Ny ordning och många farväl

Det är måndag och trots att jag har semester har jag sett till att komma upp i tid och inte sova till lunch. Egentligen vaknade jag för merän två timmar sedan men jag var tvungen att tillämpa en sent påkommen finess här i livet - snooza! Åh vad gött att kunna slumra om lite och veta att inga morgonfodringar väntar och sedan i de vakna stunderna ligga och titta och bara njuta av hamonin inom mig.

För där råder äntligen lite av den varan, trots alla motgångar. Det är helt otroligt att man kan må och känna så om än att det inte har varit helt lätt process. Enligt Lyckan har jag sett ledsen ut den senaste tiden och det har jag nog varit och inte för att det har varit motigt och jobbit utan för att jag har sagt så många farväl till mig själv i tanken. Låter det konstigt?

När alla tankarna dök upp blev jag först rädd, trodde att jag hade tappat fotfästet och skulle må sådär fruktansvärt dåligt igen men så började jag bearbeta dem, bröt ner dem i bitar och då insåg jag att de innehöll en väldig massa farväl. Det är ganska jobbigt att säga adjö till delar av sig själv och det har tagit massor med energi och efter ett tag kände jag mig väldigt identitetlös för vem är Sanna om hon inte är den där galna tjejen som lever och andas häst 24 timmar om dygnet, som har noll framförhållning och tar livet med en klackspark och far fram som en liten tornado?

När allt var klart och prydligt uppdelat och förpackat i sina olika mentala lådor fanns där en liten känsla av sorg och saknad kvar och den har trots att jag mår bra och trivs med livet just nu, kommit tillbaka lite då och då för att försvinna lika fort som den kom - märkligt. Turligt nog tar känslan av lugn och harmoni ständigt över. Jag är otroligt lycklig just nu och saker och ting börjar både falla på plats och fungera som jag vill. Det börjar bli ordning runt omkring mig och det gör att många irritationsmoment försvinner och det blir lugn. Mindre tid framför datorn och mer i skönlitteraturens värld. Mer planering och framförhållning av min vardag och lite ordning och reda med träningen igen. Jag är visserligen långt ifrån att träna för fullt men jag ska dit och jag är ju igång med ridningen och var ju ute på mina rollerblades innan min resa och ska ut igen. Men givetvis väntar löpspåret också.

Jag ser just nu mest fram emot att börja plugga och det är tom lite nervöst att ge mig in på ett så okänt territorium som det är för mig att faktiskt läsa på högskolan. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle göra det och det är ett stort kliv att ta. Jag ska läsa på högskolan och jag har valt kurser som jag tycker verkar intressanta och givande för mig och utan att bry mig på vad någon annan tycker. Jag har varit inne på rättssociologins sida massor med gånger sedan jag fick det slutliga antagningsbeskedet och bara väntar på ett startdatum och inloggningsuppgifter så att jag kommer åt portalerna med det nerladdningsbara studiematerialet - vill, vill, vill kom igen nu slöa gamla universitet!

Damens spekulanter har varit och provridit igen och de ska komma och rida en gång till nu i veckan och sedan får det ärligt talat vara nog med detta ständiga testande. Jag vet att de vill vara säkra och jag vet att de är lite osäkra eftersom det handlar om en ganska stor uppoffring från hela familjens sida. Inte så mycket ekonomiskt men det är i huvudsak den 13-åriga sonen som ska rida och pappa i familjen har krävt att sonen ska ha minst två helst tre helt hästfria dagar i veckan då han kan hänga med sina killkompisar och snaca strunt och åka skateboard. Detta kräver att mamma i familjen gör en insats eftersom pappa veckopendlar och nu har mamman suttit i sadeln för första gången på 20 år! Det är tur att mamman utövar yoga och har kroppskontroll. Sedan blir ju det inte bättre när lillebror i familjen har tjatat i ett halvår om att han också vill börja rida och kan inte han också få gå på ridskola och ha häst precis som storebror. Mitt i denna oreda av viljor och önskningar står jag och Damen och tittar ömsom roat och ömsom förvirrat på dem. Men Damen gillar verkligen den äldste sonen och han gillar henne så än så länge tror jag att de kommer köpa henne - de hade gärna fått skynda på lite för jag hade helst vela bli av med henne innan jag på allvar måste sjunka ner i skolböckerna.

Livet är bra just nu och jag gillar den nya ordningen som är på väg in i det och välkomnar den. Jag tror att jag så småningom hittar min plats i den och det ska ärligt talat bli skönt att slippa tornadovarningarna som alltid har omgivit mig till förmån för lite lugn och helt lugnt lär det aldrig bli för hur var det nu - "att vara med dig är som att befinna sig i en torktumlare"...

/Sanna som inser att man kan förändras mycket men man kan aldrig förändras helt. Ens sanna jag finns alltid kvar.