSU-ordföranden Anna Sjödin.
Jag är ledsen men ni båda verkar ha trampat rätt bra i klaveret -var nu lite rakryggade och stå för det.
Att försöka utmåla en tonåring som värsta helyllekillen som bara är på väg hem från scoutmötet, när killen själv erkänner att en av orsakerna till att han inte ville stanna var att moppen var trimmad och han inte ville betala böterna, är ett skämt!
Han vägrade stanna när polisen bad honom - det är ett brott. Han hade en trimmad moppe - det är ett brott. I vissa av tidningsartiklarna har det dessutom stått att moppen var stulen - det är definitivt ett brott - dock litar jag inte helt på tidningarna i det sistnämnda.
Att sedan föräldrarna sitter där och säger att de har anmält polisen är ju hur tragiskt som helst.
Hade jag vid sjutton års ålder försökt smita ifrån polisen och skadat mig hade jag varit glad om mina föräldrar över huvudtaget tilltalat mig efteråt. Det hade inte funnits ett säger ett försvarstal för min dumhet från mina föräldrars sida.
Jag kommer ihåg när man var ung och dum och man började dricka alkohol när man var ute och partajade med kompisar.
Eftersom mina föräldrar är separerade hade man de allvarliga förmaningssamtalen x2 hos mig.
Det som gjorde att det faktiskt bet var att mina föräldrar, trots sin ovilja att prata med varandra var ruggigt eniga, "sitter du i skiten och hamnar i fyllecell kommer jag inte och hämtar dig!"
De hade inte gjort det heller, brosan ställde till det lite för sig och han fick stå för det själv och reda ut det själv, först när han hade erkänt och gjort rätt för sig stöttade föräldrarna och hjälpte honom vidare.
En del kanske tycker att det är hårt. Jag vet inte, det har varit så under hela min uppväxt och är det fortfarande. Stå för det du har gjort, då får du den hjälp du behöver. Smyger du, ljuger och undanhåller saker - lös problemet på egen hand.
Den kära SSU-ordförande kanske borde haft en rond i mina familjehem.
Jag har jobbat som bartender i många år och det finns faktiskt inga som flippar så lätt och som häver ur sig så mycket idiotiskt som de kunder som nekas mer alkohol.
De blir i regel ganska arga och givetvis talar de ju om för en vad man är för en och det brukar inte vara i allt för smickrande ordalag.
Många ger ju sig som tur är i det här läget, de har fått lätta på trycket över sitt sårade ego och inser att det inte blir mer sprit - de går i regel hem också.
Sedan är det den lilla klicken som aldrig fattar och som kan ställa till med vad skit som helst.
Har man tur så har man en ordningsvakt i närheten som kan lyfta ut vederbörande - det brukar faktiskt behövas om man inte själv vill ha en dusch av vad som är kvar i ett drink eller ölglas.
Har man riktigt otur kastar de dessutom saker - det råkade jag utför på en av pubarna jag jobbade i London - killen kastade ett askfat modell tyngre, jag slängde mig på golvet och en 2l smirnoff-flaska som befann sig i höjd med där jag sekunden innan hade haft mitt huvud splittrades i tusen bitar och jag fick en 2l vodka&glasbits-dusch över mig nere på golvet.
De här människorna verkar supa bort sina hjärnceller fullständigt och befinner sig inte ens på en amöbas nivå när det kommer till intelligens.
De bråkar med barpersonalen, de bråkar med vakterna, de bråkar med polisen och de upptar dyrbar tid i tingsrätten med att sitta och tycka synd om sig själva för att de var tvättäkta puckon när de var packade.
Jag är ledsen men det blir ingen sympati från mig i det här fallet heller.
Jag är mest intresserad om det återigen är vi skattebetalare som ska chippa in till herr Silberskys arvode eller om hon faktiskt betalar honom ur egen ficka.
