Nya tider och nya tag!

Det känns lite ironiskt att skriva en sådan titel när man sitter i efterdyningarna av en febernatt och hela tiden hostar pga retningar i halsen - förkylningstider kallar kvällstidningarna det. Själv konstaterar jag att jag betalat priset för att jag har slarvat och inte varit rädd om mig själv. Mentalt kommer jag nog aldrig acceptera att jag inte är lika stark som före min utbrändhet. Kroppen däremot, har accepterat faktum för länge sedan och jag kan inte längre tvinga den att arbeta. När den ger upp så ger den upp. Finns ingen reservtank, går inte att mentalt pressa igång den heller.

Jag tror att jag har kommit till slutet av min läkningsprocess. Jag har kunnat ta ordet utbrändhet i min mun. Tidigare har jag vägrat. Jag var inte utbränd, jag hade ju bromsat precis innan kollisionen med den berömda väggen blev allt för förödande, jag var bara lite utmattad... Men utbränd var vad jag var!

Med det konstaterat, bearbetat och nu nerpackat för att förpassas in i ett arkiv, går jag vidare i livet men försöker hålla ett sundare tempo. Endast omge mig med människor som vill mig väl och inte befatta mig med saker som bara tar utan att ge. Det är en helt ny värld!

Ett tag funderade jag på att lägga ner bloggen eftersom den mest tar tid och ger väldigt lite tillbaka. Därefter kom jag på andra tankar för den ger faktiskt, den ger mig utlopp för mitt behov av att skriva och någonstans att lägga upp bilder som jag tar. Den får vara kvar och blir förhoppningsvis oftare uppdaterad nu när vi har gått in i vinterhalvåret och man spenderar mer tid inomhus.

/Sanna som ska arkivera en mental låda