Inbjudande läsning, skulle inte tro det!

Jag kan tycka det är ok med en liten smiley eller två i ett blogginlägg. Det kan vara ett bra sätt att poängtera en sak. Däremot får jag akut allergi med klåda och aktiverad kräkreflex när jag får upp en blogg där varenda rad är fylld med små färgglada och animerade smileys. När språkbruket, trots att bloggen tillhör en vuxen människa, bäst kan beskrivas som fjortisprat, då är bloggen komplett i sitt motbjudenhet och man kommer aldrig mer bemöda den med ett besök igen.

Har de senaste dagarna diskuterat skrivande och meningsbyggnad med flera olika personer och det känns som om det svenska skrivspråket är på väg att utrota sig själv. Saker som man fick lära sig i skolan om hur man uttrycker sig väl ses idag som jobbig och byråkratiskt sätt att uttrycka sig.

Är det ett tecken på att man är på väg att bli gammal när man tycker att generationerna som kommit efter, skriver och uttrycker sig anskrämligt? Antagligen men jag tänker inte bry mig. Ska jag läsa en text, ska den vara intressant, sammanhängande och ha ett flyt. Ett normallångt blogginlägg där man har lagt in över 50 smileys, varav de flesta animerade, stämmer inte in på de kriterierna, massa snuttiga och gulliga ord gör det inte heller och dåliga suddiga bilder är bara en styggelse - så surtanten har talat! Ni kan fixa fram extra varma tofflor och hjälpa mig in på ålderdomshemmet nu.

/Sanna