Modern & självständig kvinna var det ja!

Jag har alltid undrat vad det är för dårar som knatar upp före tuppen för att simma. Att det är en drös tävlingssimmare som gör morgonträning har man ju förstått men varför i hela friden de övriga människorna som samlas i simhallen kl 06, gör där har jag aldrig förstått - tills idag...

Som jag skrev igår, renoveras hela kåken vilket innebär att man ändrar om på saker och ting och att man som idag får leta sig fram till tillfälliga omklädningsrum i delar av huset som man normalt aldrig vistas i. Idag var omklädningsrummen förlagda i den delen som är vigd åt handikappade och deras träning med resultatet att man efter klädbyte och dusch fick knata genom ett helt och mycket kallt badhus för att komma till träningsbassängen.

I omklädningsrummet var det en hel drös tanter och verkligen prilliga sådana. Det tog dem två sekunder att notera att jag inte tillhörde de sedvanliga morgonbadarna och deras nyfikenhet visste inga gränser och jag fann mig snart upptryckt mot väggen och bombarderad med frågor. Tanterna var mycket nyfikna på min arbetsgivares logotype (jag hade en civil fleece över när jag gick in) och mitt jobbälte med sina olika hållare. Givetvis fick jag de sedvanliga frågorna som jag önskar att jag fick en tia för varje gång jag besvarar en av dem. "Nej, jag är inte rädd", "Nej, jag har ingen hund", "Ja, jag jobbar mycket själv utan sällskap av en kollega" och "Nej, jag bär inte vapen". När en av tanterna lite försynt frågade om jag inte borde ha en burk tårgas med mig, brast det fullständigt och jag började fnissa hysteriskt. En av tantens väninnor fräste åt tanten att det borde hon begripa att jag inte behövde för jag var ju "en såndär modern och självständig kvinna" så det så. Jag tog mig snabbt förbi tanterna och försvann upp till simhallen innan jag kollapsade fullständigt i skrattkramper.

1000 avklarade metrar senare var jag på väg ner igen via den varma handikappsbassängen och nu hade tanterna klonat sig eller något för nu bara myllrade det av små tanter som släpade på diverse flytattiraljer. Jag försökte försiktigt tassa förbi dem men blev haffad av en av dem och tillfrågad om jag var den nya instruktören... "Ursäkta mig, instruktör till vadå?" Tanten tittade på mig som om jag var galen och lade till som om det vore en självklarhet för alla att det var dags för vattengymnastik! Jezuz Amalia! Jag är blek, otränad och stapplade fram efter ynka 1000m simning, hur kan någon ens tro att jag skulle vara en instruktör?

Det blev en tur via bageriet nu på hemvägen. Lite belöning ska jag minsann ha för mitt träningsflit. Jag sitter just nu och avnjuter goda smörgåsar och snart är det bara frukt och dadlar kvar på tallriken och om ytterligare en liten stund är både tallrik och thémugg helt tomma och då stundar sängen.

/Sanna som undrar var alla härligt galna tanter kommer ifrån???