haha om ni tror att jag har gått och blivit feminist - glöm det!
Jag har inte bytt sida heller - skulle aldrig klara av det - kvinnor är galna!
Nej jag pratar om den där fina lögnen som man som kvinna matas med under hela ens livstid - det blir bättre-lögnen!
Det började redan när man var liten...
Jag tillhör den generationen flickor som fick stå och titta på när pappa fixelidonade. Var man snäll och tyst så fick man kanske hjälpa till och räcka över en skruvmejsel, hålla spik osv
När man tyckte det var tråkigt, fick man alltid höra "det blir bättre när du blir äldre..."
Så blev man lite äldre, fortfarande fick man bara räcka skruvmejsel och hålla spik, jo rensa rabatter, städa och gå ut med hunden fick man hjälpa till med...
Nu började kroppen utvecklas och man fick de där härliga tonårsutbrotten, alla finnar och den första hemska röda veckan av många framtida. Då fick man många versioner på "det blir bättre"-lögnen. "Det blir bättre när du har vuxit färdigt." "Det blir bättre när hormonerna har stabiliserat sig." "Det blir bättre när du blir lite äldre."
Efter ett tag hade ju kroppen vuxit färdigt, hormonerna bestämt sig för hur pass (in)stabila de tänkte vara och den där jäkla veckan hade väl inte blivit vare sig bättre eller sämre, finnarna fanns kvar. Nu var det dags för den där lögnen igen, "det blir bättre när du har ätit p-piller ett tag. "
VA??? Kunde ni inte sagt det från början!
Ytterligare ett par år senare - nu har man flyttat hemifrån och förbannar glatt sina kära föräldrar för att man faktiskt inte fick lära sig saker som man behöver kunna i sitt egna lilla första boende.
Men tack för att jag i alla fall fick hålla i verktygen och tur att man är en driftig flicka som inte drar sig för att testa på saker och ting.
Nu börjar saker och ting balla ur ordentligt- pillerna fungerar inte som de ska, hormonerna dansar jitterbugg och den där satans veckan sänker en fullständigt, kroppen värker, man kan knappt stå upprätt och smärtstillande tabletter biter inte.
När man konsulterar bättre vetande får man en ny variant på lögnen - "det blir bättre när du har fått barn" - men i samma andetag gläntas det lite på en dörr och man inser att något inte berättas för dig - "det är så för många kvinnor, det är bara att bita ihop..."
AHA! Man inser att något döljs för en men ärligt talat - när jag ligger där nästan en hel vecka i månaden och vrider mig i allsköns plågor och resten av månaden strular med icke-samarbetsvilliga piller, skiter jag fullständigt i hur många andra som går samma öde till mötes.
Det här är inte läge för något jäkla systraskap! Här gäller det smärtlindring och den som först kommer på knepet vinner!
Fler år passerar - nu får man rent plötsligt höra att man tillhör den första generationen riktigt frigjorda kvinnor, vi som inte stoppades på något vis. Eh, vänta nu lite....
Jag blev stoppad från att göra en massa saker och med facit i hand hade det varit bäst om jag hade fått gå fordonstekniskt gymnasium med tanke på hur ofta min bil står på verkstaden och det faktum att jag inte inte ens vet hur man byter tändstift..
Jag kan dock byta däck, men det är bara för att jag har haft punka på tjänstebilen så många gånger. Varje gång har jag dock alltid fått be kollegor efterdra bultarna eftersom vi bara hade vanliga enkla fälgkors i tjänstebilarna och jag inte litar på att jag får till det.
Att vi är den första generationen helt frigjorda kvinnor tar jag med en stor nypa salt. Jag skulle kunna skriva en uppsats kring det där och om varför jag anser att det är en sanning med modifikation.
Nåja hormonerna är fortfarande ett irritationsmoment, finnarna regerar veckan före den hemska röda veckan som i sin tur verkar ha inlett ett fälttåg i att överträffa sig själv i jävlighet varenda gång - nu upprepas lögnen - "det blir bättre när du har fått barn!"
Nu får man äntligen rätsida på de där pillerna.
Nu inser man också att det definitivt är något som inte stämmer, för "det blir bätte"-lögnen låter mer ihålig och falsk för varje besök på kvinnokliniken.
Så nu då, något år senare, ligger man lik förbannat dubbelvikt och kommer knappt ur sängen.
Veckan innan har man haft fler plitor i huvudet än man någonsin hade som tonåring, man har dragit på sig otroliga mängder vätska, gått runt och avskytt sig själv för sin plötsliga viktuppgång medan ens härliga hormoner har lekt med ens humör som om det var en jojo.
Nu kom nästa del av lögnen - "eftersom du inte har några barn får du räkna med att det blir bättre när du når klimakteriet" - NU J**LAR ÄR DET NOG!!
Sluta ljug, sluta be mig bita ihop och komma igen, sluta be mig känna medlidande med kvinnor som har det värre eller lika dant som jag!
Jag avskyr folk som ljuger mig rätt upp i ansiktet, jag tänker inte bita ihop för jag har så ont att jag gick med huvudet före i golvet i morse när jag försökte ta mig ur sängen, mat lyckades jag pilla i mig vid 18-snåret och jag skiter fullständigt i om alla världens kvinnor har det lika j**ligt som jag har det just idag.
Ge mig mitt livstidsrecept på citodon mot smärtan, kom på något som håller de förbaskade plitorna i schack och acceptera att jag mycket troligt ligger och vrider mig i sängen två dagar i månaden och då är lika charmig som en kaktus.
Sluta säg att det blir bättre - det blir det inte - det hade varit mer juste om någon från början sagt - "såhär är det - lär dig leva med det"
Det är ärligt och rättvist!
Jag har insett sanningen och det kvalificerar mig till en kväll i soffan med en stor godispåse, fleecefilt och vetevärmare på min stackars ömma mage och korsrygg.
För det blir inte bättre..... man kan bara försöka härda ut så gott det nu går..
Ja just det stort tack du som tog dig tid att terra och skoja med mig per SMS idag, du fick mig att skratta och må så pass bättre att jag orkade in i duschen och iväg till affären..
