Tråkmånad

Hela månaden har varit grå och regnig och jag börjar faktiskt känna av det och tycka att det mesta är pest. Det känns som om allt som kan gå fel denna månaden, har gjort det.

Bilen - det verkar som en bustning höger fram, verkar vara på väg att vilja bytas ut. Det knarrar lite misstänksamt till och från. Men det är klart med min stolpe-ut-tur så är det säkert en drivknut och de är ju så billiga - jubel!

Bilförsäkringen krånglar den med förresten. Bilhandlaren såg till att den blev försäkrad till att jag körde 1500-2000 mil/år. Sanningen är snarare det dubbla. För att inte åka på elak räkning i efterhand om försäkringsbolaget beslöt sig för att kolla (de gör det oftare än folk tror), anmälde jag det korrekta milantalet till försäkringsbolaget. Givetvis belönade försäkringsbolaget mig med att dubbla premien och eftersom jag fortfarande inte har håvat in Drömvinsten på Lotto, fick jag lägga eländet på månatligt autogiro. Naturligtvis klantade sig bolaget när autogirot skulle aktiveras och därför drar de dubbel betalning denna månaden, trots att jag skickade in alla papper med vändande post förra månaden - jubel!

Mina skor som jag har att jobba i har lämnat in och jag borde shoppa nya. I vanliga fall är skoshopping något som jag svårligen kan avhålla mig ifrån men jag känner verkligen inte för att lägga ut pengar på tråkiga, svarta, fotriktiga skor som med lätthet kostar 1000:- eller mer - jubel!

Mina älskade Sacony-löpskor har också lämnat in denna månaden. En av de dämpande kuddarna har punkterats, fråga mig inte hur. De ligger rejält skyddade i skons sulor. Där är ett elakt stickhål i kanten. Det innebär att jag måste köpa nya, det innebär att jag måste in till Löplabbet. I vanliga fall hade jag varit där snabbare än en avlöning men jag har ingen som helst lust. Saconys skor är några av de få som fungerar för mig att springa i som ger rätt stöd och allt annat som är viktigt. Sist jag köpte ett par kostade 1200:-, jag tror inte att de har blivit billigare - jubel!

Nackont - jag har i över en veckas tid haft hysteriskt ont i nacken. Det krampar och jag kan knappt röra mig. Inget jag har försökt har fått det att släppa och de tunga smärtsillandena jag tar, gör att jag knappt orkar göra något. Jag bara segar mig fram genom dagarna och får ingenting gjort alls. Helt underbart med tanke på att jag har två inlämningsuppgifter och en omtenta som ska vara klara om en vecka - jubel!

Min månad har varit kantad av en massa små irriterande motgångar av ovan nämnda slag och var för sig är de egentligen ingenting allvarligare men tillsammans och med tanke på att det dagligen verkar vara något nytt så blir det bara för mycket! Nu ska jag ta min ömma kropp till sängs och hoppas på att de smärtstillande tabletterna låter mig få några timmars vila...

/Sanna som lackat ut lite för en stund