Hur svårt ska det vara?

Jag och lilla Nya Sambon (jag måste verkligen döpa om henne till något annat när vi inte bor ihop längre) skulle boka in en fika för en stund sedan. Först funderade jag nästan på att lägga upp MSN-diskussionen här på bloggen för det var nog något av det mest galna och mest svårbokade fika-tillfället som jag har varit med om någonsin! Hade inte jag jobb, plugg, utbildningar mm så hade hon plugg och agilitytävlingar ivägen. Helt sanslöst!!! Två veckor fram i tiden hittade vi dock en dag som vi båda kunde och nu är Fikan inskriven i sten!

Terroriserade bästa vännen om en Fika där med men det verkar bli lika klurigt att boka in den. Fast där fanns ett tillfälle rätt snart. Jag överger mitt nattarbete en dag denna månaden för vi ska vara på jobbet dagtid och ha utbildning på defibrilator (rättstavat?). Ni vet de där automatiska som man kopplar på som sköter allt själv. Ska bli otroligt spännande och se hur det fungerar. Jag är än så länge lite konservativ. Jag vet att det är skittungt med HLR men samtidigt vet jag att det fungerar och jag vet hur hårt jag ska trycka osv Jag tycker att det är lite läskigt med dendär mojten som faktiskt kan stöta igång allting igen. De säger att den ska vara dumdum-säker men det finns faktiskt ingenting som är det. Kanske min rädsla kring elektiska stötar som är nere och spökar i mitt undermedvetna och får mig att tycka att det hela är lite obehagligt. De ska oavsett vilket bli lärorika timmar och föhoppningsvis har Bästa vännen tid att fika efteråt.

/Sanna som gillar utbildningar & fika