Rädisorna behöver allt växa till sig ytterligare lite och plocksalladsbladen som är så härligt spröda, behöver även de någon vecka till. Otåligheten dämpas tack vare av att lite dålig gallring i början, ger möjlighet att plocka en stor del späda salladsblad redan nu.
Något som däremot inte tvekat en sekund för att skjuta iväg åt alla håll och kanter, är rabarberna som tidigare ägare planterat på norrsidan av huset. Trodde de skulle leva en tynande tillvaro där eftersom det är skugga stora delar av dagen. Att den tanken var helt fel, är jag nu bevisad om.
Inte nog med att det växte hur mycket rabarber som helst (i en stadsflickas ögon), den eländiga plantan/plantorna skapade gigantiska blomstänglar. En snäll och kunnig kollega på jobbet, hjälpte mig rätt i rabarberdjungeln. Hon bad mig att omgående skära av blomstänglarna eftersom de tydligen snor otroligt mycket kraft och efter det att de har slagit ut i full blom, producerar plantan nya rabarberstjälkar betydligt långsammare. Blev även tillsagd att inte skära av stjälkarna utan att lirka lite så man knäckte av dem nere vid roten och möjliggjorde för nya.
Sagt och gjort. Idag, mellan mina nattpass, skred jag till verket och skar bort de stora blomstänglarna, ångrar lite i efterhand att jag inte tog en bild först. De var verkligen spektakulära. Inte särskillt fina men märkliga. Tunga var de också och de ligger nu nere vid den redan toppfyllda tunnan för trädgårdsavfall och väntar på ytterligare rituell styckning för att faktiskt få plats i tunnan. Tur att det snart är tömning!
Nästa uppgift, var av betydligt angenämare karaktär. Jag fick fundera ut, vad jag ska göra med all rabarber. Min erfarenhet av rabarber sträcker sig till enstaka rabarber/jordgubbs-paj. En gång hade jag någon nostalgisk återblick och fick för mig att göra rabarberkräm på egen hand men det är ju sådär roligt. Google och bläddrande i receptböcker, fick mig att inse att det fanns betydligt mer att göra än så.
Första projektet blir rabarbersaft. Saft i all ära men jag är inte riktigt den där saftkokande typen, rårörd saft däremot är trevligt och framför allt lätt fixat. Det blev en snabb utflykt till närmsta matvarubutik och sedan sattes projektet igång. En rejäl hög rabarber bars in men det fick bli ytterligare två vändor ut för att få rätt i vikt. Man tycker att det är tungt men bladen väger massor och de använder man ju inte.
Enkelt och lätt att skölja och hacka och de fick sällskap av ett par citroner som skrubbades noga och hackades upp de med. Vissa människor säger att man ska lämna kvar citronkärnorna för de bidrar med en "nötig karaktär". Min smakpalett är nog inte så raffinerad för jag känner ingen nötighet. Däremot tycker jag att kärnor som skadats av kniven, när man hackar, har en förmåga att avge en beska som jag däremot känner tydligt. Bort med alla kärnor alltså! Ner med allt i "saft burken" och sedan hälla på ett par liter kokande vatten och ställa svalt ett par dagar.
Idén att använda en Smartbox, fick jag från en bekant som bloggar om sin matlagning. Han använder Smartboxar när han gör surdegar. Jag har sedan förra årets misslyckande med flädersaft, letat efter något bra kärl. Förra året köpte jag en 10l plasthink och tillhörande lock men locket slöt inte tillräckligt tätt och i kombination med att saften nog stod för varmt förvarad under tiden den skulle dra ut smaken ur blommorna, gjorde att den fick en mycket märklig bismak.
Min blivande rabarbersaft ska nu dra i två dygn och efter det silas av och sötas. Jag ser med spänning fram emot resultatet. Jag har två rabarberprojekt kvar, varav det ena ska påbörjas imorgon - rabarberlikör. Sista stora rabarberprojektet blir att koka lite marmelad. Naturligtvis kommer det även bli ett antal pajer men min smarriga rabarber/jordgubbs-paj får jag drömma om lite till för jordgubbssäsongen är ju inte här än.
/Sanna som blivit lite småförtjust i rabarber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar