Jag tycker om att laga mat men är urusel på det i veckorna eftersom det är så förbålt tråkigt att börja laga mat klockan 19 på kvällen när man åkte hemifrån kl 05. Det vill till att det finns färdigt i frysen och att man bara värmer det och tro mig - det gör det nu. Efter en hel eftermiddags rörande, stekande, kokande och bakande, stod det en rätt imponerande samling mat i köket
8port chili con carne, paj med kantareller, bacon och brocolli, 8port bolognese, frittata med spenat &lax, majsmuffins till chilin (supergott och om det är någon som vill ha receptet är det bara att hojta), veggobiffar på bla kidneybönor (serveras i pitabröd med egengjord dressing - så gott & nyttigt!), kuvertbröd med pesto och oliver (jättegoda till soppor så perfekt att ha i frysen) samt salladen som käkades till frittatan som är busenkel - machésallad, smulad getost och pressa citronsaft över - världens godaste sallad!
Lyckan fick mumsa fritatta tills det nästan sprutade ur öronen och undrade mellan tuggorna om jag hade varit nöjd med min dag och det hade jag ju. Matlagning är ett stort intresse och jag älskar att laga mat och framför allt tycker jag om att laga mat till andra och se dem njuta när de äter den. Nu undrar säkert flera om jag inte funderar på kock-yrket istället men glöm det. Jag har jobbat i restaurangkök vad jag ska. Det är ett jäkla slit och stress mest hela tiden och dessutom tycker jag inte om att laga mat 7 dagar i veckan. Jag är en enorm periodare vad det gäller matlagning. Det kan gå långa perioder då jag är preussisk med matlagningen och äter frukost, lunch och middag. Allt kan vara strikt GI-kost osv osv sedan kan det gå lika långa perioder då jag struntar i vilket och mest lever på nudlar, chips och köper in något när jag blir hungrig. Ganska frustrerande för människor runt omkring mig och det där med aptit kommer alltid vara ett kapitel för sig.
Jag blir sällan hungrig och skulle jag bli det räcker det att jag dricker ett glas juice eller dylikt så är känslan borta och är så i flera timmar. Ruttet humör får jag ju när blodsockret dalar men jag blir aldrig hungrig. Lyckan tycker att det är knasigt och jag håller med. Ibland kan jag äta tokmycket och ibland får jag inte ens ner en halv smörgås ens om jag pressar. Det har blivit lite bättre sedan jag kom på att jag kunde lura min kropp med protein och energidrycker de dagar den är som minst mottaglig för mat. Man kanske skulle ta och anmäla sig som ett frivilligt forskningsobjekt. Något knas är det ju när kroppen aldrig vill ha någon näring.
/Sanna som är nöjd med sin insats i köket
1 kommentar:
Mätt!
Skicka en kommentar