Hur svårt kan det vara nu då?

Rekryteringen till Polishögskolan är ingen svår sak, tvärtom den är ganska enkel - svenskprov, fysiska testet och centrala testerna (CT). På vägen till testerna passerar man inte en hel polisklass som är ute på gräsmattan och brottas och vrålar. Det passerar inte en drös polisbilar och folket som söker är definitivt inte kaxiga, uppkäftiga och arroganta - tvärtom är alla väldigt tysta, sammanbitna och nervösa. Hur i hela friden kan man efter noggrann research få till det uppåt väggarna fel som man får det i "Se upp för dårarna" ??

"De flesta poliser vill inte se svenska deckare eftersom poliserna är så dåliga" stod det i tidningen idag - No shit Sherlock! Jag har under större delen av min uppväxt hört och sett min far vrida sig i våndor samt irritera sig över alla polisiära fel som begås i svenska polisfilmer och det blir inte bättre med åren heller. Lyckan har fortfarande hysteriskt roligt åt tv-serien "Poliser" eller vad den nu hette, kass var den i alla fall. Det stora skadeglädjemoment består i en sekvens där en av skådespelarna ska dra igång blåljus och siren och det zoomas in i på skådespelarens hand när han dramatiskt trycker in (trumvirvel tack!)..... knappen till bilens ac-funktion! Gratulerar du har nu stängt av bilens ac, kan du vara vänlig och dra igång blåljustivolit på taket nu?

När den tv-serien släpptes så omskrevs det i media hur otroligt mycket rådgivning seriens skapare hade fått från polismyndigheten under filmningens gång och hur autentisk den skulle vara - tillåt mig sucka och höja på ögonbrynen. Skulle verkligheten se ut sådär skulle i alla fall inte jag vara intresserad av yrket. Givetvis undrar jag vem rådgivaren var eller om det var så att rådgivaren förtvivlat slet sitt hår och serieskaparna gjorde som de ville i vilket fall som helst. Jag tror faktiskt på det sista för så dålig rådgivning kan de omöjligt ha fått. Serien lämnade ju i sista avsnittet en öppning för en fortsättning men en sådan har vi lyckligtvis inte sett och jag håller tummarna för att den är för evigt begravd längst ner i SVTs arkiv.

Jag förstår varför poliser vrider sig i vånda när de ser sitt yrke uppmålas så stereotypt och klyschigt. Det är ungefär som att jag blir lätt störd av att alla vakter som porträtteras i svensk film är stora anabolstinna gorillor med rakade huvuden som inte kan göra något annat än att pryla upp folk som inte gör som de säger - lägg av! Får vi inte nog med yrkesstereotyp dynga från kvällstidningarna - måste vi ha det i vår filmindustri också? Har folk inom den världen inte bättre fantasi än så?

Nu kan förresten alla som vill bli poliser! Ett företag som tillhandahåller skådespelare, statister och polismateriel till filmens underbara värld kör casting och letar efter nya ansikten. Jag suckade lite uppgivet till Lyckan och sade att jag kanske borde söka. Det känns lite uppgivet och motigt just nu och det kändes just där och då som att det var så nära polisyrket jag någonsin skulle komma. Lyckan tyckte att det var det dummaste han hade hört och så slog jag de dumma negativa tankarna ur huvudet. För det är nämligen så det är att söka till PHS Helena Bergström! En förbaskat lång väntan där man pendlar mellan hopp och uppgivenhet i en kamp som man kan påverka ytterst lite.

/Sanna som inte heller ser svenska kriminalfilmer